Yrkeskvinnan är kall om händerna
Jag köpte nya kläder igår. Det var mycket nödvändigt fick jag till sist bestämma mig för. Nu har jag löjligt snygga jeans, tycker jag själv och gullig tröja m löv.
Hurra för det.
De vill ge mig mer att göra på mitt jobb vilket jag tycker verkar som en jättedum idé...mest för att jag trivs med att odla min lättja. Nåja.
Jag håller också på att försöka jaga fram en urna från ett krematorium, vilket visade sig vara svårare än väntat. Mest för att folk vägrar svara i telefon, och alltså inte för att urnan sprungit och gömt sig.
Jag måste nog börja titta på 6 feet under... Finns den som box?
Jag fick femte säsongen av Scrubs!!! (Har jag sagt det??) Weeeeeeeeheeeeeeee! Mycket roligt.
Sen fick jag också "The Secret life of Walter Mitty" - oerhört roligt. Det enda är att jag sett den typ HUNDRA gånger så jag kan hela utan till, vilket i o f s inte gör nåt...jag sitter och läser med och sjunger med och är allmänt odräglig.
Jag tror det drar från fönstret här på kontoret för jag är alldeles marmorerad om tassarna. Brrr.
Vad mer? Jag är lujligt oteknisk och lyckas inte lägga upp länkar till mina favvobloggar till höger. Hur fasen gör man? Min man, som jag i vanliga fall konfererar när det gäller allt ekonomiskt och tekniskt, han är liksom anti allt sånt här socialt och kommunikativt på nätet och alltså tänker han inte befatta sig med sånt. Tror jag. Har inte frågat än. Det är som om vi hade varsinn teknikfientlig ådra; han hade minsann en Commodore 68 (??) typ och programmerade och hade sig - jag spelade Digger och Frogger; han vare snabb med snabb uppkoppling, jag får dille på ändrade skärminställning och blir nervös och tror att nu går det aldrig att ändra tillbaka; han vill ha superduper-telefon som man kan surfa och maila med, men samtidigt skriver han sms med två tummar och låååångsamt går det, jag vill mest kunna lyssna på musik och ha nåt kul spel i telefonen och sen så sms:ar jag som en iller (vrrrom - tycker jag själv)... Och jag har drällt på Lunar (pinsamt), jag var rätt snabb m Facebook - och han mannen blir alldeles trött och säger saker som " det där Fäsbooook, va e de förnåge??" Nä, nu var jag elak.
Oj - akut. Måste gå!
Hej hopp.
Hurra för det.
De vill ge mig mer att göra på mitt jobb vilket jag tycker verkar som en jättedum idé...mest för att jag trivs med att odla min lättja. Nåja.
Jag håller också på att försöka jaga fram en urna från ett krematorium, vilket visade sig vara svårare än väntat. Mest för att folk vägrar svara i telefon, och alltså inte för att urnan sprungit och gömt sig.
Jag måste nog börja titta på 6 feet under... Finns den som box?
Jag fick femte säsongen av Scrubs!!! (Har jag sagt det??) Weeeeeeeeheeeeeeee! Mycket roligt.
Sen fick jag också "The Secret life of Walter Mitty" - oerhört roligt. Det enda är att jag sett den typ HUNDRA gånger så jag kan hela utan till, vilket i o f s inte gör nåt...jag sitter och läser med och sjunger med och är allmänt odräglig.
Jag tror det drar från fönstret här på kontoret för jag är alldeles marmorerad om tassarna. Brrr.
Vad mer? Jag är lujligt oteknisk och lyckas inte lägga upp länkar till mina favvobloggar till höger. Hur fasen gör man? Min man, som jag i vanliga fall konfererar när det gäller allt ekonomiskt och tekniskt, han är liksom anti allt sånt här socialt och kommunikativt på nätet och alltså tänker han inte befatta sig med sånt. Tror jag. Har inte frågat än. Det är som om vi hade varsinn teknikfientlig ådra; han hade minsann en Commodore 68 (??) typ och programmerade och hade sig - jag spelade Digger och Frogger; han vare snabb med snabb uppkoppling, jag får dille på ändrade skärminställning och blir nervös och tror att nu går det aldrig att ändra tillbaka; han vill ha superduper-telefon som man kan surfa och maila med, men samtidigt skriver han sms med två tummar och låååångsamt går det, jag vill mest kunna lyssna på musik och ha nåt kul spel i telefonen och sen så sms:ar jag som en iller (vrrrom - tycker jag själv)... Och jag har drällt på Lunar (pinsamt), jag var rätt snabb m Facebook - och han mannen blir alldeles trött och säger saker som " det där Fäsbooook, va e de förnåge??" Nä, nu var jag elak.
Oj - akut. Måste gå!
Hej hopp.
Yrkeskvinnan är inte död
men planerar begravningar, har koll på gravstenar och dess lutningar, vet att griftefriden är strong i Sverige och att man inte får gräva upp varann hur som helst...eller ner för den delen.
Jag har firat min födelsedag - hurra för mig. Min man bjöd på kryssning och vi åt smarrig middag, drag aningens för mycket vin, romansade och sen dansade vi omkull. Eller snarare, JAG blev skamligen VÄLT av min drummel till karl. Som tur var är jag vig som en lemur och judobenägen när andan (haha) faller på så jag slog mig inte. (Här hävdar min svåger att vin i kroppen också gör den mjuk...ajj bägg jår parddon!!! Pöh!) Dessutom var det sjögång (johodå, även om uppfattningen om sjögång kan ha förvärrats av alkoholintaget) och - tja. Då gick det som det gick. Vi skrattade så vi tjöt. Sen fick jag ny parfym så nu luktar jag gott och nytt också, samt poppigt läppglans. Mannen fick sin första flaska luktvatten på år och dag så även han luktar blomma...jag menar, gran. Whatever.
Det var mysigt att åka bort. Min man är bäst.
Sen firade vi massor hela söndan mä släkten. Bitar av den.
Sen blev det svart.
Eller i alla fall grådaskigt.
Det är årstiden. Ålders-angsten - jag vet inte. Jag ger det två veckor, sen går jag till doktorn. Jag prövar också att självmedcinera. Med följande:
- Naturpromenader - god effekt. Sunt och andligen befrämjande.
- Alkohol - god effekt initialt. Men, ger ångest över eventuellt framtida beroende och nedkrökning.
- Skumme hälsokostpiller och kapslar på rötter och oljor - effekt ännu inte helt känd. Men liiiite märks det nog. Hälsokostaffärer är rena drug-dealers.
Igår fick jag lite lök (!?) min partner in crime och vi kom fram till att om vårt företag skiter sig måste vi bilda punkbandet (post-retro-neo-punk) LÖK OCH KNARK. Är inte det otroligt bra? Vår första platta ska heta "När jag kräktes i Rågsved"....
Entreprenörsgurun på VentjurKappföreläsningen igår började oförhappandes prata om GUD mitt i alltihop. Det gjorde oss a) förvånade b) glatt överaskade c) illa till mods... Alltså inte jag på det sista. Det var nån slags blanding av a, b och c.
