yrkeskvinnan

Snön var inte borta imorse. Den var mer och överallt. Och plötsligt är det ljust. Vitt och vilsamt. Ca tre minusgrader och en tax som bara vill ut precis hela tiden och blir grinig och stissig när han inte får det. Men han kan ju faktiskt bli kall om magen.

Jag är medtagen eftergårdagens kontorsvisit och efterföljande overall-letande. Sen dejtade jag min man i förortscentrum och inhandlade tre stora julklappar på en gång. Det var trevligt. Nu är jag väldigt trött. Och har ont i huvudet och hostan är värre igen. Jag ska försöka svara i telefon, gå ut med hunden, tvätta och sova middag. Det är dagens program och ambition. Plus att jag ska försöka att itne bara äta smörgås hela dagen, för det gjorde jag igår och idag har jag ont i magen.

En ambition till har jag. Och det är ett politiskt statement. Att inte ha dåligt samvete över att vi inte hinner/orkar/ids gå på pysselkväll med StorKillen. Eller för den delen Herr Minsts pysselafton på dagi...förlåt, förskolan. Det är en tyst, om än hostande protest, mot det hysteriska kravsamhället det barn=dåligt samvete jämt. Jag vägrar. Jag gör så gott jag kan och det räcker.