Yrkeskvinnan är en TANT

Jag köpte nya skor för några veckor sen. Dyrt som attans, typ...1600spänn eller så. HÅll i er nu. ECCO-sandaler liksom. Svarta och "diskreta", men i alla fall. Det väsentliga är ju att det är rent kriminellt bekvämt och behagligt att gå i dessa.

Sen blev det även ett par Rieker, röda och fina, tyckte jag själv. Och de är som att gå på en bädd av ... typ Skogaholmslimpor. Mjuuukt men ändå lite fast.

Så här ser de röda ut:


Sen jag skaffade dessa har jag sett följande personer i likadana:
- Tokig tant på vårdcentralen som pratade med allt som rörde sig. Fast hon hade svarta.
- Brud på pendeln av snipig, fyllig sort. Hon hade vita.
- Plus nån neutral människa som hade precis likadana... men vid det laget var jag så nojjig att jag inte vågade titta vad det var för männska...

Tant-hood är här för att stanna liksom. Och även om jag suckar lite över vilka som väljer likadana skor som jag så är jag glad över två saker:
1. att det är så osannolikt, himmelskt bekväma
2. att Divan tycker de är fina. Tack Divan.

Sen får jag tvångstankar och fantom-blåsor när jag ser sånt här:

AJ liksom. Och alla småbruttor som vinglar runt på såna här och säkert känner sig as-läckra fast de inte kan gå ordentligt. Vad f*n liksom... Feministen inom mig rasar. Det är kvinnorförtryck att vingla runt så där. Man kan inte springa om man skulle behöva, man kan ramla och bryta vristerna, för att inte tala om handlederna när man tar emot sig när man ramlar ner från de där vansinnesklackarna.

Usch.

Min inre tant och feminist firar jättelika triumfer. Hela jag är fot-rät.

Yrkeskvinnan behöver semester...badly

Oj oj. Jag har jobbat och slitit och inte rikigt hunnit mer än att jobba.
Men det här är väl vad som försegått:

- Körrgårdsarbete
- Folkbildningsarbete
- Kurs-givande
- Barnuppfostran
- Firande av nybakad fjortis - ja, det är sant, Divan har fyllt 14 år!
- Rojalistisk yra...lite grann i all fall
- Årets första radhus-kollektiva dubbelgrillning med efterföljande "Burken 2.0" (ni skulle sett mitt djärva språng över staket och genom buskar och inrullning bakom grannarnas soptunna...innan jag åkte fast för typ femte gången...)
- Långa promenader med taxen


Jag vet inte - jag försökte in i det längsta behärska mig i hela det här kungliga tjo-fräset men jag säger inte mer än att:
1. Ja, jag bölade. Flera gånger. Särskilt när han prins-putten höll tal.
2. Det var en fasligt tjusig klänning. Och diadem. Och slup. Och kalesch. Och allt vad det nu var.
3. Försök bara avskaffa monarkin NU. Gör det bara.


Jag är hemskt trött och vill ha semester. Väldigt snart.

Yrkeskvinnan är sliten

...och antagligen lite sjuk. Nu igen. Jag har ont i magen. Jag är stel och trött och orkeslös. Lite sliten helt enkelt. Och då är det vila som gäller. Det var väl inte så svårt?

Yrkeskvinnan har sällskap på jobbet

Herr Minst fick följa med till jobbet idag pga ett elakt sår i huvudet som gör dagispersonalen nervös. Han skötte sig alldeles utmärkt. Själv hade jag tid hos tandläkaren och fick laga två hål. Usch. Dyrt var det. Men bedövningen tog som 17 så ont gjorde det i alla fall inte. Förrns efteråt. Och den där herre-jösses-bedövning gjorde att det kändes som kolsyra i halva munnen resten av eftermiddagen. Jag vågade inte äta nånting av räddsla för att bita sönder hela tungan och halva kinden. Medan jag låg och blev borrad i trynet valsade Herr Minst runt i city med min rare bror och min lilla brordotter.

Vad mer har jag gjort idag? Tja, grälat med min mobiloperatör, skällt på ett MYCKET oseriöst företag som försöker få min lilla körrgård att hosta upp pengar för något vi inte vill ha och inte har beställt. Min kollega passade telefonen när jag var sjuk och hade inte varit många dagar i tjänst, och fick det förklarat som att det var en fortsättning på ett avtal som redan fanns. Det var det ju inte alls, och jag har bestridit och bråkat och blivit riktigt vass i luren. Deras otroligt seriösa (obs - ironi) strategi är att snabbt som ögat skicka ärendet till inkasso om man inte betalar på en gång. *grr* Så lite måste man bråka. Om inte annat av princip.

Vad mer? Jo, jag lyckades med konststycket att hålla i en löjlig proteindrink (som smakade tandkräm, den tar vi INTE igen), luta mig framåt för att smaka på herr Minsts glass och jag håller inte burken upprätt utan HÄLLER halva innehållet ner i min påsa med HUmlans nya kjol, underbyxor och min egen jacka. Jag blev lite trött. Fast det så nog rätt roligt ut.

Det blev korvstroganoff till middag. Jag fick massage igår. Jag ska jobba hårt imorgon. Solen skiner, syrénerna luktar gott. Livet är rätt okej.

RSS 2.0