Yrkeskvinnan och konvalescensen

Idag är det 19 år och en dag sen jag döptes. Herre Gud, det är ju hemskt lång tid.
Igår var det en riktigt lång dag. 11 timmar på Huddinge sjukhus för att ta hand om min förstfödda som skulle operera ett öra. Det gick bra. Det blev en märklig dag. Jag var med när hon skulle sövas, vilket var förhållandevis odramatiskt. Hon var väldigt förvirrad när hon vaknade. Uppvaket på ett sjukhus är ju ett märkligt ställe. Många små barn, en och annan åldring. De små barnen som snurrar runt i stora sängar, FÖR stora sängar... Åldringarna som ligger väldigt still.
Den förvirrade förstfödda höll först på att sätta sig upp och skulle sen till att plocka av sig bandaget. Nej nej nej, stopp... Milt brottade vi ner henne i sängen igen, sjuksköterskan och jag.
Sen sov hon. Vaknade, och somnade om. Själv satt jag och läste en bok. Bad en rosenkrans. Kikade lite på de övriga nyvakna. En liten pojke, kanske 2-3 år, grät tröstlöst och länge, trots att både mor och far fanns där och turades om att bära och mata med glass.
Min stumpa vaknade till sist till ordentligt, efter att trasslat in sig i droppslang och syresättningsplupps-sladd. Jag fick smörja munnen på henne, den var torr och lite sprucken. Hon fick vatten och isglass. Och en fin rosa penna. Vem säger att man inte behöver en fin "du-var-jätteduktig-rosa" penna bara för att man fyllt 14?
Sen fick vi till sist komma upp på avdelningen igen. Stumpan sov. Vaknade. Läste ut sin bok. Jag ursäktade mig en timme och lyckades få lunch i min ensamhet nere i sjukhusmatsalen. Jag köpte trams-tidningar till stumpan, och choklad.
Efter nästan 11 timmar på sjukhus fick vi åka hem. Och jag förundrades återigen över alla fantastiska människor som arbetar med vård av andra människor. Kirurgen, specialisten, narkosläkaren, narkossköterskorna, sjuksköterskorna, undersköterskorna... Tänk att de finns. Och gör det de gör.
(Bara på kul; kirurgen var kvinna, likaså specialisten, och narkosläkaren. Narkossköterskorna var en man (kandidat) och en erfaren (kvinna). Minst två manliga sjuksköterskor. Börjar det jämna ut sig lite i vården vad det gäller roller och liknande? )

Idag vaknade jag till magknip, feber och huvudvärk. För egen del. Stumpan hade ont i örat och svårt att tugga eftersom det "lät" jobbigt i hela huvudet. Tror jag det, de har ju trots allt karvat i hennes hörselgång. Den ska vara vidgad nu. Sen, när jag vaknat till lite till hör jag att det har snöat och hunden har sprungit bort. Det känns som det kommer bli en något jobbig dag.

Men men, lite jobb har jag fått gjort. Och jag har hunnit delta i studiecirkel på nätet.
Jobbig dag kan också vara bra dag.

Till sist. Jag läser Nextopia och förundras. MYCKET intressant och tänkvärt.

Kommentarer
Postat av: Julia

2010-10-23 @ 14:23:49
Postat av: Julia

Jag var enligt pappa väldigt förvirrad och underhållande när jag vaknade ur narkos.

2010-10-23 @ 14:24:19
URL: http://juliaskott.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0