Nu kan jag inte sitta och blogga mer. Jag måste runda av och gå och klippa mig. Det är värre än att gå till tandläkaren tycker jag.
Peace!
Jag har firat min födelsedag - hurra för mig. Min man bjöd på kryssning och vi åt smarrig middag, drag aningens för mycket vin, romansade och sen dansade vi omkull. Eller snarare, JAG blev skamligen VÄLT av min drummel till karl. Som tur var är jag vig som en lemur och judobenägen när andan (haha) faller på så jag slog mig inte. (Här hävdar min svåger att vin i kroppen också gör den mjuk...ajj bägg jår parddon!!! Pöh!) Dessutom var det sjögång (johodå, även om uppfattningen om sjögång kan ha förvärrats av alkoholintaget) och - tja. Då gick det som det gick. Vi skrattade så vi tjöt. Sen fick jag ny parfym så nu luktar jag gott och nytt också, samt poppigt läppglans. Mannen fick sin första flaska luktvatten på år och dag så även han luktar blomma...jag menar, gran. Whatever.
Det var mysigt att åka bort. Min man är bäst.
Sen firade vi massor hela söndan mä släkten. Bitar av den.
Sen blev det svart.
Eller i alla fall grådaskigt.
Det är årstiden. Ålders-angsten - jag vet inte. Jag ger det två veckor, sen går jag till doktorn. Jag prövar också att självmedcinera. Med följande:
- Naturpromenader - god effekt. Sunt och andligen befrämjande.
- Alkohol - god effekt initialt. Men, ger ångest över eventuellt framtida beroende och nedkrökning.
- Skumme hälsokostpiller och kapslar på rötter och oljor - effekt ännu inte helt känd. Men liiiite märks det nog. Hälsokostaffärer är rena drug-dealers.
Igår fick jag lite lök (!?) min partner in crime och vi kom fram till att om vårt företag skiter sig måste vi bilda punkbandet (post-retro-neo-punk) LÖK OCH KNARK. Är inte det otroligt bra? Vår första platta ska heta "När jag kräktes i Rågsved"....
Entreprenörsgurun på VentjurKappföreläsningen igår började oförhappandes prata om GUD mitt i alltihop. Det gjorde oss a) förvånade b) glatt överaskade c) illa till mods... Alltså inte jag på det sista. Det var nån slags blanding av a, b och c.
Nu kan jag inte sitta och blogga mer. Jag måste runda av och gå och klippa mig. Det är värre än att gå till tandläkaren tycker jag.
Peace!
Yrkeskvinnan hostar vidare
Och så lite feber också. Suck.
Jag försöker hålla mitt Fejsbokande på nån slags anständig nivå också. Men det är så otroligt lattjo att hitta folk och prata m folk och...larva sig helt enkelt. Livsfarligt.
JAg måste packa. Och städa och vad det nu kan vara. (Jag vill ha boken om Florence Nightingsgale. Ja, jag tittar på morgon-TV...det är en hemmasjuks prerogative.)
Måste kolla upp några andra böcker jag vill ha.
Och - jag har inte lagt upp bilden på tröjan än. Sladdar och sånt, ni vet...
*suck*
Yrkeskvinnan tittar på TV
Så rolig är jag. Jag tittar på skräck-TV, dvs Du är vad du äter. Anna Skipper gör mig MYCKET nervös. Hjälp så gräsligt. Sen undrar jag alltid hur illa det är, om det där människorna verkligen äter så där illa...för om de gör det blir jag riktigt sur... För då är det löjligt skit-jäkla-orättvist att jag lyckats bli överviktig trots att jag äter så löjligt nyttigt att Anna Skipper på sin höjd skulle slänga ut - hm? Ja, vad? VAD skulle den där farliga människan kunna slänga ut ur mitt kylskåp? Möjligen en av hallonsylterna som är för sockrad - jag köper ju annars sån här nipprig sylt med mellan 65 och 72% bär. Alltunder 60 är HELT oacceptabelt om man nu ens ska äta sylt. Jaja... Bara för det ska jag skriva ner vad jag har ätit idag. ALLTIHOP.
1 smörgås (hembakat bröd m kikärtor) m rökt skinka (tunna skivor)
1 glas apelsinjuice (ekologisk)
1 kopp kaffe m lättmjölk
1 kiwi
1 rödpaprika, bakad i ugn m lite olivolja
3 msk kikärtor
1 dl quinoa
1 palsternacka (liten, slantad och kokad)
1 msk riven parmesan
1 glas vatten
1 kopp kaffe
2 bitar mörk ekologisk choklad
2 kanelknäcke...med bregott (ekologisk)
1 talrik löksoppa
2 st pannkakor m i-mixade kikärtor och quinoa (lunchrester)
1 glas vatten
3 st cashewnötter m youghurt
SÅ. Är inte det rätt nyttigt?? VA??
Suck.
Jaja.
Jag ska nog ta ett äpple också.
Jag är så grinig. Det är så tråkig att vara sjuk. Jag vill ut och springa i skogen igen.
Ni ska få se bild på sonens fina tröja. Den är klar nu.
Hurra för mig. Och nu ska det bli några vantar till. Det är tur att det finns garn.
Just det, nån kopp grönt te också.
SUR SUR SUR.
1 smörgås (hembakat bröd m kikärtor) m rökt skinka (tunna skivor)
1 glas apelsinjuice (ekologisk)
1 kopp kaffe m lättmjölk
1 kiwi
1 rödpaprika, bakad i ugn m lite olivolja
3 msk kikärtor
1 dl quinoa
1 palsternacka (liten, slantad och kokad)
1 msk riven parmesan
1 glas vatten
1 kopp kaffe
2 bitar mörk ekologisk choklad
2 kanelknäcke...med bregott (ekologisk)
1 talrik löksoppa
2 st pannkakor m i-mixade kikärtor och quinoa (lunchrester)
1 glas vatten
3 st cashewnötter m youghurt
SÅ. Är inte det rätt nyttigt?? VA??
Suck.
Jaja.
Jag ska nog ta ett äpple också.
Jag är så grinig. Det är så tråkig att vara sjuk. Jag vill ut och springa i skogen igen.
Ni ska få se bild på sonens fina tröja. Den är klar nu.
Hurra för mig. Och nu ska det bli några vantar till. Det är tur att det finns garn.
Just det, nån kopp grönt te också.
SUR SUR SUR.
Yrkeskvinnan övar sitt tålamod?
Inte frisk än - så jäkla trist. Man får se upp så att man inte blir deprimerad eller börjar kröka av ren tristess....eller i ångestdämpande syfte. Trots min fasta föresats att hålla diet blev jag så urled på ALLT igår att jag både åt choklad och drack ett glas vit efter middagen. Usch så förtappat.... Det var mest för att kunna sova, vilket inte alls hjälpte, tyvärr. Jag tittade på Heroes och det är ju hemskt spännande, men jag deppade liksom på ändå.
