Yrkeskvinnan flänger
Johodå. Vi har slagit personbästa i IKEA-race för 6-mannalag. Hela viddevippen på 45 minuter blankt INKLUSIVE godishandling utanför kassorna.
Däremot missade vi middagen på IKEA som vi lovat barnen. De stänger restaurangen klockan sju. Vi kom dit klcokan 19.01... Det KAN ha förbättrat vår tid.
Men i vilket fall har jag nu tre nya tvättkorger, galgar, gröna och gula servetter till påskdagslunchen, en omotiverad solcellslamps-orm...samt två sprillans nya fina röda brödformar. Och en ny degskål.
Samt ca 3 kilo godis av olika sorter.
Vi gjorde därefter Mackedonken där vi alla 6 satt och gjorde Karl-Einar-häcker moves (dvs viftade med fingrarna med händerna i kors (utan korsade tummar som man gör om man gör en fjäril) och säga, lite mystiskt så där: "MAGIC..." (uttalat "määdjick" förstås).
Hemskt roligt och jag önskade vi hade kunnat filma oss alla 6 när vi gjorde detta och sen hade jag kunnat skicka klippet till min Karl-Einar Häckner-älskande kollega W som hade svimmat av hänförelse. Kanske.
Anyhoo, sen gjorde vi till sist ICA. Stor-ICA i Kungens Kurva och handlade lammstek, olivolja, jäst, 2 kilo tortellini, tandborstar, ost, samt lax, lite frysta "reker"...ja, det var ungefär det. Det blir nog bra.
Barnen kom bort flera gånger men återfanns vid kassorna. Dvs, inte så att vi letade, de dök upp till slut. Liksom.
Och sen sa jag: "ja, det här blev ju ingen storhandling i alla fall...bara 1500 spänn..."
Till sist, lagandan är rätt god just nu. I fredags när vi plågade oss igenom Let's dance (thank goodness att det är över) och den rara men påfrestande kvinnliga programledaren frågar (för blutttolfte gången) "Berätta-hur-känns-det-just-nu?" och mina döttrar, min man och jag skriker - spontant - i kör: "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!"
Humor. Vi skrattade så vi pep. Dvs, "NEEEEJ, för i h-e, berätta INTE hur du känner det just NU!!!!!!!!!!!!!"
Men nu får det räcka för idag.
Herr Minst har öroninflammation och borde antagligen inte alls ha varit ute så här sent. Men nu är det gjort. Jag lär få vabba imorgon.
God natt.
Däremot missade vi middagen på IKEA som vi lovat barnen. De stänger restaurangen klockan sju. Vi kom dit klcokan 19.01... Det KAN ha förbättrat vår tid.
Men i vilket fall har jag nu tre nya tvättkorger, galgar, gröna och gula servetter till påskdagslunchen, en omotiverad solcellslamps-orm...samt två sprillans nya fina röda brödformar. Och en ny degskål.
Samt ca 3 kilo godis av olika sorter.
Vi gjorde därefter Mackedonken där vi alla 6 satt och gjorde Karl-Einar-häcker moves (dvs viftade med fingrarna med händerna i kors (utan korsade tummar som man gör om man gör en fjäril) och säga, lite mystiskt så där: "MAGIC..." (uttalat "määdjick" förstås).
Hemskt roligt och jag önskade vi hade kunnat filma oss alla 6 när vi gjorde detta och sen hade jag kunnat skicka klippet till min Karl-Einar Häckner-älskande kollega W som hade svimmat av hänförelse. Kanske.
Anyhoo, sen gjorde vi till sist ICA. Stor-ICA i Kungens Kurva och handlade lammstek, olivolja, jäst, 2 kilo tortellini, tandborstar, ost, samt lax, lite frysta "reker"...ja, det var ungefär det. Det blir nog bra.
Barnen kom bort flera gånger men återfanns vid kassorna. Dvs, inte så att vi letade, de dök upp till slut. Liksom.
Och sen sa jag: "ja, det här blev ju ingen storhandling i alla fall...bara 1500 spänn..."
Till sist, lagandan är rätt god just nu. I fredags när vi plågade oss igenom Let's dance (thank goodness att det är över) och den rara men påfrestande kvinnliga programledaren frågar (för blutttolfte gången) "Berätta-hur-känns-det-just-nu?" och mina döttrar, min man och jag skriker - spontant - i kör: "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!"
Humor. Vi skrattade så vi pep. Dvs, "NEEEEJ, för i h-e, berätta INTE hur du känner det just NU!!!!!!!!!!!!!"
