yrkeskvinnan

En kollega fyller femtio idag så redan halv elva serverades det smörgåstårta, ett glas vitt och praliner... Smaskens. Jag som är rätt krasslig och hormoniell tyckte det var TOPPEN. Det var en sjyst tysk Gewurtstraminer som var rackarns mustig och stark så zwing sa det i mössan...och man fick vara glad att det bara blev ett glas.

Så nu förväntas man alltså jobba och bokföra och annat elände, med en drink innanför akrylkoftan?

Det blir nog bra.

Mitt föredrag i lördags gick STRÅLANDE. Riktigt bra. Maken var stolt,  jag var nöjd och vi blev bara en halvtimme sena till middagen / julbordet med grannarna. Det var ett riktigt maffigt julbord och jag höll mig i skinet så bra till sillen och kallskuret, men fisken...det var så mycket smarrig firre att jag blev knäsvag och höll på att förta mig alldeles. Gravad lax, rökt lax, laxtartar, varmrökt lax, rökt sik, rökt makrill...och lite till. *SLURRRRRRP*

Efterrättsbordet var inte heller så illa. Sen är alla så civiliserade att vi bara tog en mycket liten snaps och eftersom det åts så väldigt mycket mat under ganska många timmar så kunde jag med gott samvete skjutsa oss hem. Vi var fem stycken i den mycket pyttiga bilen. Humor säger jag bara. Tur för dom i baksätet att jag har så korta ben att jag - som alltid - var tvungen att dra fram stolen jättemycket. Alltså fick de klart mer plats i baksätet än de annars skulle fått.

Hemma börjar jul-fnosket att leta sig in. Jag drömmer om alternativa jular i kloster eller på Kanarieöarna men hindras av mitt miljöansvar och storleken på min plånbok samt den fasansfulla tanken på de olyckliga minerna hos kidsen ifall vi skulle sitta i nån stillsam reträtt-ig miljö och maken och jag skulle försöka mysa ikapp och allt de vill göra är att frossa i leksaker och knäck. Och Kall'Anka.

Jag har en ny favoritfilm. Som vanligt är jag sen. Jag ÄLSKAR The 40-year Old Virgin. Amazing. Nästa gång ska jag berätta varför.

Bokföring - kom an bara. Jag ä int' rädd för däj.