yrkeskvinnan

Det här intressanta tygstycket är ett försök att hindra DRAG från altandörren. Och JA, vi kommer behöva möblera om igen till våren.

Funderar på lite ditt och datt i en kort kaffepaus. Maken och jag såg Brideshead revisisted under december. TV-serien alltså. Och nej, inte heller den här gången blev jag så där begeistrad som man förväntas bli av Tweedklädda britter som vinglar runt och är katoliker i halvt bedagad adelsmiljö. När man är katolik själv, vill säga. På något makalöst vänster hamnade Magnus och jag dock i långa och intressanta samtal om väldigt relevanta saker utifrån Brideshead, detta trots att vi fortfarande inte blivit några anglofiler som blir knäsvaga bara nån säger scones och te.

Fast vi surade rätt mycket att Sebastian bara försvann på slutet. Vart tog han vägen? Och det där märkliga att Charles aldrig träffar sina barn. De är så perifera att jag blir smått traumatiserad av ren sympati.

Nåväl.

Häromkvällen ägnade vi oss åt sällskapsspel, Herr Minst, Fröken Äldst, deras far och jag. Barn-Alfapet närmare bestämt. Där vi helt släppta alla hämningar och anammade WordFeud-reglerna och gjorde dem - om möjligt - än mer tillåtande. Dock inga såna där suspekta sammansatta ord som "taxluder" eller "torskbo". Bedöm själva hur heretiskt eller lagvidrigt:

Vem som vann? Det blev makalöst jämnt. A, J och jag på 63 poäng och maken på en hedrande andraplats med 57. Phew. En lättnadens suck drogs, Herr Minst är inte världens bästa förlorare. Så inte heller hans mor. :-)

Nä, skärpning!

Jag har en artikel att skriva, mail att svara på och lite annat smått och gått. Det är bara att kavla upp armarna.