Mina söner tittar på Tiinäjtj Mjutant Ninja Herå Törtles. *suck* Otroligt fånigt. Det är mycket som fånigt. Jag råkade slå på MTV idag och såg Michael Jacksons gamla video "Bad" - fy tusan så dumt. LUJLIGT. Otroligt töntigt. Sen såg jag Britney Spears senaste och jag visste liksom inte om jag skulle bli generad för att det var så mycket nätstrumpa, strip-stång, Britney-rumpa, gnäl-gnölig så kallad "sång".... och så snabba klipp som möjligt så att man inte ska hinna se att hennes mage faktiskt inte ser ut som för fem år sen efter som hon klämt ur sig två kids sen dess...eller vänta nu, är inte hon snittad? Kommer inte ihåg. Dåligt var det i alla fall. Det är lite uppiggande att inse att sånt där faktist ÄR riktigt dåligt, och att jag inte behöver sitta och intellektuellt tycka att det är principiellt dåligt men i smyg så tycker jag igenklien att det svänger rätt bra och jag vill nog dansa så där poppigt som Brittan eller Wacko-Jacko. Men nej. Dåligt och fånigt rakt av.
Jag ska sätta igång med pannkakor. Och inte får jag experimentera med rivna rotfrukter för då blir kidsen sura, de konservativa små pruttarna. *suck* Allt är svårt. Allt är jobbigt.
Imorogon är det massor med med möten...ja, två stycken. Ett på jobbet (bröd-och-smör-jobber) och ett med företaget (drömmen-om-att-bli-egen-and-make-a-differens-företaget). Tjoho. Om jag bara kunde sluta hosta tills dess.
Klockan är massor. Jag ska på kryssning imorgon. Med min man för att kunna romansa lite ifred. Det är hans födelsedagspresent till mig. För han är bäst i hela världen.
Det där med tålamodet var det, ja. Det handlar mest om att jag måste försöka ha tålamod med mig själv när jag hostar och är trött och har ont överallt. Så att jag inte börjar älta och morra och försöka alkoholisera mig alltför mycket i renodlad frustration över att jag inte är stjärnfrisk än. Obs, ingen felskrivning. Kärnfrisk har jag inte varit på år och dag. Jag vill vara frisk som en stjärna.
TÅLAMOD.
Och framför allt inte börja mala på och skrupla loss kring huruvida jag är sjuk eller inte. Bara hosta klart, sticka en vanta och sov tills det känns bättre.
Fast jag kommer nog ta mig ett glas eller två däremellan.
Mina söner tittar på Tiinäjtj Mjutant Ninja Herå Törtles. *suck* Otroligt fånigt. Det är mycket som fånigt. Jag råkade slå på MTV idag och såg Michael Jacksons gamla video "Bad" - fy tusan så dumt. LUJLIGT. Otroligt töntigt. Sen såg jag Britney Spears senaste och jag visste liksom inte om jag skulle bli generad för att det var så mycket nätstrumpa, strip-stång, Britney-rumpa, gnäl-gnölig så kallad "sång".... och så snabba klipp som möjligt så att man inte ska hinna se att hennes mage faktiskt inte ser ut som för fem år sen efter som hon klämt ur sig två kids sen dess...eller vänta nu, är inte hon snittad? Kommer inte ihåg. Dåligt var det i alla fall. Det är lite uppiggande att inse att sånt där faktist ÄR riktigt dåligt, och att jag inte behöver sitta och intellektuellt tycka att det är principiellt dåligt men i smyg så tycker jag igenklien att det svänger rätt bra och jag vill nog dansa så där poppigt som Brittan eller Wacko-Jacko. Men nej. Dåligt och fånigt rakt av.
Jag ska sätta igång med pannkakor. Och inte får jag experimentera med rivna rotfrukter för då blir kidsen sura, de konservativa små pruttarna. *suck* Allt är svårt. Allt är jobbigt.
Imorogon är det massor med med möten...ja, två stycken. Ett på jobbet (bröd-och-smör-jobber) och ett med företaget (drömmen-om-att-bli-egen-and-make-a-differens-företaget). Tjoho. Om jag bara kunde sluta hosta tills dess.
Klockan är massor. Jag ska på kryssning imorgon. Med min man för att kunna romansa lite ifred. Det är hans födelsedagspresent till mig. För han är bäst i hela världen.
Det där med tålamodet var det, ja. Det handlar mest om att jag måste försöka ha tålamod med mig själv när jag hostar och är trött och har ont överallt. Så att jag inte börjar älta och morra och försöka alkoholisera mig alltför mycket i renodlad frustration över att jag inte är stjärnfrisk än. Obs, ingen felskrivning. Kärnfrisk har jag inte varit på år och dag. Jag vill vara frisk som en stjärna.
TÅLAMOD.
Och framför allt inte börja mala på och skrupla loss kring huruvida jag är sjuk eller inte. Bara hosta klart, sticka en vanta och sov tills det känns bättre.
Fast jag kommer nog ta mig ett glas eller två däremellan.
Yrkeskvinnan sitter i sängen och bloggar från kudden
och funderar över det eventuellt mycket dekadenta i att blogga från sängen. Eller nä. För ett antal år sen, när jag fortfarande knattrade på min svart-vita Macintosh och tyckte det var toppen och hightec och jag ännu inte hade spillt te i den (den blev konstig efter det) och man ännu inte hade nån som helst koll på vad intörrrnett var för nåt - då satt jag ute på universitetet och skulle försöka producera något begåvat på den C-uppsats som till slut faktiskt blev klar, om än inte just den dagen. Jag letade och letade, hittade en plats, kravlade runt under bordet för att hitta ett uttag till min sladd och till sist får jag igång mitt lilla söta tröskverk. Plingeliplong. Jag hinner väl skriva typ två meningar så väser kotlettfrissan mittemot att jag faktiskt STÖR och får ta och gå och sätta mig och skriva nån annan stans. Det känns som jag rapporterar från urtiden, jag menar, jag hade varken internetuppkoppling, knappt nåt ljud att prata om men jag var väl en av då få som hade den dåliga smaken att fälla up en lap top inne på biblioteket. Jag minns att jag skämdes som en hund. För även om ingen ännu använde ordet kotlettfrissa så var killen rätt snygg, jag ung och osäker och - ja. Kan ni tänka er samma sak hända idag? Det kan inte jag. Jag undrar hur många kids som sitter där UTAN lap top idag...
Jaja.
Hälsoläget är förändrat men tyvärr inte till det bättre. Det högg till i magtrakten tidigt i förmiddags och jag har haft skitont sen dess. Det är ett konstigt ont som jag inte känner igen riktigt, i alla fall inte helt och hållet och jag försöker hålla min hypokondriska ådra i schack. Men visst, jag har hunnit gå igenom allt från blindtarmsinflammation och kirurgi, via cancer i blåsan till minst tre oupptäckta utomkvedshavandeskap (öh... går det??) samt en helt okänd missbildning nånstans mellan äggledarna som nu gör sig påmind... Urk. Sen kom jag på att när Divan var sjuk förra veckan klagade hon över diffust magont mer eller mindre varje dag. Aha. Det kanske är en del av den här fjant-influensan bara. Äsch då. (Obs, ironi.)
