Yrkeskvinnans långsamma istidsliv
Det är något med den här kylan. Med snön. Isen. Det blir ju ljusare - det mår jag bättre av. Men vad långsam man blir. Jag tänker långsamt, reagerar långsamt. "Vill" långsamt. Äter långsamt.
Det kanske är helt logiskt. Jag vet inte. Den dagen de erbjuder iden är jag på. Alltså att man, helst utöver vanlig semester, får gå i ide några veckor när det är som kallast.
Med tanke på hur några viktiga individer i mitt liv (min man och mina hundar) ligger utfläkta i soffan och småsnarkar tror jag inte att det här med att gå i ide är så långsökt som man först kanske tror. "Idén med att gå i ide." Haha.
Jag vet, jag tjatar om att gå i ide varje vinter. En vacker dag - en kall vinterdag - kommer jag inte tjata mer. För då har jag hibernerat på riktigt och kommer inte uppdatera förrns tjälen gått ur jorden. Så det så.
Kommentarer
Trackback
