yrkeskvinnan

I mångt och mycket har mina drömmar tagit slut. Jag hade massor, de flesta banala, småpatetiska och orealistiska. (Typ "Nobelpriset i litteratur för 15 års ålder.)

Jag drömde om att bli sedd, framgångsrik, beundrad, uppskattad, hyllad...

Jag drömde om den stora kärleken, om att få en massa barn.

Jag har träffat den stora kärleken, jag har fått en massa barn. De där andra sakerna känns inte så viktiga längre.

Så nu drömmer jag mer om lugn och ro och sinnesfrid, sol och värme, att få resa bort en vecka med min man och bara lata mig.

Jag drömmer om att få pyssla mer med mina tyger och garner. Jag drömmer om att få tid och ork för mer träning så att jag blir starkare.

Sen drömmer jag inte så väldigt mycket mer. Jag försöker mest leva. Här och nu.