Yrkeskvinnan mitt i natten

Ja, det är nästan mitt i natten faktiskt. Ännu en späckad, trevlig, jobbig, ansträngande, rolig, tröttsam vecka är till ända...eller, nja, arbetsvecka i alla fall. Jag skulle ta det lugnt, var meningen. Det har jag nog inte riktigt gjort, i vart fall inte tillräckligt. Men ryggen har bråkat något så förtvivlat att jag i alla fall traskade hem en kväll när jag egentligen var uppbokad på annat. Duktiga mig.
I går, då var det torsdag och jag skulle jobba kväll. Under förmiddagen försökte jag alltså få lite ordning på min slitna corpus. Jag tränande på fåniga träningsmaskinen samtidigt som jag mimade fånigt till alla fåniga låtar som jag lyssnade på i lilla fåniga mp3-spelaren som satt fastklämd på min arm i lilla fåniga mps-fodralet. Sen stretchade jag och gjorde några armhävningar. Tydligen stretchade jag inte tillräckligt för vänster sida har gjort ont hela dagen idag. Särskilt vänster skinka. Jaja.
Innan jag gav mig i kast med nämnda träning låg jag på spikkudden.
spikkuddeJag har nämligen haft huvudvärk i två veckor. Det är antagligen spänningshuvudvärk men inte destå mindre påfrestande och smärtsamt. Nästan en kvart låg jag där på kudden och blev faktiskt lite mer avslappnade och det gjorde lite mindre ont i pallet.
Medan jag låg där med spikar i bakhuvudet började jag så smått att parafrasera Helige Franciskus för mig själv.
"Var hälsad syster Huvudvärk
Var hälsad broder Spikkudde"
Sen kom jag inte längre. Men jag kände mig ändå väldigt sams med både huvudvärk och spikkudde. Jag vet att det är nån slags larmsignal - ta det lite lugnare, sov lite ordentligare, gå till sjukgymnasten. Och spikkudden, den sticker på massa ställen samtidigt och så rusar det runt blod lite snabbare där i leder och muskler och så släpper den där värken lite grann. Fiffigt.
Hela min stora familj har gått och lagt sig. Själv tog jag mig an disken. Det gör jag inte så ofta men jag tyckte jag borde. Sen tittade jag på samtliga avsnitt av Barn till vilket pris? på svtplay och konstaterade att:
1. Jag gillar Pia Johansson. Skarpt.
2. Jag är välsignad och lyckligt lottad, ity jag har fin man och fyra makalöst fina barn. Och två hundar. Och tak över huvudet och hela faderullan. Tack tack tack, är liksom på plats till skaparen.
3. Jag kan aldrig förstå vissa av resonemangen kring det här med barnlängtan och barnlöshet, av den enkla anledningen att jag aldrig varit där.
4. Lena Andersson skrämmer mig.
5. Katerina Janouch skrämmer mig också fast inte lika mycket.
6. Jag tycker både "barnhatar-lägret" och "barn-är-en-rättighet-lägret" är ute och cyklar.
7. Jag skulle inte bli ledsen om vi fick fler barn, men jag tror inte att det kommer bli så.
********
Här nånstans stannar tankarna upp eftersom det är så väldigt sent. I alla fall för mig. När ska jag ta och bli vuxen? Eller snarare, när ska jag ta och bete mig som en vuxen och sluta inbilla mig att alla andra är mycket vuxnare än jag? Och när ska jag sluta noja över hela den här vuxenhetsprylen överhuvudtaget? Oklart.
Funderar på om jag inte rätt tillfreds ändå. I alla fall just nu. Gäspar, är lite tillfreds... och nu går jag nog och lägger mig.

Kommentarer
Postat av: 5 paragraph essay

Can I sunbathe on this thing?)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0