Yrkeskvinnan och hennes öra
"Yrkeskvinnan" förresten. Pöh. Enda gångerna jag hinner skriva är ju när jag blivit sjuk. Bloggen borde heta Yrkeskvinnans sjuka liv eller En sjukskriven yrkeskvinna eller nåt liknande.
Nåväl.
Natten mellan torsdag och fredag genomled jag något så smärtsamt att det endast överträffas av bukoperationen för tre år (eller då sov jag ju, men läkande efteråt) sen samt mina fyra förlossningar. Och en sprucken cysta för en fyra fem år sen. (Då trodde jag också att jag skulle dö.)
Det började susa i mitt högra öra på kvällen. Det hade kännts "skumt" och "opålitligt" hela torsdagskvällen men när jag äntligen gick och la mig kände jag hur galet ont det gjorde. Och värre blev det. Till slut låg och jag grät för att det gjorde så ont. Maken vaknade, hunden började trampa runt av oro (?) och jag kunde bara tänka på att att det var minst sex timmars helvete kvar innan jag kunde ringa vårdcentralen.
Prick klockan åtta ringa jag och fem minuter senare ringde de upp mig. Ojojoj, sa dom, och jag fick komma dit på en gång.
45 minuter senare stapplade jag stödd av en mycket förstående äkta man ner till apoteket och hämtade ut min hästkur penicillin. Jag har öroninflammation, nämligen. En ganska elak sådan. Det rinner var ur mitt öra och jag hör ganska dåligt. Staplar gör jag fortfarande. Det är väl nåt med balansen för jag kan inte gå rakt.
Jisses alltså.
Egentligen är man väl lite för gammal för öroninflammation. Jag hade det aldrig som liten, inte en enda gång. I vuxen ålder har jag haft det en gång förrut men det kom inte i närheten av det här.
Jag funderar på om nässköljningen är boven. Om bakterierna resonerade som så att "baah, här i bihålorna blir vi ju bara bortsköljda - vi ger oss på örat i stället". I den mån nu bakterier resonerar.
Att det rinner ur örat är tydligen ett tecken på att trumhinnan spruckit. Usch.
Trots allt är jag inte helt förvånad. Jag vet hur sliten jag var. Hur toktrött och slutkörd. Och kanske var det snarare det som gjorde att onda baciller fick fäste. "AHA! En sliten människa! Här kan vi rumstera om! Henne ska vi ha!!" Typ.
Så nu är det bara att vila och samla kraft. Jag fick verkligen lite extra att uppoffra, så här i fastetiden.
Nu ska jag bara gå och snyta mitt öra igen.
Nåväl.
Natten mellan torsdag och fredag genomled jag något så smärtsamt att det endast överträffas av bukoperationen för tre år (eller då sov jag ju, men läkande efteråt) sen samt mina fyra förlossningar. Och en sprucken cysta för en fyra fem år sen. (Då trodde jag också att jag skulle dö.)
Det började susa i mitt högra öra på kvällen. Det hade kännts "skumt" och "opålitligt" hela torsdagskvällen men när jag äntligen gick och la mig kände jag hur galet ont det gjorde. Och värre blev det. Till slut låg och jag grät för att det gjorde så ont. Maken vaknade, hunden började trampa runt av oro (?) och jag kunde bara tänka på att att det var minst sex timmars helvete kvar innan jag kunde ringa vårdcentralen.
Prick klockan åtta ringa jag och fem minuter senare ringde de upp mig. Ojojoj, sa dom, och jag fick komma dit på en gång.
45 minuter senare stapplade jag stödd av en mycket förstående äkta man ner till apoteket och hämtade ut min hästkur penicillin. Jag har öroninflammation, nämligen. En ganska elak sådan. Det rinner var ur mitt öra och jag hör ganska dåligt. Staplar gör jag fortfarande. Det är väl nåt med balansen för jag kan inte gå rakt.
Jisses alltså.
Egentligen är man väl lite för gammal för öroninflammation. Jag hade det aldrig som liten, inte en enda gång. I vuxen ålder har jag haft det en gång förrut men det kom inte i närheten av det här.
Jag funderar på om nässköljningen är boven. Om bakterierna resonerade som så att "baah, här i bihålorna blir vi ju bara bortsköljda - vi ger oss på örat i stället". I den mån nu bakterier resonerar.
Att det rinner ur örat är tydligen ett tecken på att trumhinnan spruckit. Usch.
Trots allt är jag inte helt förvånad. Jag vet hur sliten jag var. Hur toktrött och slutkörd. Och kanske var det snarare det som gjorde att onda baciller fick fäste. "AHA! En sliten människa! Här kan vi rumstera om! Henne ska vi ha!!" Typ.
Så nu är det bara att vila och samla kraft. Jag fick verkligen lite extra att uppoffra, så här i fastetiden.
Nu ska jag bara gå och snyta mitt öra igen.
Kommentarer
Postat av: Rosengeranium (Röd vilde)
Ajajaj! Krya på dig! Använder du en sköljkanna eller en spruta när du sköljer näsan? Jag hade en spruta, och det hände att jag lyckades pressa in sköljvatten i örongången. Misstänker att en kanna är skonsammare, men jag har inte hunnit skaffa någon.
Trackback
