Yrkeskvinnan och den grå vardagen

Det säkraste tecknet på att man är gammal är väl när tiden börjar gå så där skrämmande fort. Vart tar alla veckor vägen?
Det går för fort.
Jag hinner inte med. Plötsligt är det torsdag fast det var måndag nyss och söndag och fredag och torsdag. Det går för FORT.

Jag är gammal.

Inte fullt lika skröplig som förr men... Jag känner mig gammal. (Det är här syrran brukar säga "det är för att du ÄR gammal.")

Dessutom har jag gått så galet långt idag. Hunden fick vara ensam för länge - jag var tvungen att jobba trots att det är onsdag. Så halvfyra rusade jag ut med hunden och var ute i nästan en och en halv timme i blåst och fantastisk höstsol.

När vi redan var på väg hem hittade vi en huggorm. Det kändes lite dramatiskt. Särskilt som den var överkörd och borde ha varit död. Det var den nu inte. Det kanske bara var dödsryckningar - det borde det vara när man som orm är...överkörd och sprucken. Hunden blev uppspelt, jag fotade ormen och sen avlivade jag den och hivade in den i skogen. Med en pinne.

Hm. Huggorm kanske inte är så grå vardag trots allt. Och jag vet - de är fridlysta.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0