Yrkeskvinnan och den återuppstånde
...och jag syftar faktiskt inte alls på min Herre och Gud just nu, utan den förtjusande lilla Dell-dator som jag hade gett upp hoppet om att någonsin kunna använda igen. Den halvdödde för mig för ganska precis två år sen...och nu har min man med lite envishet, en massa gröna sladdar och en nyinköpt extern disc-drive från Kjell och Company fått igång den lilla stackarn. Och den är SÅ trevlig att skriva på! Den är så liten och nätt, trots att den är ...nästan 7 år gammal. Det var min gamla rara arbetsgivare som kostade på mig en mycket lätt laptop i tidernas begynnelse, och nu lever den igen. Jag kommer antagligen försöka se till att den får bli min nya jobbdator igen. Kanske. I alla fall ett tag, för åbäket som jag har fått från min senaste (och högaktade) arbetsgivare, den är så rackarns tung. Ont i ryggen är vad man får när man släpar runt den. Som en kollega med likadan burk sa: den är inte bärbar, den är mer...släpbar."
Ha.
OCh här sitter jag med drygt ett och ett halvkilo gulle-dator i knät. Den är lite varm och knarrar lite hemtrevligt (bokstavligt alltså, den knarrar verkligen) och tangenterna är blankslitna (återigen, bokstavligen blankslitna). OOOH, vad trevligt!
Jag gillar ju att återanvända saker och nu har jag visserligen inte någon lika "akut" anledning att införskaffa en liten söööt dator. Men är inte det lite småhärligt?? Tänk va, att den här lilla rara burken från 2003 liksom håller måttet???
Nä, nu ska jag gå och lägga mig. I tid. För det är en lång dag imorgon också.
Kommentarer
Trackback
