yrkeskvinnan

Vi är på landet och medelst dongel är vi uppkopplade. Jag har inte bestämt mig för om det är "jippi" eller "suck - ännu en fredad zon o-fredad".

I alla fall.

Igår var det sol och härligt. Vi hjälptes åt att rensa källare tillsammans med min svåger och blivande svägerska. Mycket effektivt och bara det att man inte behöver ta huvudansvaret känns ju fint. Sen började vi elda opp en massa gammal hus-ombyggar-bråte vilket sen ledde till att vi även eldade upp ett gammalt badrumsskåp och en massa annan ospecad landet-bråte. Det var lite härligt. Vi vår uppkoppling kunde vi också konstatera att det inte rådde eldningsförbud, men min svåger är en ansvarsfull person som ändå ställde ut hinkar och vattenkannor runt eldningsplatsen. Svärfar kom tveksamt runt hörnet på stugan och såg lite nervös ut men svåger och make stod på sig och hävdade att det var helt grönt att elda. (Undrar hur det känns? Är det ett tecken på att man blivit äldre på riktigt när man inte längre är den som tar huvudansvaret för att det eldas eller ej? Och är det då bra eller dåligt, jobbigt eller bara neutralt? Och är det nåt typsikt manligt? Jag har inga bra svar på dom ganska irrelevanta frågorna.)

Sen grillade vi lite gris på kvällen och jag bakade muffins. Ja, jag hade överlag en rätt dålig bak-dag igår. Mitt morgonbröd blev synnerligen kompakt men gick att äta och sen när Humlan och jag skulle göra i ordning muffinsformar och hela första plåten var fylld...då inser jag att smeten smakar väldigt konstigt och att det beror på att jag glömt sockret... Så oerhört o-rutinerat. Jag fick krafsa ur all formar, klafsa tillbaka smeten i bunken och sen röra i socker. Det blev helt ok muffins men ändå.

Kvällen avslutades med att vi såg Spider Man 3 efter att herr Minst somnat. Han vet fortfarande inte om att vi har sett den för han lär väl få ett vredesutbrott utan dess like när han inser att så är fallet. Vi bävar lite.

Imorse var det segt. Igår vaknade maken och jag spontant utan väckarklocka  06.10 vilket kändes helt absurdt och lite pervy. Imorse var det bättre. Kvart över åtta masade vi oss upp, maken rastade hund och jag meckade med frukosten. Svåger och svägerska har sedan dess satt igång eldandet igen. Idag små-dugggar det och är vindstilla så det är helt ok. Maken och jag tog sen en lång promenad med hunden och sen dess är jag helt färdig. Jag har ont .... typ överallt. Håller jag på att bli sjuk? Har varken tid eller lust. 

Men jag körde hårt igår. Har kört hårt hela veckan innan. Det är bara att vila. Vila, vila, vila och inte skämmas.
 
Jag har legat i vår säng (som förresten nu OCKSÅ är uppeldad - den var inte så skön så vi hämtar en nyinköpt säng imorgon - Blocket; det är fina grejer det) och tittat på våra björkar. Det växar fina björkar precis utanför knuten och de är väldigt rogivande att ligga och titta på. Jag har legat där med gravid mage, illamående och halvdöd, med några ostbågar i handen för att försöka hantera illamåendet. Jag har leget där med snurrande skalle, med ärr på magen...
De där björkarna är mitt "calm plejs" som jag försöker frammana när jag har svårt att sova, när jag är uppe i varv. DÅ tänker jag på mina björkar, som susar och minner om liv och alltings förgänglighet, om det gröna och lugna och fina och tidernas gång. Det är inte det sämsta.

Hunden är sur. Han är förvisad till verandan med stängd dörr eftersom vi anser att han behöve sova lite middag.

Så nu skäller han så fort någon tar ett steg. Trams-tax.

Jisses, vilken blogg-skugga.

Jag har inte bloggat sen 4e maj, vilket ju är en halv eon sen. Hur som haver. Jag har sedan dess:

- varit i kloster; FANTASTISKT. Fyra dagar med tystnad, tidegärd, mässa, god mat, mer tystnad, promenad, mer god mat, snälla mammiga systrar (nunnor alltså). Det var väldigt välgörande.
- sänkt två urnor
- skyltat gravar
- skaffat spikmatta
...öh.
Ja. Sen har jag inte gjort så mycket mer på två veckor. Mitt liv är SÅ spännande.

Spikmattan är ett kapitel för sig. Jag vet inte om cirkeln är sluten nu (jag hade en Feng Shui-vurm för några år sen, jag började nässkölja förra våren och nu äger jag sedan i lördags en spikmatta) eller om jag behöver sitta i nåt svett-tält eller kanske börja med auraanalys. I vilket fall som helst äger jag nu en spikmatta. En "snäll " variant. (Ha! säger jag bara. Ha!!) Jistanes vad ont det gjorde först. Och jag som brukar smickra mig med att vara så tålig. Jojo...där fick jag så jag teg. Det är INTE behagligt de första fem minutrarna och tyvärr blir det bara marginellt mindre jätteobehagligt därefter. Och när man sen väl sätter sig upp...huvva. Men SEN känns det väldigt bra. Jag får se hur det utvecklar sig. En kvart om dagen ligger jag och späker mig i alla fall och  än så länge mår jag bra. Kanske rentav lite bättre. Men prickig blir man.



Piffigt. Och stickigt.

Nä, nu kallar plikter.

Vi är bara tre personer hemma och det är helt galet vilket skillnad det är. Jag njuter i fulla drag medan mina killar ser lite små-olyckliga ut.
"När kommer pappa hem?"
"När kommer syrrorna hemma?"

De förstår inte alls charmen med att det är ett helt annat tempo, en helt annan dynamik... och där blev det lite väl pretto. Hallå, liksom. Halva familjen är på landet och har tagit hunden med sig - och?

Jag har knappt lämnat huset på hela dagen, om inte tre meter ut på baksidan gills. Jag har härjat i kök och tvättstuga men är det så mycket renare? Oklart. Det finns fler rena strumpor i huset än i morse, så mycket kan jag säga.

Sen hittade jag äntligen min stora handarbetssax och började klippa sönder en massa för små och urtvättade tjejkläder för att försöka sy nåt nytt. Föresträdesvis kjolar. Jag vet inte hur pass bra det blir, men det märker vi.

Vi har ätit tråkig mat hela dan men inte har det gjort nåt. Jag har haft det lugnt och skönt. Jag är nöjd med detta.