Men nu får det räcka för idag.
Herr Minst har öroninflammation och borde antagligen inte alls ha varit ute så här sent. Men nu är det gjort. Jag lär få vabba imorgon.
God natt.
Yrkeskvinnan ska bara återge...
...ytterligare en lustifikation från Killen i sammanhangen. Dvs min äldste son. Som fnös ilsket och överseende omvartannat om att det fanns Ben 10-monster från LEGO numera. Det var inte ok eftersom det liksom inte alls handlade om att bygga monster av legobitar, det är specialbitar som bara kan användas till monstren. Liksom.
"Det är helt OACCEPTABELT", meddelade han vid lunchbordet.
Vidare hade vi han lilla kamrat C över på övernattning av nöd häromkvällen. (Cs mormor är allvarligt sjuk och det krisade och Cs mamma behövde åka iväg). Killen var bekymrad över kamraten C.
"Pappa, jag vet att C är ledsen för det här med hans mormor, men han visar det inte."
Och sen:
"Jag är den känslosammaste killen i världen..."
Jag tror han syftade på sin inte så blygsamma känsla för empati. Han ÄR mycket empatisk och känner mycket med många.
Lilla Cs mormor klarade sig den här gången.
"Det är helt OACCEPTABELT", meddelade han vid lunchbordet.
Vidare hade vi han lilla kamrat C över på övernattning av nöd häromkvällen. (Cs mormor är allvarligt sjuk och det krisade och Cs mamma behövde åka iväg). Killen var bekymrad över kamraten C.
"Pappa, jag vet att C är ledsen för det här med hans mormor, men han visar det inte."
Och sen:
"Jag är den känslosammaste killen i världen..."
Jag tror han syftade på sin inte så blygsamma känsla för empati. Han ÄR mycket empatisk och känner mycket med många.
Lilla Cs mormor klarade sig den här gången.
Yrkeskvinnan har ont i ryggen
Det går ryggont i hela min bekantskapskrets. Körrgårns vaktmästare har ont i ryggen, min nya kollega (och idol) i folkbildningsvärlden har (hade?) ont i ryggen och själv har jag en svajjig OPÅLITLIG rygg som känns som att den ska smälla när som helst. Otrevligt.
Maken har gjort sin vanliga snurr då han först säger "va, är klockan 11.00?? Du, jag tänkte vi skulle sitta i bilen om en halvtimme." Sen börjar han sjunga Palestrina och sätter sig vid pianot och spelar så att taket lyfter sig... Har nån klätt på sig? Nä. Sitter nån i bilen? Nä. Har det snart gått en halvtimme? Ja.
Men så är det här i Flugsvampen och det är inte mycket man kan göra åt det. Jag menar, driver jag på horden? Nä. Jag sitter ju här och gnölar inombords över min rygg.
Anyhoo. Nu har jag jobbat heltid i två veckor och står fortfarande på benen. Eller nästan. (Ont i ryggen var det ja...) Men det är lite roligt ändå. Det sura är väl då, förrutom att det gör ont i ryggen - sabla tjatigt, att jag måste betala tillbaka en stor påse pengar till CSN eftersom jag bara hann plugga i typ 10 veckor. Men det får lösa sig på nåt sätt. (Nu gungar det loss rejält där inne på pianot. Och med jämna mellanrum hör man maken muttra saker som "Axel äter En Aster med Fisk".)
Igår satt jag och la in gravar och grejer med blixtens hastighet. Sen dök lilla barnet J upp med sin förtjusande mor F och min hopplösa kollega W som jag brukar kasta suddgummin på visade sig vara precis den hängivne far som jag hela tiden misstänkt att han var. F är hanses fru dårå, och barnet J är deras. Gu' så gullig... Det frågades om jag "blev sugen". På barn alltså. Bebisar. Nja. Lite kanske. De är ju galet fina. Och de sitter så bra på armen. Luktar gott gör dom. Skrattar och dregglar gör dom. Men nja. Vara gravid? Nja. Fantastiskt när man precis upptäckt det. Mindre fantastiskt när man börjar må illa. Småtrist när ingen ser att man är på smällen utan mest glor lite medlidsamt "värst-vad-du-har-lagt-ut"-ish. Rätt hejsan när man vaggar runt och känner sig oövervinnerlig och frodig. Föda barn? Brr. Öken. Aj. Euforin när det är över och man (förhoppningsvis) överlevt, alla inblandade, mor, barn och far. Jo då. Det är rätt skoj.
Vi får välan se. Det är ju inget man bara beställer. Jag är ju dock uppsprättad och cykliskt störd...och nu lämnar vi ämnet.
