yrkeskvinnan

...länge nog från sin gamla blogg.
Jag insåg just att jag inte skrivit en rad (här) på hela juli! Så ska en semester skötas. Eller nåt.

Sommaren var mycket lyckad får man ändå säga. Ambitionen "göra mycket lite" uppfylldes så när som på resan till England och Cambridge. Det var roligt. Och mycket lugnt och stillsamt. Jag häckade hemma hos pappa som ju numera är professorska och hanses fru, min bonusmor, som är professor. Pappa själv hävdar att han är "home maker" vilket jag tycker är fint. Han handlar regelbundet och ordentligt occh tvättar och har sig. Dammsuger och sånt. Samt läser, lyssnar på musik, och smyg-jobbar lite då och då.

Och facebook-ar! Det ni!

Hur som helst, Cambridge är en fantastisk stad, värd ett besök. Vacker och kulturmättad så det förslår. Höjdpunkterna under resan var: (utan inbördes ordning)
- Shakespeare in the garden (As You Like It) - underbart
- Ejjpry (Auebury? Avebury? Hur var det nu...)
- Puntandet - snygg puntare, ett lite små-tjusigt duggregn och nya dagsfärska rövarhistorier om floden Cam etc
- Smarriga middagen med far och dotter på flådiga hotellet i Crawley.
- Stonehenge - mycket märkligt och rätt häftigt trots exploateringen och de fnittrande och här och där småhånglande italienarna och amerikanerna som rullade runt överallt på marken
- Shopping av cup cakes-grejer en masse, bokhandels-orgier, high tea etc etc
- Fish and chips på The Mitre.

Sen kom Divan hem från en två veckors sejour i Pamplona. Hur lyckligt som helst, och sisådär en två meter längre än när hon åkte. Mentalt och andligt alltså.

Nu är det på gång att bli någon slags vardag, tydligen. Maken och jag har börjat jobba men det sker lite hackigt och haltande eftersom barnen inte har börjat i skolan än. I måndags hade jag med mig gossarne till kontoret, i tisdags skulle storasystrarna passa sina bröder och idag var det äntligen lite mjukstartsinskolningsuppror för Lill-Killen. Han var mycket lycklig.
Den hurtiga biträdande rektorn låtsades få ett mobilsamtal mitt under sitt "välkomna till skolan"-tal. Det var supposedly från hans mamma som hälsade att alla skulle äta frukost och grönsaker och sova ordentligt på nätterna och gå och lägga sig i tid. Det var ganska roligt. Faktiskt.

Sen fylldes det i papper och barnen fick lära sig veta hut...nä, de hade en genomgång av allmäna ordningsregler upp i sitt klassrum medan alla föräldrar fyllde i papper av hjärtans lust. Till sist fick vi gå och äta i den trevliga matsalen. Lill-Killen tog om.

Stor-Killen var lite blasé men anhöll ändå om att få gå hem efter mellis. Det fick han.
Herr Minst och jag åkte till centrum och shoppade loss. Det behövdes pyjamas och när man hittar en tröja med tryck från "Vem ska trösta Knyttet" är det banne mig ens PLIKT att se till att ens lilla barn kan bära en sån.

Efter att ha skjutsat hem herr Minst åkte jag tillbaka till centrum (med buss, man är väl miljövän) och gick och klippte mig. BIlen var ett nödvändigt ont på förmiddagen ety vår tax, Sigurd, numera går tre dagar i veckan på hunddagis. Larvigt, men nödvändigt. Hundar ska inte vara ensamma så länge som 7-8 timmar, har vi fått lära oss. Hunddagiset är oeerhört trevligt och proffsigt och hunden trivs som ...en hund på hunddagis.

Oj. Jag har uppdämda rapportingsbehov. Jag ska sluta nu. Och börja med middagen.