yrkeskvinnan

Jag köpte nya skor för några veckor sen. Dyrt som attans, typ...1600spänn eller så. HÅll i er nu. ECCO-sandaler liksom. Svarta och "diskreta", men i alla fall. Det väsentliga är ju att det är rent kriminellt bekvämt och behagligt att gå i dessa.

Sen blev det även ett par Rieker, röda och fina, tyckte jag själv. Och de är som att gå på en bädd av ... typ Skogaholmslimpor. Mjuuukt men ändå lite fast.

Så här ser de röda ut:


Sen jag skaffade dessa har jag sett följande personer i likadana:
- Tokig tant på vårdcentralen som pratade med allt som rörde sig. Fast hon hade svarta.
- Brud på pendeln av snipig, fyllig sort. Hon hade vita.
- Plus nån neutral människa som hade precis likadana... men vid det laget var jag så nojjig att jag inte vågade titta vad det var för männska...

Tant-hood är här för att stanna liksom. Och även om jag suckar lite över vilka som väljer likadana skor som jag så är jag glad över två saker:
1. att det är så osannolikt, himmelskt bekväma
2. att Divan tycker de är fina. Tack Divan.

Sen får jag tvångstankar och fantom-blåsor när jag ser sånt här:

AJ liksom. Och alla småbruttor som vinglar runt på såna här och säkert känner sig as-läckra fast de inte kan gå ordentligt. Vad f*n liksom... Feministen inom mig rasar. Det är kvinnorförtryck att vingla runt så där. Man kan inte springa om man skulle behöva, man kan ramla och bryta vristerna, för att inte tala om handlederna när man tar emot sig när man ramlar ner från de där vansinnesklackarna.

Usch.

Min inre tant och feminist firar jättelika triumfer. Hela jag är fot-rät.