Yrkeskvinnan är nöjd och mallig

Jojomensan.

Jag har landat ett nytt jobb. Jag vet inte när jag börjar. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra - eller jo, det var jag nog, men inte riktigt hur. Jag vet dock att det var 30 sökande och att JAG fick det.

HA!

Bortsett från det har jag ont i ryggen - som vanligt.

Jag har varit tokduktigt idag och jobbat effektivt hemma. Lagat god middag till mer eller mindre uppskattande familjemedlemmar. Ätit choklad.

Jag ska ta och erkänna några guilty pleasures också. Eller närmare besämt två.

1. Paradise hotet - THANK GOD att det är över. Så fort folk började bete sig inför mörkerkamerorna bytte jag kanal tills det var över...men det är nåt med förvuxna högstadiekids som krökar men framförallt vinglar runt och försöker hantera sig själva och en klart absurd situation. Inför kameror. I gassande sol. USCH. Men ändå...

2. Let's dance. Som börjar nu.


Yrkeskvinnan skyr egentligen sin dator

...och alla andra datorer eftersom de får min axel att hetta och värka och f*n och allt annat obehagligt. Skit också.

Men, jag kan ändå inte låta bli att ... rapportera lite från mitt liv i en insnöad flugsvamp.

Herr Minst och jag har ett stående skämt som går ut på att jag gosar med honom och säger med über-gulle-gulle-röst:

"Herr Minst, gulle-gulle-gulle-ett-år-med blöja!!"

Herr Minst spelar då väldigt förorättad och gastar:

"Herr Minst, fem år och kalsonger!!"

Vilket ju är väldigt roligt. Det här har sen spunnit off i en massa varianter, t ex nyss då han krälade på köksgolvet och upplyste oss om att han gjorde just det: "Jag krälar på golvet!" och sen:

"Pappa, trettisex år med kalsonger och hår på bröstet!!"


Vidare. Det listas för lite. Jag måste lista.

Saker min tonåring och jag har gemensamt:
- Ser på "Rosswell"
- Diggar "Tru Calling" - skarpt. Och upprörs gemensamt över det brutal-skumma abrupta slutet när serien las ner...
- Choklad-muffins / cup cakes med choklad-kaffe-frosting (titta i hennes blogg för fina bilder...)
- His Dark Materials-triologin
- Amanda Jensen - LUUUV her!!
- Mild skepsis i förhållande till serien Glee
- Agnes och "Release me"
- Project Runway och att exakt samtidigt säga "hallo" med pipig röst samtidigt som Heidi Klum gör det
- Getost med honung och ruccola - smaskens
- Vi klär på oss när det är kallt. Halsduk, mössa, lång-fillingar, tjock-vantar etc etc. Här fryses icke frivilligt!

...jag skulle kunna fortsätta. Det är lite härligt. Att ha några gemensamma referensrammar men ändå kunna vara PINSAM MAMMA när det behövs.

Och jag ska fatta mig kort, men för något år sen eller så när min lilla tonåriga Diva dansade en föreställning och hade haft en ny och inspirerande lärare en hel termin... Men nu går jag händelserna i förväg. Jag AVSKYR dansföreställningar och luciatåg och såna saker - oklart varför, men så är det - men den här gången var jag tvungen. Och när det väl var min lilla divas tur höll jag på att smälla av. Av stolthet. För hur farao gick det till, liksom? Vem är den där mycket unga, men likväl, damen, med långt vackert hår, allvarlig min och en fantastisk teknik - "jag hoppar typ bäst så jag får stå längst fram när det är hopp!!" - är det min dotter? *sniff* Jag fick behärska mig för att inte börja stortjuta. Det gjorde "lite ont i halsen" och "ögonen blev blöta" som Killen skulle ha sagt.

Så varje gång jag hör Agnes och Release me tänker jag på min vackra förstfödda med temperamentet och det flaxande håret och hur hon säger "typ" och "va??" femtielva gånger om dagen, och "enligt MIG" i tid och otid...och aldrig missar att säga "älskar er!!" när hon går och lägger sig.  Och jag prisar Gud lite extra och tänker tyst för mig själv att jag är truly blessed. Och sen säger jag till henne att jag älskar henne också.



