Yrkeskvinnan och tiden
Från mobilen igen. Läser min Laudes. Om tid. "Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt." Ps 73. "Mitt liv rinner bort i ängslan och mina år i suckan. Men jag förtröstar på dig, Herre, jag säger: Du är min Gud. I din hand ligger mina dagar." Ps 31. Att tänka på tiden är svårt. Jag minns ett barn som grät för att evigheten var så skrämmande att tänka på. Jag svävar och flyter i tiden. Hålls fast och tyngs ner av tiden. Är vi alla lika inför tiden som vi är inför döden? Jag tillbringade 1,5 på kyrkogården igår och 6 timmar utomhus. Man kanske blir lite extra kontemplativ då...
Kommentarer
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)
Barn har mer tid än vuxna - deras kroppsklocka utnyttjar mer av varje sekund än vi klarar, så jag tror inte att vi är lika inför tiden. Däremot färdas vi alla i dess ström och måste alla åka åt samma håll.
Trackback
