yrkeskvinnan

Så blev det juni igen. Det väldigt sjuka barnet är så gott som friskt, det äldsta barnet har fyllt 16 år vilket är helt förunderligt konstigt… och jag har åkt på en trist och slajmig bronkit. Aliens möter Tjernobyl ungefär. Inga fler detaljer. Men jag skiter i det eftersom jag inte har feber.

Nu över till nåt roligare – jag kan ju inte ständigt älta mina och andras hälsotillstånd, det blir jag bara FÖR tråkigt. Jag tänker på William Spetz.

För nån månad sen, kanske två, kanske tre, började barnen i familjen komma med konstiga lösryckta citat som jag inte förstod nånting av.

-Springer du med dina armar?? kunde herr Minst kläcka ur och se lite citronsurt överspänd ut.

- Jag behöver ett RYGGSTÖD!!! kunde nån av döttrarna skrika lite omotiverat.



Just den här minnen gör Herr Minst minst 10 gånger om dagen när han är skeptisk/missnöjd/fullisjutton.

- Mattemys med te och filt…kunde nån sen säga vilket sen följdes av okontrollerat fnitter.

Jag var skeptisk. Mycket skeptisk t o m. Jag menar, det här hade ju nån annan hittat, inte JAG och då kunde det ju omöjligt vara roligt.

Sen tvingade de mig att titta på … jag har glömt vilken video det var men det kan ha varit Åka skrana* med mig själv… och jag blev såld. Så fruktansvärt knäppt och roligt. Wacko.

Vem är William? Han är visst en ”helt vanlig” (nja…) komiskt begåvad ung man på så där en 16 år som bor norröver och som har ”lillabloggen” som övergick till att vara en videoblogg eller ”vlogg” som en del säger. Han sitter ofta på golvet och pratar rätt in i webcamen, fast ibland använder han en vanlig lite filmkamera. Och som han svamlar. Om de mest vardagliga och samtidigt bisarra sakerna. Att han har tråkigt, att han har komplex för sina håriga händer, att han gillar nutella och potatisbullar, sina råttor som då och då dyker upp. Sen gör han även märkliga… imitationer eller ”gubbar” som jag anar är blandningar av folk han har i sin omgivning. Klasskompisar, lärare, sin familj… Återkommande figurer är Gangster-Jocke, Lisa, den Onda vännen med flera. Med väldigt små medel, ibland bara grimaser, byter han från en person till en annan. Han klipper ihop sina korta videor, lägger på ljudeffekter och annat … och resultatet är oftast galet roligt. Senaste videon - som 16-åringen här hemma såg bland de 20 första - waaaah, helt galet och fantastisk tyckte hon själv - där han plöstligt sitter och är en hoppfull blivande Mr Universe som vinkar som Fröken Sverige och förklarar att han "hatar hat, krig och ... fetma". Helt oslagbart.

Varför gillar man William? För att han är sjukt rolig. Men jag gillar också William för att han är barnslig, tonårig, tramsig och väldigt mycket sig själv, i alla sin rörighet. När han står i hallen och ropar på sin pappa att han ska komma och hjälpa honom knäppa upp hjälmen…

 Nej, jag är inte helt förtjust när han låtsas-kräks med nåt slags vätska i munnen som skvätter över allt. Inte heller när han sprutar ketchup på väggarna i en fejkad navelpiercing medelst ostrivare (usch), men det är nog mest för att jag tänker ”undrar om det är hans mamma som får städa det där? Usch så han grisar ner.” Men jag gillar att han visar på en massa universella nojor som man kanske utgått ifrån är mest tjejers. Han pratar mycket om att han hade ”unibrown” (alltså unibrow, ett enda sammanväxt ögonbryn) när han gick i sjuan. Han pratar om det här med uppmärksamhetstörst och bekräftelse. Att han är en ”party virgin”, dvs han har aldrig festat och undrar lite vad han går miste om.

Det är så mycket med William som jag gillar men en sak till måste jag nämna. När han har med sin lillasyster, Ebba. (Hon gnäll-klandrar honom väldigt för att han tagit hennes hjälm i ovan nämnda sen.) Det är så himla gulligt i alla sin vardaglighet.

Stora traditionella media fick förstås nys om denna gosse och hans talang och han intervjuades i nån morgonsoffa. Där satt han och såg ut som en lång och gänglig…glass, i sina pastelliga brallor och tisha. Med benen i kors i soffan. Hur många gäster har gjort det tidigare kan man undra. Sen blev jag fruktansvärt trött och irriterad på de fåniga programledarna som hela tiden skrattade lite så där vuxet förtjust-och-förvirrat-på-samma-gång, ja-se-den-ungdomen-sickna-tokerier-aktigt under hela intervjun. Blä. Jag önskar nästan att William skulle göra en parodi på dem nån gång, men det kanske vore att bita den hand som eventuellt kommer föda en?

William vill bli skådespelare, säger han i intervjun. Det hoppas jag att han blir. Han är helt fantastisk. Jag hoppas det inte stiger honom åt huvudet, men jag tror inte det. Han har alldeles för mycket självdistans, inbillar jag mig. Plus en familj som verkar tajt och närvarande.

Så kolla in lite William och se om ni tycker att han är lika roliga som alla vi här hemma i Flugsvampen gör.

- Fågel – du stör!

- Sitt på mitt huvud! Vi behöver inte dom…

- Jag gillar barn... Nu kommer barnet!

- Jag blir så frustrerad att jag måste kasta min miniräknare på en krukväxt. (Och sen gör han förstås det.)

* Skrana = åkmadrass, lokalutryck från Ume-trakten enligt Wikipedia.

HÄR finns ännu lite mer William-info om man är road.