Jag blir så nöjd när maken kommer hem och säger "usch vad du ser blek ut..."Det är liksom ingen poäng att vara sjuk om det inte syns lite lite grann i alla fall.
Jag fyller 34 snart. På söndag. Vad gammal man börjar bli... Fast jag gillar det på nåt klurigt sätt. Det är så mycket som på nåt märkligt vänster ändå känns lättare och bättre. Inte lika katastrofalt. Man liksom förlikar sig med en massa saker. Typ att jag nog aldrig blir nån popstjärna om jag nu nånsin velat det. Eller prima ballerina. Eller nyhetsankare eller president eller brandman... Ni fattar hur moget det här egentligen är va?
Sen måste jag vara lite upprörd också. Jag kommer mycket snart att skriva ett ilsket brev till det förlag som gett ut några Oscar Wilde highlights på svenska i pocket. Översättningen av Spöket på Canterville är UNDER ALL KRITIK!!! Korrekturläsningen är bortom räddning om inte det är så att tryckfels-Nisse käkat steroider och blivit ett mosnter. Fy tusan säger jag bara. Men här ska klagas och påpekas så snart jag bara får orken tillbaka. Och slutar blogga.
Det är nåt tv-grejs den 28/10 på tv8 som jag är med i. Usch igen. Jag hoppas de klipper ihop det till något vettigt.
Men jag är bara med ett kort tag i början.
Nu ska vi se om jag kan öppna dokumentet från den konsult som jag träffade förra veckan i ett affärsplans-starta-företags-ärende.
Jaja.
Hälsoläget är förändrat men tyvärr inte till det bättre. Det högg till i magtrakten tidigt i förmiddags och jag har haft skitont sen dess. Det är ett konstigt ont som jag inte känner igen riktigt, i alla fall inte helt och hållet och jag försöker hålla min hypokondriska ådra i schack. Men visst, jag har hunnit gå igenom allt från blindtarmsinflammation och kirurgi, via cancer i blåsan till minst tre oupptäckta utomkvedshavandeskap (öh... går det??) samt en helt okänd missbildning nånstans mellan äggledarna som nu gör sig påmind... Urk. Sen kom jag på att när Divan var sjuk förra veckan klagade hon över diffust magont mer eller mindre varje dag. Aha. Det kanske är en del av den här fjant-influensan bara. Äsch då. (Obs, ironi.)
Jag blir så nöjd när maken kommer hem och säger "usch vad du ser blek ut..."Det är liksom ingen poäng att vara sjuk om det inte syns lite lite grann i alla fall.
Jag fyller 34 snart. På söndag. Vad gammal man börjar bli... Fast jag gillar det på nåt klurigt sätt. Det är så mycket som på nåt märkligt vänster ändå känns lättare och bättre. Inte lika katastrofalt. Man liksom förlikar sig med en massa saker. Typ att jag nog aldrig blir nån popstjärna om jag nu nånsin velat det. Eller prima ballerina. Eller nyhetsankare eller president eller brandman... Ni fattar hur moget det här egentligen är va?
Sen måste jag vara lite upprörd också. Jag kommer mycket snart att skriva ett ilsket brev till det förlag som gett ut några Oscar Wilde highlights på svenska i pocket. Översättningen av Spöket på Canterville är UNDER ALL KRITIK!!! Korrekturläsningen är bortom räddning om inte det är så att tryckfels-Nisse käkat steroider och blivit ett mosnter. Fy tusan säger jag bara. Men här ska klagas och påpekas så snart jag bara får orken tillbaka. Och slutar blogga.
Det är nåt tv-grejs den 28/10 på tv8 som jag är med i. Usch igen. Jag hoppas de klipper ihop det till något vettigt.
Men jag är bara med ett kort tag i början.
Nu ska vi se om jag kan öppna dokumentet från den konsult som jag träffade förra veckan i ett affärsplans-starta-företags-ärende.
Yrkeskvinnan är...gissa?
SJUK. Ap-sjuk. Jättesjuk. Eller nja, förkyld med obstinata bihålor, så mycket kan vi väl säga. Mycket tröttsamt. Särskilt som hjärnan är ur led och seg och det inte ens går att göra nåt vettigt med att vara sjuk. Mer än typ kurera sig.
Jag spelade in tv igår. Vilken massa fusk det är. För en liten liten intervju/samtalsgrunka krävdes det tre timmars hallaballo och krångel, oändliga sladdar och lampor och massa tagningar... Vågar man ens säga vad och när detta ska sändas? Nja. Det handlade om religion och politik i alla fall, så mycket kan man väl säga. I allmäna ordalag. Det var inte helt enkelt, man vill ju inte framstå som mes men inte heller som nån rabiat tok, så katolik-hagga man är. Hä. Man kanske borde ha en blogg som hette katolik-haggan? Men det kan jag ju inte nu, inte ens anonymt eftersom jag redan outat det här...men men, man vet aldrig.
Any-hoo, jag har tittat på typ 47 avsnitt av Scrubs idag och jag har en hunch om att jag kommer få femte säsongen i födelsedagspresent (hoppas hoppas) och boy, oh, boy ska vi titta på Scrubs. DSet var nån av mina kursare som sa till mig när jag berättade att jag gillar Scrubs att "Wow, vilken bra smak du har!" Han lät alldeles för förvånad för att jag skulle uppskatta "komplimangen". Hrmf.
Ont i halsen har jag också. Inte allra ALLRA värsta sorten, men tillräckligt otrevligt. Blä. Sen ska man dessutom försöka jobba in det här på jobbet sen också... åååååååååååh, trist.
Vår trista griniga granne ringde på idag för att tala om att vår garagedörr var öppen. Hela han utstrålade en slags fejkad "jag är en trevlig granne PÅ YTAN men egentligen är jag sur, grinig och bitter". Dvs han såg att jag var sjuk och talade om att nähä, han tänkte INTE försöka dra ner den eftersom vi har en (något lynnig) garagedörrsöppnare och den gör att det inte går att stänga och öppna utan den. Suck. Stackars stressade maken fick komma hem på lunchen och stänga garaget, men - samtidigt också umgås med mig. Det var mycket trevligt. VI hann gagga en hel del, bl a om den fällande domen mot Stureplansprofilerna. Kan inte annat än vara "nöjd" med att de fälldes. Nån slags rättvisa kanske ändå skipade. Våldtäkt. Vidrigt brott, komplicerat brott. Oerhört svårt att komma ihåg att man måste hålla isär våld- och övergreppsaspekten från moralaspekten. Våldtäkt handlar i första hand om just våld, i andra hand om sex. Läs Katarina Wennstams böcker. Otroligt viktigt.
