Yrkeskvinnan har ont i ryggen

Det går ryggont i hela min bekantskapskrets. Körrgårns vaktmästare har ont i ryggen, min nya kollega (och idol) i folkbildningsvärlden har (hade?) ont i ryggen och själv har jag en svajjig OPÅLITLIG rygg som känns som att den ska smälla när som helst. Otrevligt.

Maken har gjort sin vanliga snurr då han först säger "va, är klockan 11.00?? Du, jag tänkte vi skulle sitta i bilen om en halvtimme." Sen börjar han sjunga Palestrina och sätter sig vid pianot och spelar så att taket lyfter sig... Har nån klätt på sig? Nä. Sitter nån i bilen? Nä. Har det snart gått en halvtimme? Ja.
Men så är det här i Flugsvampen och det är inte mycket man kan göra åt det. Jag menar, driver jag på horden? Nä. Jag sitter ju här och gnölar inombords över min rygg.

Anyhoo. Nu har jag jobbat heltid i två veckor och står fortfarande på benen. Eller nästan. (Ont i ryggen var det ja...) Men det är lite roligt ändå. Det sura är väl då, förrutom att det gör ont i ryggen - sabla tjatigt, att jag måste betala tillbaka en stor påse pengar till CSN eftersom jag bara hann plugga i typ 10 veckor. Men det får lösa sig på nåt sätt. (Nu gungar det loss rejält där inne på pianot. Och med jämna mellanrum hör man maken muttra saker som "Axel äter En Aster med Fisk".)

Igår satt jag och la in gravar och grejer med blixtens hastighet. Sen dök lilla barnet J upp med sin förtjusande mor F och min hopplösa kollega W som jag brukar kasta suddgummin på visade sig vara precis den hängivne far som jag hela tiden misstänkt att han var. F är hanses fru dårå, och barnet J är deras. Gu' så gullig... Det frågades om jag "blev sugen". På barn alltså. Bebisar. Nja. Lite kanske. De är ju galet fina. Och de sitter så bra på armen. Luktar gott gör dom. Skrattar och dregglar gör dom. Men nja. Vara gravid? Nja. Fantastiskt när man precis upptäckt det. Mindre fantastiskt när man börjar må illa. Småtrist när ingen ser att man är på smällen utan mest glor lite medlidsamt "värst-vad-du-har-lagt-ut"-ish. Rätt hejsan när man vaggar runt och känner sig oövervinnerlig och frodig. Föda barn? Brr. Öken. Aj. Euforin när det är över och man (förhoppningsvis) överlevt, alla inblandade, mor, barn och far. Jo då. Det är rätt skoj.

Vi får välan se. Det är ju inget man bara beställer. Jag är ju dock uppsprättad och cykliskt störd...och nu lämnar vi ämnet.

(Jag hör just att Frosten Berövar några Fiskar Dess Astrar...eller hur det nu var.)

Gårdagens bäste: När fina mamman F skulle gå skrapar kollegan W lite med foten och säger "blygt": "Kan inte jag få ditt telefonnummer? Du är så snygg..." Till sin fru alltså.

I love it. Så ska det se ut. Sen pussades dom.

:-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0