PS. Jag kommer fara ut i hyllningar till min vackra Humla och min söner också. Vid tillfälle. En fin unge i taget. Liksom.

Yrkeskvinnan citerar och håller sig i skinnet

Jag måste citera igen. Min alldeles strax nio-årige son Killen satt och spelade nåt spel på PS2-an härom kvällen och hittade nån extra bana där det kunde samlas poäng utav bara sjuttsingen. Maken hörde hur både killarna pep upphetsat över den hemilga banan och alla...poäng-mynts-bluppidupper och Killen säger till Herr Minst:

-WOW!!! Kolla! KOLLA! Va' många poäng-pengar!!! Men du, nu får vi inte bli GIRIGA..."

Jag dör.

Han har sagt fler fantastiska saker i veckan men just nu har jag glömt dem. Jag återkommer i frågan.

Och det här med att hålla sig i skinnet då? Jo. Jag håller på och jobbar igen lite av det som jag är efter med sen min host-och-lung-sejour före jul. Och jag har jobbet rätt mycket i veckan. Planen var att idag, fredag vara lite DUKTIG och HINNA MED ytterligare VIKTIGA SAKER. Typ att åka till IKEA och göra flera flugor på smällen, t ex handla en ny kudde samt upphängningsstänger åt en kompis OCH hinna köra ut till körrgårn och lasta lite grejer även där.

Men jag kommer med alla sannolikhet att avstå. Från alltihop. För jag orkar inte. Jag behöver ligga på min spikmatta, fästa några trådar på ett par raggsockor och kanske - KANSKE - sätta en deg. Men kajka runt i bil? Nä. Jag orkar inte.

Hurra för mig som låter bli när jag inte orkar.

Yrkeskvinnans "dagens"

Listmanin är ett faktum. Även denna snodd.

DAGENS VILL HA: Lite mer ork och ett nytt jobb.
DAGENS KLÄDSEL: Lila mancesterbrallor, ylletunika, grå poly-kofta. Samt knästrumpor.
DAGENS SMINK: Eh va?
DAGENS FRISYR: Hårspänne i trä.
DAGENS HÄNDELSE: Ett flanellnattlinne till min tonåring för halva reapriset (=69,50.)
DAGENS LÅT: Nåt halvdystert med The Fray.
DAGENS PLANER: Smygshopping av nödvändigheter på vägen hem från jobbet.
DAGENS SAKNAD: Väninnor och ork att träffa dem.
DAGENS DUMMASTE: Öh... att maken jobbade till nästan 18. Dumt.
DAGENS SJUKA: Hm...ta i trä, men ingen alls? Lite magont?
DAGENS DROG: Kaffe och M&Ms.
DAGENS KRAM: Flera.
DAGENS PUSS: Många.
DAGENS KÖP: Utöver flanellnattlinnet, bröd och strumpor, mm.
DAGENS GODIS: Mörk mintchoklad på kvällen.
DAGENS HUMÖR: Tillfreds.
DAGENS ORD: Rörmokare. Och herre-jösses-mössa.

Roligt roligt roligt.

Yrkeskvinnan klipper och klistrar

... från sin syster blogg. 

Det är nån lista på böcker som folk har/vill/bör ha läst och tydligen tror BBC att folk överlag har läst typ...6 av dessa.

Jag har läst 47. Det är de som är i fetstil. Man kan också roa sig med att kursivera dem man vill läsa. Det var inte så många för min del, så jag hoppade det.
Skulle vara Krig och fred, dårå. Och Heart of Darkness. Annars är jag rätt nöjd. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer iddas läsa vare sig Sagan om ringen eller Harry Potter.

Jag gillar listor. Tack syster. (Som hade läst tio fler än jag. Drygt. DAMNIT.)  
Och tack bakåt i alla led listan ursprungligen kom ifrån.