Över till något annat oerhört viktigt. Jag måste baske mig lägga upp detta viktiga YouTube-klipp. Pass it on.
http://www.youtube.com/watch?v=bDsIFspVzfI
Dags för 48e avsnittet av Scrubs. Tror jag.
Jag spelade in tv igår. Vilken massa fusk det är. För en liten liten intervju/samtalsgrunka krävdes det tre timmars hallaballo och krångel, oändliga sladdar och lampor och massa tagningar... Vågar man ens säga vad och när detta ska sändas? Nja. Det handlade om religion och politik i alla fall, så mycket kan man väl säga. I allmäna ordalag. Det var inte helt enkelt, man vill ju inte framstå som mes men inte heller som nån rabiat tok, så katolik-hagga man är. Hä. Man kanske borde ha en blogg som hette katolik-haggan? Men det kan jag ju inte nu, inte ens anonymt eftersom jag redan outat det här...men men, man vet aldrig.
Any-hoo, jag har tittat på typ 47 avsnitt av Scrubs idag och jag har en hunch om att jag kommer få femte säsongen i födelsedagspresent (hoppas hoppas) och boy, oh, boy ska vi titta på Scrubs. DSet var nån av mina kursare som sa till mig när jag berättade att jag gillar Scrubs att "Wow, vilken bra smak du har!" Han lät alldeles för förvånad för att jag skulle uppskatta "komplimangen". Hrmf.
Ont i halsen har jag också. Inte allra ALLRA värsta sorten, men tillräckligt otrevligt. Blä. Sen ska man dessutom försöka jobba in det här på jobbet sen också... åååååååååååh, trist.
Vår trista griniga granne ringde på idag för att tala om att vår garagedörr var öppen. Hela han utstrålade en slags fejkad "jag är en trevlig granne PÅ YTAN men egentligen är jag sur, grinig och bitter". Dvs han såg att jag var sjuk och talade om att nähä, han tänkte INTE försöka dra ner den eftersom vi har en (något lynnig) garagedörrsöppnare och den gör att det inte går att stänga och öppna utan den. Suck. Stackars stressade maken fick komma hem på lunchen och stänga garaget, men - samtidigt också umgås med mig. Det var mycket trevligt. VI hann gagga en hel del, bl a om den fällande domen mot Stureplansprofilerna. Kan inte annat än vara "nöjd" med att de fälldes. Nån slags rättvisa kanske ändå skipade. Våldtäkt. Vidrigt brott, komplicerat brott. Oerhört svårt att komma ihåg att man måste hålla isär våld- och övergreppsaspekten från moralaspekten. Våldtäkt handlar i första hand om just våld, i andra hand om sex. Läs Katarina Wennstams böcker. Otroligt viktigt.
Över till något annat oerhört viktigt. Jag måste baske mig lägga upp detta viktiga YouTube-klipp. Pass it on.
http://www.youtube.com/watch?v=bDsIFspVzfI
Dags för 48e avsnittet av Scrubs. Tror jag.
Yrkeskvinnan är inte alls ensam hemma
Vi hade nån slags tjejmiddag igår hemma. Jag trodde verkligen inte att jag skulle orka nåt alls, men det gick rätt bra. Det var min vän, den klockarkatts-kära i förskingringen, den snart färdiga sjuksköterskan och den snart färdiga tant doktorn som bara ska bli klar m att vara på smällen först. Well. OCh så var det ju jag, blek och ämlig och dan. Fan trot, men snart går jag nästan med på att det är en sjukdom i sig att vara kvinna.... Måste man hålla på och blö som ett såll varenda j*kla månad och bli en patetisk disktrasa??? Va? *morr* Och min piffiga medicin kan jag ju inte ta längre eftersom den gav anafylaktisk chock (tror jag) sist. Alltså, chocken var ett faktum, vad som orsakade den är höljt i dunkel... Måste ringa doktorn.
Vilket jag är ERBARMLIGT trött på att behöva göra.
Det är mycket partajande att ge sig i kast med nästa vecka om man orkar. HUR kan jag droga mig bäst? FÖr att orka alltså?? Jag tror det enklaste är väl typ att - öh - gå och lägga sig i tid ikväll och imorgon. (I övermorgon är det tv-inspelning - jag har ställt till det för mig nu igen...men jag får återkomma när katastrofen är ett faktum eller jag alt gjort succé...hjälp.)
Det är ju nästan tur att jag inte hade råd/ork att gå på nån slemmig välgörenhetsbal ikväll. Dels för att jag känner mig knubbig (inte bästa bal-känslan) och dels för att jag ska partaja så mycket nästa vecka.
Som grädde på moset (dumt uttryck, låter äckligt) ska mannen och jag på kryssning! Jiho!! Maybe I'll get a facial, the second one in my entire life...weehee! *fjoll*
Jag fyller ju 34 nästa vecka. Det är ju inte klokt. Jag kan numera (sen förra födelsedan faktiskt) säga att jag blev tonåring för 20 år sen. Det är rätt obehagligt. Eller bara ett faktum, som BORDE vara neutralt. Ålder är väl aldrig neutralt antar jag. Eller?
En bebis kanske? Funderar på det där med bebisar. De är rätt kul. Och jag gillar ju folk, det blir ju folk av bebisar till slut...oftast. Dessutom sa en man till mig härom dagen att det var rätt kul och nyttigt att få barn runt fyrtio. Jaha? Ska han säga som är karl...(nu vaknade feministen inom mig till igen). Men...jaja, vi får se. Som jag har det med hälso-kraffs vet man ju inte alls om det kommer några bebisar.
Nu pratar vi inte mer om bebisar. Jag måste hänga tvätt. Så olikt mig...
Vilket jag är ERBARMLIGT trött på att behöva göra.
Det är mycket partajande att ge sig i kast med nästa vecka om man orkar. HUR kan jag droga mig bäst? FÖr att orka alltså?? Jag tror det enklaste är väl typ att - öh - gå och lägga sig i tid ikväll och imorgon. (I övermorgon är det tv-inspelning - jag har ställt till det för mig nu igen...men jag får återkomma när katastrofen är ett faktum eller jag alt gjort succé...hjälp.)
Det är ju nästan tur att jag inte hade råd/ork att gå på nån slemmig välgörenhetsbal ikväll. Dels för att jag känner mig knubbig (inte bästa bal-känslan) och dels för att jag ska partaja så mycket nästa vecka.
Som grädde på moset (dumt uttryck, låter äckligt) ska mannen och jag på kryssning! Jiho!! Maybe I'll get a facial, the second one in my entire life...weehee! *fjoll*
Jag fyller ju 34 nästa vecka. Det är ju inte klokt. Jag kan numera (sen förra födelsedan faktiskt) säga att jag blev tonåring för 20 år sen. Det är rätt obehagligt. Eller bara ett faktum, som BORDE vara neutralt. Ålder är väl aldrig neutralt antar jag. Eller?
