yrkeskvinnan

Jag får se upp nu. Veckan började med sömnsvårigheter (svårigheter att somna, svårigheter att somna OM...blä) och nu har jag sovit riktigt bra, delvis på ren viljestyrka men också hjälpt av små svartgröna piller från apoteket som luktar fot. Det är nåt hälsokostigt som inte innehåller Johannesört men väl vändrot...tänk om det nu är samma sak, då blir jag nervös. Det är det väl inte?

Jag har jobbat en vecka drygt och tycker att mitt jobb är helt ok. Jag hanterar döden mest som jag brukar, jag lägger inte avlidet folk i min fina databas och harvar på mest hela tiden. Jag fasar lite för deklaration och sånt tråkigt men men, vad gör man inte.

Jag har läst kopiöst mycket också. Jag var rejält tagen av Pullman och mörkamaterian-triologin, så efter det fick det bli
lite mer lättsmälsta saker. Som Kinsellas "Remember me?" och därefter Magdalen Graaf. Jag vet. Men vad gör man? Jag läste ut den vi tvåsnåret nån av nätterna när jag inte kunde somna. Otroligt vad den stackars kvinnan genomlidit och jag försökte hålla igen med den mentala rödpenna som gick som ett jehu över hennes hiskeliga svenska. Jag är hemsk. Jag vet. Det var väl därför jag läste den så fort. Det var dock spännande och jag ville ändå veta på vilket sätt hon ändå skulle klara sig ur sitt personliga helvete, MEN jag läste också fort för att inte reta ihjäl mig på gräsliga "liknelser" och erbarmliga meningsbyggnader... Jag är en liten elitistisk elak tant, jag VET.

Därefter började jag läsa Bert Karlssons (??!) självbiografi "Mitt liv som Bert Karlsson" och den är nästan lika illa skriven. Jag har lagt den på is. En kackigt skriven självbiografi åt gången liksom... Så nu läser jag ... nåt psykologi-tjosan, en litteraturhistoriegrej om Pullman... Det är en historia i sig - jag köpte en katolsk kritisk genomgång av triologin och jag höll på att få spel på alla dumheter som framförallt den manliga "kritikern"hävde ur sig. Det var mycket hos Pullman som "clearly went againt sound catholic doctrine..." och som man skydda sin barn från. Eh va? Am I what now? Hm, jag kan tänka mig rätt mycketi typ Pokemon som också går emot sound catholic doctrine men guess what? Det är OCKSÅ hittepå! Sen råkar His Dark Materials-triologin vara genialisk och fantastisk rent språkligt samt i hur författaren bygger världar och ... jag blev väldigt trött helt enkelt. Den andra boken är mycket roligare, dels för att den är intellektuellt hedervärd (tycker jag) och för att de (kristna/katolska) författarna har lyckats få det till att triologin egentligen är jättekristen den också. I love it. Pullman får vara hur ateistisk han vill, han är ändå inte ett med sitt verk och de är naturligtvis helt i sin fulla rätt att tolka det han skrivit som de vill. Underbart. (Jag erkänner, jag har inte läst hela till slut än, jag får återkomma i frågan. Boken heter i alla fall "Killing the Impostor God".

Sen läste jag en Karin Wahlberg också. "Tröstaren". Helt sjyst. En av hennes bättre.

OCh till sist håller jag på och harvar mig så sakteliga igenom "What's the Point of Being a Christian?" av T Radcliffe OP. Fast den är som den där elefanten som man måste äta upp bit för bit. En liten bit i taget.

Jag har tvättat mig halvt fördärvad idag. I bemärkelsen att jag kört fyra maskiner tvätt. Eller var det sex? Jag minns inte.

Jag lyckades också krympa min favoritmössa i tvätten (den var i 70% ull men det räckte tydligen för att den skulle tova ihop sig och krympa till fullständig oigenkännlighet...*suck*)  - det var under den stora möss- och vant-inventeringen of 2009. En mardröm, som resulterade i en hel drös slängda vantar samt vant- och möss-tvätt men en och annan halsduk medslängd. Och där nånstans glömde jag att kolla tvättinstruktionerna och, ja - min mössa is no more.

Jag började omgående sticka en ny mössa. I vitt. Men jag stickar lite för hårt så nu har jag förhårdnader och sprickor i pekfingret. Det gör ont. Och idag tog garnet slut - gaaah! Jag måste hitta.

Just det. En bok till har vi läst. Maken och jag alltså. Jag läste den först och dessutom långa stycken högt (vi flabbade rätt friskt) och nu läser maken själv. Han får ångest. Han känner sig träffad då och då, men inte genomgående. Inte heller jag gör det. Vad farao är det då vi läser? "Familjens projektledare säger upp sig."

Och jag LOVAR att i detalj gå igenom alla våra synpunkter och vår oerhört begåvade analys av problemet familjelogistik. jag orkar inte nu och dessutom blir inlägget för långt då. (Man ska inte blogga för långt har jag fått lära mig.)

Min äldsta Diva är väldigt mycket i puberteten och det gör vårt liv rätt surt emellanåt. Och sen går det plötsligt över och allt är frid och fröjd i flera minu...jag menar dagar.

Nu ska vi se klart dokumentären Livspusslet. (Vidrigt ord. Där har jag också ett och annat att tillägga, med viss pondus och emfas.) Om vi ids. Det kanske blir Six Feet Under istället.