yrkeskvinnan

Vi hade trista samtal med våra döttrar om en förstörd kamera igår. En grön en som Humlan fick i födelsedagspresent men som man som syskongrupp försummat och lämnat med linsen ute och utan födral lite överallt på golv, i trappor etc etc. Nu är kameran bortom räddning och ingen kommer få nån ny kamera på mycket länge. Bland barnen alltså.
Det surades en hel del över det. Men, så är det. Materialismen måste hållas stången. Lite grann i alla fall. Och man måste lära sig att ta hand om sina grejer även om det bara är just grejer.

Sen har vi lite kollektiv resfeber också. Vi ska åka på littauiskt bondbröllop (i Litauen av förklarliga skäl) och det ska bli spännande. Men resfeber får man likväl. Hunden ska utstationeras på kenneln och få umgås med sin mamma. Jag kommer längta efter hunden. Tror jag.

Till råga på allt jobbar jag. Igår och idag. Och det är tråkigt och svettigt eftersom det är sjukt kvavt på mitt rum.
Nu går jag och öppnar ett fönster.