Yrkeskvinnan har äntligen semester
Nu är det ÄNTLIGEN semester. Jag tror aldrig har längtat så mycket och behövt ledighet som i år. Jistanes. Och inga ambitioner har jag, mer än att skicka mina paket, läsa massa böcker och antagligen pimpla lite mer vitt vin än vanligt. Sen ska vi ju då till Litauen vilket kommer bli spännande. Det vankas bröllop, sörrni.
Jo. Lite fler ambitioner har jag. Att träffa människor. Träffa vänner, träffa ny bekanta, orka hänga, orka prata. Det ska bli härligt.
Och att sy. Sticka. Virka snören och sönderklippta tröjor. Dvs, virka saker AV snören och sönderklippte tröjor.
Igår sydda jag: en halterneck, en kjol och ett nattlinne av en gammal blommig tunika och två t-shirts. FÖR HAND. Jag är på landet och jag blir lugn i själen av att sy saker av gamla saker. Inte ogärna för hand, om det är vad som krävs. Den gamal röda symaskinen på landet strejkar.
Hunden sprang bort igår och vi fick jaga den ända till midsommarstången på ängen. Men sen kom han tillbaka. Barnen grälar marginellt mer (eller är det mindre? ... vet ej ...) än vanligt.
Jag har badat. Dykt från bryggan. Det var svalt men härligt. Det är så himla varmt och jag älskar det. Jag har fått färg på armarna och älskar det också. Och jag har glömt tvätt ute hemma i förorten. Jag med mitt neurotiska textila förhållningssätt tänker genast: "tänk om min svarta kofta hunnit solblekas?" Samt "tänk om fåglarna har skitit ner våra jeans?"
Solen spelar i träden, björklövsskuggorna dansar över vårt slitna trägolv och jag tycker det mesta är rätt stilla och fantastiskt underbart.
Jo. Lite fler ambitioner har jag. Att träffa människor. Träffa vänner, träffa ny bekanta, orka hänga, orka prata. Det ska bli härligt.
Och att sy. Sticka. Virka snören och sönderklippta tröjor. Dvs, virka saker AV snören och sönderklippte tröjor.
Igår sydda jag: en halterneck, en kjol och ett nattlinne av en gammal blommig tunika och två t-shirts. FÖR HAND. Jag är på landet och jag blir lugn i själen av att sy saker av gamla saker. Inte ogärna för hand, om det är vad som krävs. Den gamal röda symaskinen på landet strejkar.
Hunden sprang bort igår och vi fick jaga den ända till midsommarstången på ängen. Men sen kom han tillbaka. Barnen grälar marginellt mer (eller är det mindre? ... vet ej ...) än vanligt.
Jag har badat. Dykt från bryggan. Det var svalt men härligt. Det är så himla varmt och jag älskar det. Jag har fått färg på armarna och älskar det också. Och jag har glömt tvätt ute hemma i förorten. Jag med mitt neurotiska textila förhållningssätt tänker genast: "tänk om min svarta kofta hunnit solblekas?" Samt "tänk om fåglarna har skitit ner våra jeans?"
Solen spelar i träden, björklövsskuggorna dansar över vårt slitna trägolv och jag tycker det mesta är rätt stilla och fantastiskt underbart.
Kommentarer
Trackback