Enjoy.

1 Pride and Prejudice – Jane Austen     1
2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien
3 Jane Eyre – Charlotte Bronte              2
4 Harry Potter series – JK Rowling
5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee      3
6 The Bible                                               4
7 Wuthering Heights – Emily Bronte        5
8 Nineteen Eighty Four – George Orwell  6
9 His Dark Materials – Philip Pullman       7
10 Great Expectations – Charles Dickens  8

11 Little Women – Louisa M Alcott             9
12 Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy
13 Catch 22 – Joseph Heller                       10
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca – Daphne Du Maurier
16 The Hobbit – JRR Tolkien
17 Birdsong – Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye – JD Salinger             11
19 The Time Traveller’s Wife – Audrey Niffenegger
20 Middlemarch – George Eliot
21 Gone With The Wind – Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
23 Bleak House – Charles Dickens
24 War and Peace – Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams 12
26 Brideshead Revisited – Evelyn Waugh                             13
27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky                14
28 Grapes of Wrath – John Steinbeck
29 Alice in Wonderland – Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame                     15
31 Anna Karenina – Leo Tolstoy                                            16
32 David Copperfield – Charles Dickens                                17
33 Chronicles of Narnia – CS Lewis                                      18
34 Emma – Jane Austen                                                      19
35 Persuasion – Jane Austen                                               20

36 The Lion, The Witch and The Wardrobe – CS Lewis
37 The Kite Runner – Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha – Arthur Golden
40 Winnie the Pooh – AA Milne                                          21
41 Animal Farm – George Orwell                                        22
42 The Da Vinci Code – Dan Brown                                     23
43 One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney – John Irving                      24
45 The Woman in White – Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables – LM Montgomery                       25
47 Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood                       26   
49 Lord of the Flies – William Golding                                27
50 Atonement – Ian McEwan
51 Life of Pi – Yann Martel
52 Dune – Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility – Jane Austen                              28
55 A Suitable Boy – Vikram Seth.
56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities – Charles Dickens
58 Brave New World – Aldous Huxley                               29
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez     30
61 Of Mice and Men – John Steinbeck                                          31
62 Lolita – Vladimir Nabokov
63 The Secret History – Donna Tartt                                       32
64 The Lovely Bones – Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas                        33
66 On The Road – Jack Kerouac
67 Jude the Obscure – Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
69 Midnight’s Children – Salman Rushdie
70 Moby Dick – Herman Melville
71 Oliver Twist – Charles Dickens
72 Dracula – Bram Stoker
73 The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett                  34
74 Notes From A Small Island – Bill Bryson                       
75 Ulysses – James Joyce
76 The Bell Jar – Sylvia Plath                                                 35
77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome
78 Germinal – Emile Zola
79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray
80 Possession – AS Byatt                                                     36
81 A Christmas Carol – Charles Dickens                                37
82 Cloud Atlas – David Mitchell
83 The Color Purple – Alice Walker                                      38
84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary – Gustave Flaubert                            39
86 A Fine Balance – Rohinton Mistry                                  40
87 Charlotte’s Web – EB White                                            41
88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle   42 
90 The Faraway Tree Collection – Enid Blyton
91 Heart of Darkness – Joseph Conrad
92 The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery                           43
93 The Wasp Factory – Iain Banks
94 Watership Down – Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole                  44
96 A Town Like Alice – Nevil Shute
97 The Three Musketeers – Alexandre Dumas                          45
98 Hamlet – William Shakespeare                                    46
99 Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl          47

100 Les Miserables – Victor Hugo

Jag KAN tänka mig The Timetraveller's Wife också. (Nr 19.) Oklart varför.


Yrkeskvinnans nattliga dramatik

Jodå, det händer dramatiska saker om nätterna i Flugsvampen.

Efter att ha gått lösa på en kalkon tillsammans med vännen J, och dästa och dana äntligen kommit i säng sov vi en två tre timmar utan några störningsmoment.

