Yrkeskvinnan försöker sammanfatta
sin dag. Och tankarna som florerat under denna.
Jag löste begravningstrassel. Jag betalade räkningar. Jag planerade, kom i tid till och genomled ett möte med gubbar som gör ungefär samma sak som jag for a living, bara i större skala. Hanterar kyrkogårdar alltså.
Jag blev bjuden på en dubbel espresso också. Av min styrelseordförande, som har klädstil och smak som en dandy.
Jag inhandlade mer vinterkläder vilket antagligen är mer ansträngande än jag vill kännas vid. Till valda delar av horden som behöve såna. Min äldste son ÄTER vantar. Och härom dan kom han hem och vräkte über-blöta och skitiga kläder på hallgolvet (de torkar där, pga golvvärmen) och det luktade DÖD HUND i hela hallen...det var bara att tvätta och det hjälpte bara så där. Därav nya täckbrallor. De gamla är 1) inte ens hans men den som snott hans har inte gett sig till känna och 2) de passar någe så när, så när som på att de är väldigt trasiga längst ner. Men nu har han nya.
Jag hämtade ett paket på posten. Dvs ICA. Och jag lyckades glömma båda lapparna, ursprungs och påminnelsen, men jag fick mitt paket i alla fall. Tack ICA.
Och nu lyssnar jag på The Fray. How to save a life. Helt fantastiskt. Jag blir lite rörd, lite upprymd och gråtmild på samma gång eftersom jag så sällan blir till mig över musik längre. Det är nåt med åldrandet och stelnandet tror jag. Jag orkar med lättsmält halv-skräp, mest för att då står jag ut med vad mina döttrar gillar. Min son, 8-åringen som äter vantar, han gillar ju så märkliga arkaiska saker som Europe och Lenny Kravits, samt Atomic Swing upptäckte vi härom dan. Och herr Minst är mest förtjust i Krakel Spektakel samt Trazan och Banarne.
Jag har upptäckt:
The Fray
Hello Saferide
samt Goo goo dolls och Iris men det är en helt egen historia.
Jag förstår mig fortfarande inte på
Morrisey
Nick Drake
Rolling Stones
Jag skulle vilje förstå mig på
The Knife
Marit Bergman
Glasvegas
Typ.
The Fray förekommer i flera Scrubsavsnitt.
Som här:
THE FRAY
Jag börjar tjuta varje gång.
Och häromdagen såg jag äntligen The Devil wears Prada. Jag blev lite imponerad.
Jag löste begravningstrassel. Jag betalade räkningar. Jag planerade, kom i tid till och genomled ett möte med gubbar som gör ungefär samma sak som jag for a living, bara i större skala. Hanterar kyrkogårdar alltså.
Jag blev bjuden på en dubbel espresso också. Av min styrelseordförande, som har klädstil och smak som en dandy.
Jag inhandlade mer vinterkläder vilket antagligen är mer ansträngande än jag vill kännas vid. Till valda delar av horden som behöve såna. Min äldste son ÄTER vantar. Och härom dan kom han hem och vräkte über-blöta och skitiga kläder på hallgolvet (de torkar där, pga golvvärmen) och det luktade DÖD HUND i hela hallen...det var bara att tvätta och det hjälpte bara så där. Därav nya täckbrallor. De gamla är 1) inte ens hans men den som snott hans har inte gett sig till känna och 2) de passar någe så när, så när som på att de är väldigt trasiga längst ner. Men nu har han nya.
Jag hämtade ett paket på posten. Dvs ICA. Och jag lyckades glömma båda lapparna, ursprungs och påminnelsen, men jag fick mitt paket i alla fall. Tack ICA.
Och nu lyssnar jag på The Fray. How to save a life. Helt fantastiskt. Jag blir lite rörd, lite upprymd och gråtmild på samma gång eftersom jag så sällan blir till mig över musik längre. Det är nåt med åldrandet och stelnandet tror jag. Jag orkar med lättsmält halv-skräp, mest för att då står jag ut med vad mina döttrar gillar. Min son, 8-åringen som äter vantar, han gillar ju så märkliga arkaiska saker som Europe och Lenny Kravits, samt Atomic Swing upptäckte vi härom dan. Och herr Minst är mest förtjust i Krakel Spektakel samt Trazan och Banarne.
Jag har upptäckt:
The Fray
Hello Saferide
samt Goo goo dolls och Iris men det är en helt egen historia.
Jag förstår mig fortfarande inte på
Morrisey
Nick Drake
Rolling Stones
Jag skulle vilje förstå mig på
The Knife
Marit Bergman
Glasvegas
Typ.
The Fray förekommer i flera Scrubsavsnitt.
Som här:
THE FRAY
Jag börjar tjuta varje gång.
Och häromdagen såg jag äntligen The Devil wears Prada. Jag blev lite imponerad.
Kommentarer
Trackback
