Yrkeskvinnan är däckad

Japp, så är det. Sjuk. Grymt tråkigt men lite bra eftersom jag då
1. lyckas ta igen mig och vila
2. hinner bokföra för mitt andra jobb
3. stickar och läser
Men bortsett från dessa saker är det rätt trist.
Jag har alltså haft hemskt ont i halsen sen i tisdags kväll. Naturligtvis har en drös av bakterierna dessutom boat in sig ordentligt i mina hemtrevliga bihålor. Urk.
Innan dess har det varit full sula mest hela oktoer kan jag säga. Mycket mycket jobb. Mycket konfirmandjox.
Förra helgen var vi på läger men 21 stycker konfirmander och det var... ja vad ska man säga? "Ansträngande"? Goes without saying, liksom. Roligt? Jodå, för all dell, ibland i flera minuter i stöten. Inspirerande? Nja. Jo, det är klart att det var. T ex unga förstagångsledare som bara gör ett superjobb, eller ungar som plötsligt gnistrar till. Utmanande? Ett rejält understatement på det. Viktigt? Ja, jag tror baske mig det.
Men summa summarum var det helt enkelt Heaven and Hell.
Höstlov har det varit för alla ungar också. Som har haft höstlovsfritids och körövningar och en massa annat, medan jag har försökt jobba på från köksbordet, snorig och hostig och dann. Inte utan viss framgång.
Försöker tappert att inte oroa mig för saker. Som det spännande balprojektet. Som vissa tonåringar jublar sig blå över och andra suckar och stönar och fnyser åt och är allmänt ointresserade av.
Som kvinnokonferensen. Som kommer bli superrolig tror jag. Som jag kommer ligga som en avtuppad sill efteråt om jag känner mig självrätt.
Men det får väl vara så, att vissa saker är så pass viktiga/roliga/väsentliga att de får hänga i luften och störa och oroa. Man får helt enkelt TA att man inte vet hur det kommer att gå.
...men håll tummarna för balen för jag vill verkligen att den ska bli bra. Och av. BLI AV!!!
Herr Minst och jag är kvar hemma medan övriga familjemedlemmar är i körka. Jag är ju då sjuk som sagt och herr Minst lyckades få en hårborste-pigg i näsan så att blodet flödade. Så han tar igen sig. Hundarna ligger lite här och var och slappar och jag ska snart ta mig samman och se hur jag klarar av att hasa runt kvarterat med två spattiga taxar.

RSS 2.0