(Jag hör just att Frosten Berövar några Fiskar Dess Astrar...eller hur det nu var.)
Gårdagens bäste: När fina mamman F skulle gå skrapar kollegan W lite med foten och säger "blygt": "Kan inte jag få ditt telefonnummer? Du är så snygg..." Till sin fru alltså.
I love it. Så ska det se ut. Sen pussades dom.
:-)
Maken har gjort sin vanliga snurr då han först säger "va, är klockan 11.00?? Du, jag tänkte vi skulle sitta i bilen om en halvtimme." Sen börjar han sjunga Palestrina och sätter sig vid pianot och spelar så att taket lyfter sig... Har nån klätt på sig? Nä. Sitter nån i bilen? Nä. Har det snart gått en halvtimme? Ja.
Men så är det här i Flugsvampen och det är inte mycket man kan göra åt det. Jag menar, driver jag på horden? Nä. Jag sitter ju här och gnölar inombords över min rygg.
Anyhoo. Nu har jag jobbat heltid i två veckor och står fortfarande på benen. Eller nästan. (Ont i ryggen var det ja...) Men det är lite roligt ändå. Det sura är väl då, förrutom att det gör ont i ryggen - sabla tjatigt, att jag måste betala tillbaka en stor påse pengar till CSN eftersom jag bara hann plugga i typ 10 veckor. Men det får lösa sig på nåt sätt. (Nu gungar det loss rejält där inne på pianot. Och med jämna mellanrum hör man maken muttra saker som "Axel äter En Aster med Fisk".)
Igår satt jag och la in gravar och grejer med blixtens hastighet. Sen dök lilla barnet J upp med sin förtjusande mor F och min hopplösa kollega W som jag brukar kasta suddgummin på visade sig vara precis den hängivne far som jag hela tiden misstänkt att han var. F är hanses fru dårå, och barnet J är deras. Gu' så gullig... Det frågades om jag "blev sugen". På barn alltså. Bebisar. Nja. Lite kanske. De är ju galet fina. Och de sitter så bra på armen. Luktar gott gör dom. Skrattar och dregglar gör dom. Men nja. Vara gravid? Nja. Fantastiskt när man precis upptäckt det. Mindre fantastiskt när man börjar må illa. Småtrist när ingen ser att man är på smällen utan mest glor lite medlidsamt "värst-vad-du-har-lagt-ut"-ish. Rätt hejsan när man vaggar runt och känner sig oövervinnerlig och frodig. Föda barn? Brr. Öken. Aj. Euforin när det är över och man (förhoppningsvis) överlevt, alla inblandade, mor, barn och far. Jo då. Det är rätt skoj.
Vi får välan se. Det är ju inget man bara beställer. Jag är ju dock uppsprättad och cykliskt störd...och nu lämnar vi ämnet.
(Jag hör just att Frosten Berövar några Fiskar Dess Astrar...eller hur det nu var.)
Gårdagens bäste: När fina mamman F skulle gå skrapar kollegan W lite med foten och säger "blygt": "Kan inte jag få ditt telefonnummer? Du är så snygg..." Till sin fru alltså.
I love it. Så ska det se ut. Sen pussades dom.
:-)
Yrkeskvinnan jobbar heltid och bakar
Herr Minst hade ju sitt firande igår och till detta bakades chokladkaka. Hans förtjusande storasystrar gjorde två superfina pannkakstårtor. Dom kan dom. Herr Minst själv blev dock så uppspelt av allt nytt LEGO att han helt glömde att äta tårta. ("Jag ska inte ha nån tårta, jag bygger LEGO" hette det...)
Syrran snubbe var med, det bar trevligt. Killen, 9 år, tittade på honom och sa "Du verkar vara en sån där smart kille". Och i morse la han till "Ja, han var ju smart. Och snygg." Så det så.
I övrigt har mycket i huvudet svävat runt kring den 13-åring som dog i schacktet under slussen. Jag är bekant med hans mor och ... det finns inga ord. Förstås. Man bara gör det som vi gör, vi som tror på sånt. Man ber.
Syrran snubbe var med, det bar trevligt. Killen, 9 år, tittade på honom och sa "Du verkar vara en sån där smart kille". Och i morse la han till "Ja, han var ju smart. Och snygg." Så det så.
I övrigt har mycket i huvudet svävat runt kring den 13-åring som dog i schacktet under slussen. Jag är bekant med hans mor och ... det finns inga ord. Förstås. Man bara gör det som vi gör, vi som tror på sånt. Man ber.