Jag vaknar av lösarykta meningar som verkar förmedla förekomsten av HUND i Herr Minst säng. Jag viftar bort det hela med att jag drömmer alternativt HAN drömmer/går i sömnen... Maken masar sig dock upp, och Herr Minst gör sig bekväm i vår säng.

Maken kommer tillbaka med stora bekymrade ögon och den där allvarliga minen som antingen betyder krig, strömavbrott eller barn som kräks.

"Hunden är lös och det luktar bajs i hela huset", förklarar han sammanbitet.

Jag blir ännu mer övertygad om att jag inte är vaken alls.

Maken ger sig ut på bajs-jakt i radhusmörkret. Herr minst har dåsat till bredvid mig. Jag frågar lite sluddrigt om han inte blev rädd när det plötsligt låg en hund i hans säng. Det blev han inte. Men hunden luktade illa.

Jag inser att jag ÄR vaken och att det är illojalt att låta maken bajs-leta helt ensam. Jag hör hur han rumsterar om nånstans i kåken. Jag hasar ut på muggen för att nyttja denna.

DÄR har hunden bajsat. Mitt på badrumsgolvet.

Maken kommer klivande uppför trappan, fortfarande med krig/strömavbrott/kräkande-barn-uppspärrade ögon (det kan också vara för att inte somna gående - han tillhör den priviligierade skaran som i princip kan sova stående, liksom).

"Jag har hittat ... det", säger jag och pekar.

Jag sanerar badrummet. Hunden har nu rullat ihop sig på mattan i vårt sovrum, men när vi kommer tillbaka är han på gott humör, svansviftig och kelig. VI klappar om honom - man KAN inte vara arg på en bedårisk utbrytartax som, risig i kistan och dan, har lyckats forcera sin hage för att kacka på badrumsgolvet. INTE i köket (där äter man ju), INTE på hallgolvet (det gjorde han härom dagen och det var ju SÅ pinsamt), INTE i vardagsrummet (här har ju hage stått och soffan är ju MIN), INTE i våra sovrum (här sover ju MINA människor)...utan på badrumsgolvet.

Maken började vekna och tyckte överväga att låta hunden sova kvar på vår matta. Så icke jag. Jag är kärv. Jag har principer.

Hunden kånkades ner till sin hage och korg. Han har antagligen lyckat knuffa ett hörn av hagen så att det stack ut utanför trätrallen som den står på, och sen krypit under. Han kan han. Nöden har ingen lag.

Jag ställde en stol för så att det inte skulle upprepas. Nu hade han ju gjort det han skulle, liksom. Hunden la sig tillrätta i sin korg, viftade lite uppfodrande med tassarna som för att säga "du FÅR gå, bara du kliar min mage först".

Vid kvart i tre sov hela huset igen.


Men nu på kvällskvister avslöjades han. Humlan hittade vad hon först trodde var en "sovande ödla" under sitt skrivbord. Det var hundens hög numer två. Eller kanske rentav ett.

Dramatik på hög nivå, icke sant?

Hundens mage har börjat hämta sig. Tror vi. Det lär väl visa sig i natt...

Yrkeskvinnan och husfriden

...or lack thereof.

Det är ett jäkla gnäll och bröl och mök och trams i Flugsvampen just nu.
Till och med maken med det oändliga tålamodet är låg och sur av allt barn-trams och fräste nyss:

"Ju fler saker ni får destå missnöjdare blir ni!!"

Och då får ändå våra ungar betydligt färre julklappar än många andra kids i vår närhet.

Själv fick jag följande:

1. En värmefilt.
2. Halsband och armband från VÅGA - som på bilden fast i vinrött.



3. Muminmamman
4. Kaffeburk men muminmamman på.

Det var lagom.


Yrkeskvinnan och internet

Häromdagen hatade jag internet en lång stund. Jag har bara vaga minnen av varför med det hade antagligen med någon seg uppkoppling att göra. Eller så var det nåt annat.

