Yrkeskvinnan blev sjuk till sist

Jag har ju dock hållt mig rätt frisk ett tag. Men, sen ett par veckor tillbaka har jag varit rejält sliten. Så tog väl virusbacillerna chansen och knockade mig.

Jag skulle varit på kurs den här veckan. Jag hann med en dag. En riktigt bra dag men det hindrade ju inte att jag började känna mig väldigt ... varm i ansiktet framåt eftermiddagen. Väl hemma hade jag 37,5 visade det sig. Det är ju i sig ingen imponerandefeber men jag är lite reptil-ig så det är en dryg grads feber på mig. Som frisk har jag 36,4-36,5 i grundtemp. You do the math.

Hela dagen igår var febrig och ynklig. Likaså idag. Det är lite öken att vara sjuk, men vad gör man...

Jag sov hela förmiddagen och drömde konstiga saker om att vara på nån form av havskryssarupptäcksfärdsbåt med alla barn och några till. Inte lyxkryssning a la loveboat, mer... Jaques Costeau. Jag hängde ut över nån reling och fiskade. Det kändes inte helt "säkert" och plötsligt kom en björn simmande. Drömtydning på det någon?

Ont på alla möjliga ställen har jag också. Fast paracetamolen gör sitt så nu är man ju nästan kontaktbar. Det värsta med sånt här, förutom att det suger att ha feber och ont i halsen, det är att min inre hypokondriker rockar loss helt ohämmat. Gaah! Ont i magtrakten, vänster sida...kan det vara bäckenbotteninflammation? Blindtarmen? Njursvikt? Gaah! Lite krampkänningar i vaden - blodpropp? Gaah, det är nog cancer alltihop!!! Sen lugnar jag ner mig. Det här brukar inte hålla i så värst länge och jag brukar inte tortera min omgivnings. Inte alltför mycket i alla fall.

Borde man äta nåt?

Yrkeskvinnan i vårdsvängen

För en vecka sen opererades Divans andra öra och hon låg sen hemma i en vecka med bandage och ont och trött och lite småelände. Imorgon ska silkesbandage-proppen i hennes öra plockas ut. Jag slipper vara med. Det verkar lite otäckt.

Herr Minst har börjat med cellgifter mot sin reumatism. Det låter mer dramatiskt än vad det är. Fyra piller i veckan (fredagar) åsså lite folsyra på det, mot illamående etc. Han var rätt oberörd efter första vändan.

Många piller och bandage blir det.

Om jag nån gång får för mig att sadla om helt och håller ska jag baske mig bli undersköterska. Jag har inga illusioner om nån vårdromantik eller så, det är bara det att det är så viktigt och heroiskt. Och så inbillar jag mig att det går fortare än att bli sjuksyrra fullt ut.

RSS 2.0