yrkeskvinnan

1. Mega-fascination på pendeltåget. Tjej, ca 14-17 sitter och sminkar sig. Bara det tycker jag är lite imponerande. Alldeles för mycket underlagskräm - f'låt, faondejjtjön - och puder redan innan hon börjar peta med kajalpennan. Sen mascara. Då ringer hennes mobil. Hon försöker öppna telefonen medan hon nästan trasslar in borsten i håret. Ändrar sig, byter hand på mascaran, klämmer in luren mellan örat och axeln och försätter lägga på mascara. "Heeej! Sitter på tåget och sminkar mig..." Jag får ont i hela ryggen bara av att titta på. Lite impade - mycket lite - men mest fascinerad över vad unga kvinnor är beredda att uthärda för att lägga mejk. Måla på sig sina nyllen. Eller vad det nu är de gör.

2. Kliver av tåget. Det är två trappor ner från perrongen. Alla tar den högra. En kvinna överväger att ta den vänstra. Men det är ju tomt. Hon tvekar.  Hon ändrar sig och väljer att trängas med alla andra till höger. Va? Jag tar den vänstra tillsammans med några andra våghalsar och känner mig ... radikal.

3. Kvinna kliver på min buss. Långt rödtonat hår som är mörkbrunt inunder. Ljusa uppvikta jeans. ROSA converse. Handväska som är täckt av tygblommor eller om det är runda rosetter. Knall-ROSA hårklämma som sitter fast på väskan. Hon pratar intensivt i sin handsfree och verkar mycket förvirrad, stressad - antagligen är hon sen till något. Hela uppenbarelsen andas femton-åring. Hon har t o m rosa skärp. Men så vänder hon sig åt mitt håll. Hon har rosa-lila läppstift. Och är minst 45. Minst. Det ser...annorlunda ut. Och jag funderar på om man måste klä sig som en femtonåring när man är 45 minst. Å andra sidan, måste man klä sig som sin ålder bara-för-att? Vet ej...

Det var dagens observationer - alla gjorda före klockan nio på morgonen. Nu väntar hårt arbete. Kyrkogården - kom an bara.