En bebis kanske? Funderar på det där med bebisar. De är rätt kul. Och jag gillar ju folk, det blir ju folk av bebisar till slut...oftast. Dessutom sa en man till mig härom dagen att det var rätt kul och nyttigt att få barn runt fyrtio. Jaha? Ska han säga som är karl...(nu vaknade feministen inom mig till igen). Men...jaja, vi får se. Som jag har det med hälso-kraffs vet man ju inte alls om det kommer några bebisar.
Nu pratar vi inte mer om bebisar. Jag måste hänga tvätt. Så olikt mig...
Yrkeskvinnan har ett mantra
Hade ett mantra på vägen hem. Så här ungefär:
smalabenböckermåbra-vintage-knark-å-listor - smalabenböckermåbra-vintage-knark-å-listorsmalabenböckermåbra-vintage-knark-å-listor...
Det var för att komma ihåg vad jag skulle skriva om här. Så nu är det bara att bena ut det och försöka komma ihåg vad mantrat faktiskt betydde.
Jajust det, det gick en tjej framför mig med SJUKT smala ben. Och jag tänkte "usch, vilka smala ben, hon är säkert anorektiker eller nåt". Sen tänkte jag "hm, mina ben är betydligt mer sunda och friska...och runda". Och sen "varför jämför jag ben? Vad vet jag om frkn benget här framför egentligen? Hon kanske bara har just smala ben. Jaja, bara hon mår bra så..."
Böckerna låg i en påse från Stadsmissionen. Jag har idag inhandlat följande böcker: Maxim Gorkij "Min barndom" + de andra två i en och samma volym, tjock som katten. Lotta Küchen "De behövande". Spännande. Tror jag. "Mamma bit för bit" av Cecilia Hagen. Tidsdokument. En Erland Loe. Samt "En gift mans dagbok" av Sven Lindquist. När jag nu ska hinna läsa allt det här. Det är ju inte så att jag lider av bokbrist direkt. Som jag tidigare bekänt är jag pocket-o-holic, men, I also dabble in hard cover. Inbundna böcker alltså.
Dessa böcker, fem stycken, varav två inbundna, (Küchen och Gorkij), kostade mig 100 pix. Exakt. Tjoho. Vintage-knark, liksom. Finns det vintage-knark?
Jag måste få tag på Whole Earth-läsk. Det är så sjukt gott. Var? Var? Jag vill inhandla det platt-vis och alltid ha hemma när begäret blir mig övermäktigt!!
Eh ja.
Mitt mantra var inte roligare än då. En kompis till mig sa härom dan att "jag lästa si och så på FEJJAN". Hon menade Facebook. Det föstod vi nog allihop. Men - sa hon det ironiskt eller inte? Jag vet inte. Jag kunde inte uttyda det. Det gör mig nervös. Jag VEEEET att ironi är SÅÅÅÅ nittital (jag var fan knappt med då, jag höll som bäst på och födde barn i tid och otid, och däremellan udnervisade jag svår ungdom i stockholmsförorten Rågsved), men kan den (ironin) inte ha gjort smygcomeback i ny skepnad och således gäcka mig...
Hjälp.
Nittitalet ja. Vad gjorde jag? Blev religiös, pluggade, gjorde slut, träffade mannen i mitt liv, lät bli att åka till Moskva, förlovade mig, gifte mig, fick barn (den ordning, tro det eller ej), jobbade, fick barn igen... Jag hade aldrig tid att grung-a, ha stickad mössa, (jag hade felsydd hatt från Polarn och PYret, det var den enda jag fick på mig...det säger väl allt?), lyssna på Nirvana, titta på Glenn Killing (well, jag hann ikapp Killing i all fall - FINALLY!), hetsa upp mig över Internet (jag har äntligen slutat få nervsammanbrott när maken ändrar nåt på skrivbordet på familjedatorn, men jag är i själv och hjärta en teknikfientlig nörd)...läsa Funky Business. Nä, inget av det hann jag. För jag körde grön barnvagn, tvättade blöjor och var rätt nöjd med det. När jag inte läste massa böcker och hade syn´punkter på världsläget eller religionsklurade. Odlade min religiösa ådra vidare.
Jag gillar min religiösa ådra. Framför allt gillar jag Gud.
Med betoning på framför ALLT.
Nu ska jag fika och sova middag ety jag är mcyket KLEN.
Yrkeskvinnan är grinig
Av den enkla anledningen att jag har ont i magen. Vilket är trist och gör att man ju inte gör nåt annat än har just ont i magen och koncentrerar sig på att inte ... jag vet inte, tuppa av eller nåt. Nja, så illa är det inte längre, det bara hög till när jag precis skulle in på jobbmöte. Naaaj, hann jag tänka, och sen pep jag ut och petade i mig ett STARKT piller av nåt slag.
Det är sånt här trist kvinligt skräp som gör ont, myom eller vad det är. Jaja. Det får väl ge sig.
Trött och grinig, för mycket tv, bl a en halvdassig Disney från 1985 som jag mindes som bättre, men vått dö häck. Taran och den magiska kitteln. Minns den som betydligt bättre men å andra sidan var jag typ 12 när jag såg den (på bio med min bästis och TVÅ KILLAR, vilket barnen tyckte var mycket upprörande...snälla nån, det var över 20 år sen...cheesus.)
Jag är för trött för det här. Och såna där bladkryddor stavas med Ö och inte U. Klura på den ni och tänk stockholmska, huhu.
Det är sånt här trist kvinligt skräp som gör ont, myom eller vad det är. Jaja. Det får väl ge sig.
Trött och grinig, för mycket tv, bl a en halvdassig Disney från 1985 som jag mindes som bättre, men vått dö häck. Taran och den magiska kitteln. Minns den som betydligt bättre men å andra sidan var jag typ 12 när jag såg den (på bio med min bästis och TVÅ KILLAR, vilket barnen tyckte var mycket upprörande...snälla nån, det var över 20 år sen...cheesus.)
Jag är för trött för det här. Och såna där bladkryddor stavas med Ö och inte U. Klura på den ni och tänk stockholmska, huhu.
Yrkeskvinnan bloggar på arbetstid
Och det tror jag baske mig man inte får. So I'll make it snappy.
Jag köpte nya skor igår. Jag provade två par, men det blev de billigare till slut. De dyrare hade sjukt mycket attityd, de billigare liksom lagom m attityd. Jag tror jag inte ska ha FÖR mycket attityd. Och yes, jag tror there is such a thing as för mycket attityd.
Anyhoo, jag klapprade iväg med mina skor i morse, fcik skjuts av mannen till Älvsjö och sen kunde vi häng tillsammans på pendeln i en kvart - det var väl lite trevligt. Han skulle till tandläkaren och själv tänkte jag komma i tid till jobbet för en gångs skull. Jag svängde bara av en liten liten stund in i pocketshop...jag ska bara.... hmmm...
