Yrkeskvinnans backhand

Jag har spelat tennis idag. Trots mitt spröda tillstånd. Jag äter dock också kakor i tid och otid så jag snart har jag väl muskler, lite kondis och hängbuk. (Hemskt ord, min morfar brukar använda det..."man får akta sig så man inte får hängbuk." Alternativt "man ska inte gör buken till sin gud". Väldigt bra.)

Det är roligt med tennis. Jag har ju bollsinne - upptäcker jag lite så igenkännande men ändå förvånat. "Det var som tusan", liksom. Min backhand börjar likna nåt, jag får iväg bollen över nät och i princip aldrig upp i taket. Ha! En av tjejerna i min grupp har en jäkla krut i slaget men okontrollerad så bollen bara far iväg. Hon måste ha vräkt iväg en tio bollar in på grann-planerna...

Nu ska jag bada bastu. Det är lite härligt.

STATUS:
Sovit - som ett barn
Vaknat - i en air av "ta mig samman" och sen upp, stålsätta mig mot ungar och kyrkgång...dvs kyrkgång är trevligt i sig men med barn i släptåg är det lite ansträngande. Den minste surade och sa gråtmilt "gå till parken?" ungefär 18 gånger och ignorerade fullständigt att vi sa NEJ.
Ätit - SUSHI...det var gott. Och dyrt.
Mentalt - samlad men lite trött
Motivation - eh va?
Allmänt - livet går vidare..och lite svajigt men bara två gånger och inte särskilt mycket. Yrsel alltså.


Kommentarer
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)

Heh, din minste låter ungefär som min ende. Skönt att barn fortfarande är normala. Ska sanningen fram har jag aldrig testat sonen på en vanlig gudstjänst (host, rodna), så för honom är kyrkan just nu stället med det underbara kuddrummet och den roliga öppna förskolan.

2008-09-07 @ 21:42:35
URL: http://parkettodlaren.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0