Yrkeskvinnan gör sin medborgerliga plikt

...och går och röstar. Förstås.

Det var ganska snabbt gjort. Jag plockade på mig en hel drös valsedlar, "som man ska", och stod sen och sprätte papper om kring mig till jag lyckats få ner rätt papperslapp i rätt kuvert.

Kändes lite fint.

Nu har vi velat fram och tillbaka en lång stund - ska det ätas på restaurang eller inte? Lite princip är det ju - mina svärföräldrar har det som väl etablerad tradition. Divan påpekade förnumstigt att "det gjorde vi ju faktiskt förra gången". Sant. Det lutar åt att vi masar oss iväg till Kolgrillen. Min diet är åt skogen i alla fall efter chokladtårta och annat smaskens hos brorsan. Vi firade hans små kottar idag. 2 och 4 år har de hunnit bli. Det är de som gör att min "längtan" (eller vad man nu ska kalla det - "bebis-sug" är det så vedervärdigt uttryck tycker jag...) hålls i schack. För fina är de. Och jag gillar att vara faster. Mycket. Gillar jag det.


Parantes: hela höger axel och armbåge är vidrigt inflammerade igen. Plus höger skulderblad. Det är rätt mycket skräp med mig, bitvis. Det gäller att stå emot när hypokondrin knackar på dörren - "du har nåt MS eller nåt", väser den i mitt trötta öra.

Jag har läkartid på fredag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0