yrkeskvinnan

Herr Minst har öroninflammation och pga detta har jag varit hemma precis hela veckan. Imorse, klockan kvart över fem, åkte maken hemifrån för att ta sig mot Vetlanda där han skulle utbildas. Det visade sig att han fått god mat och fotmassage också. Det är han värd.

Hela dagen har gått i som i en hyfsat trivsam hemmafrudimma. Jag har bakat bröd, hållt mig från tvättstugan, diskat så händerna ser ut som sju svåra år...jag har petat i den dramatiskt lagde Herr Minst en massa penicillin (mosade tabletter i krämt...jag hoppas han tar upp medikamentet ordentligt ändå). Jag har lagat soppa och pannkaka. Jag har jagat barn i säng. Jag har också talat länge i telefon, vilket var ganska trevligt. Jag har virkat på en grillvante. Jag har inte varit utanför dörrn. Jag har inte gjort av med några pengar.

Och - jag fastnade framför datorn (som inte osar kaffe lika mycket längre) och svt-playversionen av Uppdrag granskning och korstågsdokumentären. Hu så beklämmande. Och jag tänker INTE lägga ut några länkar.
Jag är - för tillfället - en svag kvinna som har alldeles för mycket ansvar för sina ungar och sin hälsa för att orka rya i frågan. So sue me, som jag brukar säga.

Härmed kniper jag ihop min lilla fega bloggmun och går och lägger mig. Men för att det inte ska upstå några som helst missförstånd: jag har känt till SSPX i en herrans massa år och tyckt att de är rätt läbbiga i lika många år. Just for the record.