yrkeskvinnan

Okej, en re cap på den usla hälsan. Igår hade vi lyckats få tid hos öronspecialisten. Inte för mig utan för Divan som antagligen fortfarande kan räknas som post op. Ett återbud gjorde att Divans ömmande öra (japp, hon också) kunde visas upp för rätt doktor. Eftersom jag är skruttig, inte pallar att köra bil etc etc, så ställde han hjältemannen upp, skippade en halv dags kurs och körde stumpan och mig till sjukhus. Han ansåg nämligen att även jag borde masa mig in till nån slags akut eller nåt.

Så då gjorde jag det.

Jag måste ha sett små-packade eller svimfärdig ut för jag var inte särskilt stadig på benen. Efter ca 20 minuters väntan fick jag träffa en doktor som snabbt tittade mig i örat. Aha, uh-huh, hm-hm - det var tydligen lika bra att sjasa in mig till öron-näsa-hals.

Efter ytterligare nån kvart fick jag träffa doktor Johan.

Jisses alltså, han tog uppgiften på stort allvar. Det var kamera upp i näsan och bak i svalget (urk), han "dammsög" örat så att det sörplade i hela huvudet, en läbbig pinne upp i näsan för odling (urk igen) och sen till sist nån märklig ögonkollarapparat eftersom han tyckte att det här med yrsligheten behövde kollas upp, det också.
Efter denna grundliga genomgång fick jag en ny sort penicillin. Så nu får vi se. Jag är aningens trött på mitt öra.