Fem minuter senare valsade jag vidare, halvrusig över att INTE att ha gjort av med 65kr (ha, snarare 4x65kr om det ska vara en realistisk stund i pocketshop). Jag kände mig som en ex-knarkare som säger nej till en sil. Jag är en pocket-o-holic. ("Hej, Lisa!")
Sen gick jag och stirrade hela vägen till min t-bana på allas skor. Mycket snygga skor i omlopp. Mina är supersnygga. Tycker jag själv. Sen tittade jag på folk också. Jag gillar folk. Ibland.
Igår var det ett sabla liv här på jobbet, idag är det kav tyst. Kan bero på att min bordskopmis inte är här idag, att det inte räknas pengar (vi snackar Joakim von Anka-surfing i mynt alltså...) och att min bordskompis INTE sitter och harvar in- och utbetlaningsrutinernas vara, icke-vara samt lämplighet med en halvtupprörd äldre man med bestämda åsikter. (Vid det laget satte jag på mig hörlurar och tänkte på pannkakor.)
Sen råkade jag säga följande till penningräknardamen igår: "Jahaja, flitens lampa minsann". Hon blängde. Bordsgrannen såg rädd ut. Sen lyste damen upp och sa "JaHAja, "lampa", jag tyckte du sa "SLAMPA". Och bordsgrannen sa "ja, jag trodde ni kände varandra väldigt bra eller så..." Just det, jag är en sån som har bästisar på 75+ , och dessutom i tid och otid kalla dem för slampor. Fast lite komiskt är det...
Jag har dessutom gjort samma fadäs förr. Jag skulle citera min mormors favvo-skämt "vad vet jag, gamla fnask, sa prostinnan" vilket jag tycker är lite lustigt. Det var bara det att alla kollegorna uppfattade att jag kallade min administratör för "ditt gamla fnask" vilket ju inte kändes helt lämpligt. Jag får helt enkelt passa mig för alla eufemismer (öh, stavas det så??) för lösaktigt kvinnfolk. Eller karlar kan visst också vara slampor nuförtiden har jag insett..
Hu vad jag känner mig gammal.
Nu måste jag förvalta lite igen.
Jag köpte nya skor igår. Jag provade två par, men det blev de billigare till slut. De dyrare hade sjukt mycket attityd, de billigare liksom lagom m attityd. Jag tror jag inte ska ha FÖR mycket attityd. Och yes, jag tror there is such a thing as för mycket attityd.
Anyhoo, jag klapprade iväg med mina skor i morse, fcik skjuts av mannen till Älvsjö och sen kunde vi häng tillsammans på pendeln i en kvart - det var väl lite trevligt. Han skulle till tandläkaren och själv tänkte jag komma i tid till jobbet för en gångs skull. Jag svängde bara av en liten liten stund in i pocketshop...jag ska bara.... hmmm...
Fem minuter senare valsade jag vidare, halvrusig över att INTE att ha gjort av med 65kr (ha, snarare 4x65kr om det ska vara en realistisk stund i pocketshop). Jag kände mig som en ex-knarkare som säger nej till en sil. Jag är en pocket-o-holic. ("Hej, Lisa!")
Sen gick jag och stirrade hela vägen till min t-bana på allas skor. Mycket snygga skor i omlopp. Mina är supersnygga. Tycker jag själv. Sen tittade jag på folk också. Jag gillar folk. Ibland.
Igår var det ett sabla liv här på jobbet, idag är det kav tyst. Kan bero på att min bordskopmis inte är här idag, att det inte räknas pengar (vi snackar Joakim von Anka-surfing i mynt alltså...) och att min bordskompis INTE sitter och harvar in- och utbetlaningsrutinernas vara, icke-vara samt lämplighet med en halvtupprörd äldre man med bestämda åsikter. (Vid det laget satte jag på mig hörlurar och tänkte på pannkakor.)
Sen råkade jag säga följande till penningräknardamen igår: "Jahaja, flitens lampa minsann". Hon blängde. Bordsgrannen såg rädd ut. Sen lyste damen upp och sa "JaHAja, "lampa", jag tyckte du sa "SLAMPA". Och bordsgrannen sa "ja, jag trodde ni kände varandra väldigt bra eller så..." Just det, jag är en sån som har bästisar på 75+ , och dessutom i tid och otid kalla dem för slampor. Fast lite komiskt är det...
Jag har dessutom gjort samma fadäs förr. Jag skulle citera min mormors favvo-skämt "vad vet jag, gamla fnask, sa prostinnan" vilket jag tycker är lite lustigt. Det var bara det att alla kollegorna uppfattade att jag kallade min administratör för "ditt gamla fnask" vilket ju inte kändes helt lämpligt. Jag får helt enkelt passa mig för alla eufemismer (öh, stavas det så??) för lösaktigt kvinnfolk. Eller karlar kan visst också vara slampor nuförtiden har jag insett..
Hu vad jag känner mig gammal.
Nu måste jag förvalta lite igen.
Yrkeskvinnan lyssnar på musik
i sin egen lilla värld på väg till jobbet. Jag surade lite över att resvägen tar mig 50 minuter och att kanske vore det bättre att ha ett kneg lite närmare hemmet...samtidigt, vad skulle jag få för inspiration om jag inte satt och seg-degade på pendeln var och varannan dag? Lät det där logiskt? Oklart. Jag lyssnade på min fromma spellista i telefonen och, ja, vad kan man säga? Dolly är och förblir liksom Dolly.
Hon har skrivit en låt som heter "Raven Dove" och jag vet inte om man uppskattar den om man inte är vrålreligiös (som jag). Otroligt vacker text med stark (i mitt tycke) frikyrklig prägel. Märkligt då att en gammal katolik-hagga som jag gillar den då, men det gör jag. Det är nåt mandolin-flirr i början som jag egentligen inte förstår mig på men på nåt sätt är det ändå så otroligt vackert. Den del av texten som i vart alltid innebär en risk för min mascara är följande:
There will come a day
When I'll fly away
Forever to be in his keep
Eternal life
In the sweet by and by
Where raven dove, raven dove speeks
Where lambs walk with lions
And child tames the beast
Nation shall gather
To bow at his feet
And loved ones shall rise up
From their earthly sleep
And he'll separate all the
chaff from the wheat
Hallelujah, hallelujah, hallelujah
How sweet
When the raven of darkness
Turns into
A white dove of Peace
Raven dove
*snörf*
Jag ÄR lite konstig på den här punkten, det vet jag. Jag ska förklara. Hur kan man nu blir rörd av att prata om att skilja agnarna från vetet? Jag SKA förklara sa jag juh. Jo, man kan tolka det - jag tolkar det - som att det är inom mig det ska separeras, det dåliga från det bra, agnar från vete. Och framför allt, när Dolly sjunger som hon gör, och innerligheten är sån att man nästan kan ta på den, då kan det bara betyda det. När de älskade loved ones vaknar från sin jordiska sömn, och kärleken helt flödar över, då renas jag helt och hållet från det dåliga och onda och kan helt möta min skapare...