Sen jag fick veta att det är lunginflammation som gör mitt liv surt och inte särskilt jullikt har jag gnällt i cyberrymden så mycket jag orkat och förmått. Jag har mailat vänner i tron och bett dem att be för mig och mitt ynkliga tillstånd. Jag har gnällt på facebook och talat om hur apa jag mår och hur synd jag tycker om mig själv samt inbjudit dem som vill att också tycka synd om mig. Och det är ju helt fantastiskt, det som då händer. Det trillar in små krya-på-dig-tillrop, och vi-tänker-på-dig-tankar och vi-ber-för-dig-böner.

Och hatar jag inte internet alls. Då tycker jag det är väldigt trevligt att det finns internet och att människor hälsar till mig och bryr sig om mig den vägen också.

Jag sov illa inatt och hade sprängande huvudvärk när jag vaknade. Öken. Och det gjorde det också märkbart svårare att försöka känna efter om jag mår bättre. "Öh, vänta lite nu här...jo, liiiite lite, kanske. Eller nä. Eller ... *host-rossel-h-h-hhosst* nä. Jo. Var inte den hsotan lite mindre ..."hostig" än i går?"

Jag har ingen aning.

Men jag har inte legat i sängen på hela dagen. Inte ens i soffan. Vi tolkar det som ett litet litet bättreingstecken tycker jag.

Yrkeskvinnan har en diagnos

Jag har nu varit på vårdcentralen. En mycket snäll läkare med ticks, mustasch och antagligen sitt ursprung i mellanöstern konstaterade att jag 1) har lunginflammation 2) har en sänka som var skyhög samt 3) måste äta ny spännande antibiotika.

Jippi.

Fast nu vet jag ju vad det är i alla fall.

Jag har också stränga order om att ta det mycket lungt.

Tackar.

Yrkeskvinnan vill ha en diagnos

Jag släpade mig ut och in till vinterstockholm och snökaoset igår. Det borde jag antagligen inte ha gjort. Det gick vansinniga tidsrymder innan jag lyckades ta mig hem, våra bussar upp på berget gick inte.
Jag fick också panikhandla vinterstövlar till mina underekiperade döttrar som ju trots allt har rätt att slippa kalla fötter. Prisa Gud - de passade.
Sen kom jag då till sist hem, toktrött.
Petade i mig modesta mängder ärtsoppa och två ynka pannkakor. Tog ett långt varmt bad och försökte börja läsa ytterligare någon hip mangagement bok, men orkade inte riktigt. Masade mig upp ur badet och tittade på Glee med mina lära döttrar och maken. Och hunden. (Parantes: jag är inte helt impad av Glee. Jag överväger att ge upp. Det är nån slags krystad blandning av Scrubs (skruvade karaktärer å så), Bring it on och varannan fjompig high-school-film jag någonsin sett.)

Började känna mig lite ruggig igen.

Sen gick jag och la mig mig, i flanellpyjamas och grovhånglade med min värmedyna. Nästan bokstavligen. Jag hade den tryckt mot ansiktet i säkert tio minuter för att det värkte så förbannat i bihålorna. Sen fick jag nässkölja igen. Maken tyckte jag var varm (inte så konstigt efter värmedyne-snoggandet) och envisades med att ta tempen. I örat. Jag hade 38,3. FAN OCKSÅ.

Två alvedon och sen kunde jag faktiskt sova.

Idag har jag haft det HEMSKT.
Eller nja. Jag har legat i soffan med täcke och kudde och klappat på hunden. Och kännt hur det värker och moler i nyllet, och med jämna mellanrum hämtat en snöskovel för att skyffla unden drivorna med äckliga näsdukar. Eller ja, det är ju en "bild" förstås.

Så ligger jag där i goda ro och tittar på nån favoritserie på DVD. Då känner jag att min högra underarm känns...skum. Knottrig, liksom.
Till slut pausar jag filmen och kollar. Min arm är alldeles rödflammig. Likaså den andra. Jag går upp i badrummet och tar av mig pyjamasjackan - och hela ryggen är rödflammig och knottrig. Shit.

