Yrkeskvinnan och balalajkorna

Vi grälade i morse, min förstfödda och jag. Jag erkänner redan från början att allt var mitt fel. Det hela började med att eftersom vi inte fått nån tidning (vi har helgprenumeration numera) så satt jag och sur-löste en djävulskt svår Sudoku till morgonkaffet. Den förstfödda brakade ner vid frukostbordet och in i en utläggning om en musiklektion som ägt rum tidigare i veckan. Jag lystrade. Hon meddelade att man "haft musikhistoria".

-Ja, och då började han (=musikläraren) prata om Elvis och hur han...

Redan där avbröt jag med kraft och osande morgonmorsig surhet och drog igång en lång harrang om hur många högskolepoäng jag råkar ha i musikvetenskap och att det är ett HÅN mot begreppet musikhistoria att prata om Elvis och låta påskina att "nu är det musikhistoria vi ägnar oss åt" och "på min tid" och "bla bla bla" och jag  har läst 70 poäng och nu med bologna är det ännu mer och trots det tycker jag att det bara var att få en försmak av vad musikhistoria är...

Här nånstans började den förstfödda nästa gråta av förtrytsamhet. Hennes far försvarade henne och sa att jag var en sur besserwisser (vilket var helt sant), det upprörda barnet frågade ilsket vad "bologna" var och det kunde jag ju knappt svara på.

- Popmusikhistoria då? fräste det upprörda barnet.

- Jamen musikhistorien börjar fortfarande inte på 1950-talet, gastade jag.

- Jamen vi pratade faktiskt om jazz och sånt och från 1940-talet, 30-talet..., försökte barnet.

Jag rulllade med ögonen och stirrade ner i min svåra Sudoku.

- Nu himlar mamma med ögonen igen!! gastade barnet upprört.

Säkert sa jag något surt och grinigt också.

Barnet kontrade med följande:

- Jaha, det här precis som när du skällde ut mig för att jag inte visste var en balalajka var!!!

Övriga syskon och hundar som mest följt gaperierna med lojt intresse vaknade till. Pojkarna fnissade åt ordet balalajka - det är ju ganska roligt.

Maken bröt ihop över bordet och fnissade som en femåring. Balalalalalalajka, liksom.

- JAHA? En balalajka är ett tresträngat trekantigt mandolinliknande instrument, tjöt jag. De finns i alla möjliga storlekar ända upp till stå-balalajkor!!

Balalajka, stor

Frust frust.

Det är bara att skärpa sig. Man får inte göra så här tror jag. Fast nu har jag ju erkänt, inför internet och hela världen, att det var mitt fel alltihop. Man får inte börja skälla så där när folk som endast levt 15 år på jorden har musikhistoria i skolan och det påstås att den började på 1940-talet, kanske 30. Det är inte 15-åringens fel. Faktiskt.

Fy på mig.

Parantes i familje-yran. Äldste sonen fick en kryptisk inbjudan till nån form av kalas. Som skulle äga rum nu på fredag. Långfredagen. Han var inte helt pigg på att gå i vilket fall. Lakoniskt konstaterade han:

- Jag får säga att jag inte kan på grund av religionen.

Kommentarer
Postat av: Måns Sandström

Jag å andra sidan hade en musiklärare som hävdade att musikutvecklingen tog slut i och med jazzen. Jag tycker att det var ett bra grepp av Agnes lärare att börja med Elvis. Sedan kan han ju backa upp och härleda hans musik tillbaka till Monteverdi för de som fortfarande är intresserade. :)

2012-04-05 @ 09:32:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0