Okej, jag kliver ner från sockerlådan som de säger i USA. (Det betyder sluta predika typ.) Hoppas ingen tog illa upp.
Två saker: Jag håller ap-sträng diet. Det är skittrist men jag är ilsket bestämd, och jag har förklarat för min dotter att jag inte alls tycker att jag är ful utan bara tung och har ont i knät pga detta. Därav försök till viktnedgång.
Det var det första. Det andra är .... hur ska jag uttrycka mig? På mitt nya jobb, där jag skyfflar papper och förundras över konstiga kontoutdrag och bokslutssammanställningar från 1978 (ska de sparas? Slängas? Ramas in?), där finns en toalett. Döh? Det är väl lag på sånt vad jag vet. Well, i denna toa sitter nån slags dosa som det bluppar ut nåt blått klorinaktig ur varje gång man spolar. Antagligen lite för mycket, för det luktar ständigt brutalagressiv decificering slash hälsofara när man går in på den toan. Min tanke är: OM det skulle stänka i denna toa (som det ju kan göra när man sitter - inga detaljer); riskerar man då inte frätskador där bak?
Därmed lämnar jag detta gruvligt intima ämne.
Jag visar på bredd idag; coutry-kristen-lovsång-tjosan, predikav katolik-hagga, pappersgnäll, bantar...(förbjudet ord)DIET-klagan samt toalett faror. Idag har vi kul, må jag säga.
Nu ska jag följa Humlan och storkillen till Friskis och själv ta ännu en runda i skogen. Gäsp.
Och bara för att ytterligare roa: har ni sett en sån hatt?
Kan man gå ut så här?
Nja. Mycket tveksamt. Hatten är nu upprepad (haha) men ser något mer civiliserad ut. Tror jag.
Jag ska visa en annan gång.
Hon har skrivit en låt som heter "Raven Dove" och jag vet inte om man uppskattar den om man inte är vrålreligiös (som jag). Otroligt vacker text med stark (i mitt tycke) frikyrklig prägel. Märkligt då att en gammal katolik-hagga som jag gillar den då, men det gör jag. Det är nåt mandolin-flirr i början som jag egentligen inte förstår mig på men på nåt sätt är det ändå så otroligt vackert. Den del av texten som i vart alltid innebär en risk för min mascara är följande:
There will come a day
When I'll fly away
Forever to be in his keep
Eternal life
In the sweet by and by
Where raven dove, raven dove speeks
Where lambs walk with lions
And child tames the beast
Nation shall gather
To bow at his feet
And loved ones shall rise up
From their earthly sleep
And he'll separate all the
chaff from the wheat
Hallelujah, hallelujah, hallelujah
How sweet
When the raven of darkness
Turns into
A white dove of Peace
Raven dove
*snörf*
Jag ÄR lite konstig på den här punkten, det vet jag. Jag ska förklara. Hur kan man nu blir rörd av att prata om att skilja agnarna från vetet? Jag SKA förklara sa jag juh. Jo, man kan tolka det - jag tolkar det - som att det är inom mig det ska separeras, det dåliga från det bra, agnar från vete. Och framför allt, när Dolly sjunger som hon gör, och innerligheten är sån att man nästan kan ta på den, då kan det bara betyda det. När de älskade loved ones vaknar från sin jordiska sömn, och kärleken helt flödar över, då renas jag helt och hållet från det dåliga och onda och kan helt möta min skapare...
Okej, jag kliver ner från sockerlådan som de säger i USA. (Det betyder sluta predika typ.) Hoppas ingen tog illa upp.
Två saker: Jag håller ap-sträng diet. Det är skittrist men jag är ilsket bestämd, och jag har förklarat för min dotter att jag inte alls tycker att jag är ful utan bara tung och har ont i knät pga detta. Därav försök till viktnedgång.
Det var det första. Det andra är .... hur ska jag uttrycka mig? På mitt nya jobb, där jag skyfflar papper och förundras över konstiga kontoutdrag och bokslutssammanställningar från 1978 (ska de sparas? Slängas? Ramas in?), där finns en toalett. Döh? Det är väl lag på sånt vad jag vet. Well, i denna toa sitter nån slags dosa som det bluppar ut nåt blått klorinaktig ur varje gång man spolar. Antagligen lite för mycket, för det luktar ständigt brutalagressiv decificering slash hälsofara när man går in på den toan. Min tanke är: OM det skulle stänka i denna toa (som det ju kan göra när man sitter - inga detaljer); riskerar man då inte frätskador där bak?
Därmed lämnar jag detta gruvligt intima ämne.
Jag visar på bredd idag; coutry-kristen-lovsång-tjosan, predikav katolik-hagga, pappersgnäll, bantar...(förbjudet ord)DIET-klagan samt toalett faror. Idag har vi kul, må jag säga.
Nu ska jag följa Humlan och storkillen till Friskis och själv ta ännu en runda i skogen. Gäsp.
Och bara för att ytterligare roa: har ni sett en sån hatt?
Kan man gå ut så här?
Nja. Mycket tveksamt. Hatten är nu upprepad (haha) men ser något mer civiliserad ut. Tror jag.
Jag ska visa en annan gång.
Yrkeskvinnan lider
Varför då nudå? Jag listar:
- Jag har väger för mycket.
- Och därför gör det ont i ett knä.
- Jag ska nu gå ner i vikt. Det innebär ett visst lidande.
- Usch.
- Jag har möblerat mitt nya arbetsrum på jobbet idag. Det var tungt, lortigt och jobbigt.
- Jag har träningsvärk eftersom jag joggade i skogen igår och idag.
- Det suger när Tradera-människor inte fullföljer sina auktioner.
Det var nog allt.
Det är sent. Jag måster absolut gå och lägga mig.
Fast först bara berätta att jag var på indisk restaurang med mina fyra gälnings igår. Alldeles själv. Eller njä, det var i sällskap med två andra stora böpiga familjer samt två vuxna personer till så vi var...så himla många att jag knappt kan räkna ut hur. Många. Vi. Var.
Nåt barn bråkade och utryckte högljudt sin besvikelse över att få korma istället för hamburgare. Sen fick samma barn syn på dressingen (nån slags tunn men rätt start tzatziki-artad historia) och började sleva i sig för kung och fosterland. Han stinker vitlök än idag. Samma barn (okejdå, det var han i rymdpyjamas, fast just då hade han inte rymdpyjamas utan jeans och stålmannentröja) blev sen också brutalt nedtryckt mellan mig och en "farbror" (=manlig kamrat i samma ålder som jag själv) och kamraten fick uppmaning att med jämna mellanrum titta strängt på nämnda barn. Det hade önskad effekt och han åt mat och slurpade dressing nästan helt i harmoni med omvärlden. Den stora killen la sig ner i soffan och tyckte synd om sig själv och ville fortfarande ha hamburgare. Humlan och Divan slevade i sig korma och birjani och tikka masala och var mycket nöjda med detta.
NU ska jag gå och lägga mig!