Jag hann faktiskt blir lite nervös. Jag har fått åka in akut för anafylaktisk chock och det är ju inte så skoj, men det här höll sig relativt lugnt så jag avvaktade. Tittade klart på mitt avsnitt Efter nån timme ringde jag sjukvårdsupplysningen. En sansad sköterska påpekade att mycket väl skulle kunna vara en allergisk reaktion på penicillinet som ju ändå inte funkat nåt vidare. Och att jag borde försöka få en tid på vårdcentralen och INTE avsluta pencillinkuren.

Jaha.
Nähä.

Jag har aldrig reagerat mot penicillin förrut men jag har å andra sidan aldrig rossel-slem-hostat i fyra veckor i sträck heller. 
Jag har en tid på vårdcentralen om en halvtimme. Jag har feber igen. Och huvudvärk.

Diagnos, någon? 

Yrkeskvinnans vinterland

Snön var inte borta imorse. Den var mer och överallt. Och plötsligt är det ljust. Vitt och vilsamt. Ca tre minusgrader och en tax som bara vill ut precis hela tiden och blir grinig och stissig när han inte får det. Men han kan ju faktiskt bli kall om magen.

Jag är medtagen eftergårdagens kontorsvisit och efterföljande overall-letande. Sen dejtade jag min man i förortscentrum och inhandlade tre stora julklappar på en gång. Det var trevligt. Nu är jag väldigt trött. Och har ont i huvudet och hostan är värre igen. Jag ska försöka svara i telefon, gå ut med hunden, tvätta och sova middag. Det är dagens program och ambition. Plus att jag ska försöka att itne bara äta smörgås hela dagen, för det gjorde jag igår och idag har jag ont i magen.

En ambition till har jag. Och det är ett politiskt statement. Att inte ha dåligt samvete över att vi inte hinner/orkar/ids gå på pysselkväll med StorKillen. Eller för den delen Herr Minsts pysselafton på dagi...förlåt, förskolan. Det är en tyst, om än hostande protest, mot det hysteriska kravsamhället det barn=dåligt samvete jämt. Jag vägrar. Jag gör så gott jag kan och det räcker.

Yrkeskvinnan är orutinerad

Det har snöat. Herr Minst frågade efter "sin" overall. Det fanns icke en overall någonstan i hela huset. Detta trots att jag är textil-faschistoid och brukar ha dödlig koll på alla storlekar och vad som är helt och kan ärvas und so weiter. Nu var det overall-brist så att det skrek. Jag var tok-säker på att det fanns en bamseoverall i storlek 122 nånstans. Jag hade fel.
Sakta men säkert gick det upp för mig att denna overall antagligen kastats. Eller gått i arv i någon annan klan. Och att den antagligen inte alls var i storlek 122 utan 116. Möjligen t o m 110.
Herr Minst fick på sig mysko täckbrallor av okänt märke och okänd ålder (storlek 116) och en jacka som baske mig alla hans syskon har haft före honom (storlek 122). Och det syntes. Mössa, vantar, halsduk: ärvda grejer, men stövlarna är nya för säsongen, och mycket bra.
Han ansåg sig dock behöva en overall och det kan jag väl förstå.

Det är bara det att rutinerade föräldrar köper vinteroverall på a) outlets samt b) vid midsommar. Det fanns typ fem overaller in alles i de två H&M, tre KappAhl och två Lindex som jag (i mitt spröda tillstånd) larvade igenom.
Och av dessa fem var ttre rosa och i storlek 98, typ.
Jaja. Till slut, hamnade jag på Stadium och brottades i en halvtimme med en grön och en röd som var i storelk 116 respektive 120. Skulle de vara för små? För stora? Gjorde det något? Och kan en Herr Minst kanske gå med på att ha lila galonvantar med silverprickar? (Det blev blåa tråkiga för de prickiga var 20 kronor dyrare och det tyckte jag inte de var värda, hur prickiga de än var...)
Jag kom hem med en godzilla-ill-grön overall med ludd på huvkragen (både ludd och huva kan tas av, både från overallen och från varandra) -  för 700 kronor (GAAAH!!). DYRT LUDD. Dyr overall. Jaja, vad gör man.

