yrkeskvinnan

Spleen ja. Om inte annat är det ett roligt ord. Får mig att tänka på ärtskidor och vedhuggning.

Det vällde in arktisk och sibirisk kyla i mitt lilla fädernesland samt i min förort och ända upp på vårt lilla berg. Kanske är det kylan som gör att allt liksom avstannar, så även mina livsandar. Nej, jag är inte särskilt uppåt.

Man gör vad man kan för att hålla eländet i schack. Men visst, helst skulle jag ta ett muminpiller och förvandlas till en mumin, knapra i mig en omgång granbarr och gå och lägga mig med budskapet "Väck mig vid vårdagjämningen" broderat på huvudkudden.

Hur som helst, man får göra sitt bästa för att hålla huvudet ovanför ytan. Ta till vara på de tillfällen till flabb som ges.

Min man ringde mig igår och jag gjorde vårt gemensamma liv surt genom att gnälla rätt okontrollerat en lång stund. Han kontrade med nåt märkligt putslustigt som jag först inte förstod mer än att det på något sätt hade att göra med två fiktiva sura damer med tilltalsnamen Kautschucka och Gromuda. Jag dog en smula. Dvs jag vräkta huvudet bakåt och skrattade som en häst eller möjligtvis en full Hammarbyare. Jag skrattade så där som min dotter inte tycker att jag ska göra eftersom det är "okvinnligt". Meh? Sen när har karlar patent och förtur på raflabb och asgarv?

Min spleen lättade något.

Idag var den tillbaka igen. Med huvudvärk i släptåg. Men åååååh, så tröttsamt.

Med lite tur ska jag hitta nåt mer att gapflabba åt idag. Så ska vi se om vi nog inte kan mot undan den - Spleenen - några timmar till.