yrkeskvinnan

Jisses, vilken blogg-skugga.

Jag har inte bloggat sen 4e maj, vilket ju är en halv eon sen. Hur som haver. Jag har sedan dess:

- varit i kloster; FANTASTISKT. Fyra dagar med tystnad, tidegärd, mässa, god mat, mer tystnad, promenad, mer god mat, snälla mammiga systrar (nunnor alltså). Det var väldigt välgörande.
- sänkt två urnor
- skyltat gravar
- skaffat spikmatta
...öh.
Ja. Sen har jag inte gjort så mycket mer på två veckor. Mitt liv är SÅ spännande.

Spikmattan är ett kapitel för sig. Jag vet inte om cirkeln är sluten nu (jag hade en Feng Shui-vurm för några år sen, jag började nässkölja förra våren och nu äger jag sedan i lördags en spikmatta) eller om jag behöver sitta i nåt svett-tält eller kanske börja med auraanalys. I vilket fall som helst äger jag nu en spikmatta. En "snäll " variant. (Ha! säger jag bara. Ha!!) Jistanes vad ont det gjorde först. Och jag som brukar smickra mig med att vara så tålig. Jojo...där fick jag så jag teg. Det är INTE behagligt de första fem minutrarna och tyvärr blir det bara marginellt mindre jätteobehagligt därefter. Och när man sen väl sätter sig upp...huvva. Men SEN känns det väldigt bra. Jag får se hur det utvecklar sig. En kvart om dagen ligger jag och späker mig i alla fall och  än så länge mår jag bra. Kanske rentav lite bättre. Men prickig blir man.



Piffigt. Och stickigt.

Nä, nu kallar plikter.