Yrkeskvinnan försöker hålla fokus

Vi återgår till någon slags vardag. En vardag som inte präglas av desinficering och tabletter och sjukdom. Tobias är nästan bra igen. Lite klent med orken men han skrattar och har nästan börjat dundra lite i trapporna så där som man förväntar sig att han ska göra. Sen blir han blek och trött emellanåt
Jag försöker sköta mitt jobb...något så när. Det går så där. Jag försöker att orka med mig själv med tjock näsa (pollen säsongen är ovanligt gräsligt, JA), rinnande näsa och trög skalle.
Jag gjorde heldag med mina döttrar i Södertälje och tokekiperade inför skolavslutningar och konfirmationer och baler och allt vad det nu var. Skor och klänningar och tänt var det här... Jag har inte återhämtat mig än. Men vi behövde hänga, mina flickor och jag. Jag hade varit ifrån dem i nästan en vecka redan innan Tobias blev sjuk. Sen många sjukhusdygn på det. Vi inledde hela alltet med frisörbesök så nu är de snygga i håret också.
När jag inte är lika trött och seg ska jag reflektera mer kring det här med kläder och skor. Jag har en teori nämligen.
Just nu har jag en SUR hund som inte kan förstå varför han måste stanna kvar hemma när den andra hunden får gå ut. Så kan det gå.
Och så ska jag försöka göra ett litet anständigt handtag till idag. Jobb-wise.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0