yrkeskvinnan

För en vecka sen opererades Divans andra öra och hon låg sen hemma i en vecka med bandage och ont och trött och lite småelände. Imorgon ska silkesbandage-proppen i hennes öra plockas ut. Jag slipper vara med. Det verkar lite otäckt.

Herr Minst har börjat med cellgifter mot sin reumatism. Det låter mer dramatiskt än vad det är. Fyra piller i veckan (fredagar) åsså lite folsyra på det, mot illamående etc. Han var rätt oberörd efter första vändan.

Många piller och bandage blir det.

Om jag nån gång får för mig att sadla om helt och håller ska jag baske mig bli undersköterska. Jag har inga illusioner om nån vårdromantik eller så, det är bara det att det är så viktigt och heroiskt. Och så inbillar jag mig att det går fortare än att bli sjuksyrra fullt ut.