Herr Minst blev mycket nöjd och såg hemskt läcker ut i sin gröna utstyrsel.

Det är hemskt jobbigt att handla vinteroverall. Man kanske skulle ha gjort det på nätet ändå...

Jag måste också nämna att jag - faktiskt gick till jobbet idag. I mitt tillstånd. Jag hostade som en säl och gick tidigt men vad gör man? Deklaration lägger inte sig själv på lådan och nån måste ju hålla koll på the dead people.

Nu ska jag sova. Vore det inte typisk om all snä är borta imorgon? Och Herr Minst får återgå till de gula galonisarna igen?


Yrkeskvinnan medicinerar

..och medicinerar och medicinerar, men hittills har det inte blivit så väldigt mycket roligare för det.

Det är Lucia och mina döttrar är och lussar. Jag strök inte några lucialinnen, dels av princip och dels för att jag är så sjuuuk...

Det här börjar bli LÖJLIGT.

Jag äter penicillin eftersom jag nu också utvecklat en riktigt läbbig sinuit. Bihåleinflammation. Imorse snöt jag ut en död manet.

Vi lämnar änmnet.

Maken och jag sitter med varsin lap top och försöker handla så många julklappar som möjligt på nätet.
Det känns som det enda möjliga.

Yrkeskvinnan citerar

Det hör ju till att man som mor ska citera sina barn, när de säger såna där otroligt lustiga saker. Här kommer några av Stor-Killens bästa:

Killen hade läst en bok i skolan som hette nåt i still med "Mini och den försvunna trollringen". När han sen skulle skriva en sammanfattning/recension av nämnda bok skrev han följande på slutet:

"Titeln är illa vald eftersom ringen endast är försvunnen i två av tolv kapitel."

Han är 8 år.

Imorse kom han i vårt sovrum men den där besvärade minen som brukar tyda på att något är på tok.

"Mamma? Jag har så ont i min appendix."

Förlåt?

"Jag har ont i min appendix, du vet, slutet på tjocktarmen. Och om den är dålig måste man skära upp magen och ta bort, det är nog väldigt obehagligt..."

Jag fick samla mig ordentligt för att inte flabba för full hals.

"Blindtarm heter det också, vännen, vet du. Och en inflammation heter appendicit...tror jag," sa jag. Men killen hade slutet lyssna, han orkade väl inte med fler svåra ord.

Maken la pannan i djupa veck när jag upplyste om killens magsmärtor. Han påpekade att det inte kunde vara slutet på tjocktarmen för det var ju...ändtarmen. Varpå jag kastade en kudde på honom och frågade hur han kunde börja dividera VAR blindtarmen satt när han åttaåring just upplyst oss om smärtor i sin appendix.

Jaja, appendix-värken gick över när det blev klart att den friska delen av klanen skulle till badhuset.

Jag tror jag har nämnt det förrut men sen har han även sagt "det är lönlöst" samt "jag kunde inte annat" med darr på stämman när något gått honom emot och lidandet är ett faktum. Han har dock inte runda små glasögon, portfölj och slips; han har Star Wars-t-shirt och snagg. Och han är en liten sammetsögd hjälte-herre som har sin mamma lindad runt lillfingret.

 


Yrkeskvinnan och påsen med piller

Jag har varit hos doktorn. Till slut. Många piller blev det. Jag orkar inte prata om hälften. Dessutom lät det inte alls bra i mina lungor. Det rosslar. Det är nåt som är skumt och fel. Jag kanske rentav har tvar. Tyvärr skojar jag inte.
Men lite uppåt blev jag trots allt. Efter att ha grinat en stund, tycktelite synd om mig själv, handlat bröd och hämta lill-Killen. Nu är det nästan ok. Jag har ju tokstark hostmedicin. Kan det bli annat än lite skojigare då?

RSS 2.0