Yrkeskvinnan och internet
Häromdagen hatade jag internet en lång stund. Jag har bara vaga minnen av varför med det hade antagligen med någon seg uppkoppling att göra. Eller så var det nåt annat.
Sen jag fick veta att det är lunginflammation som gör mitt liv surt och inte särskilt jullikt har jag gnällt i cyberrymden så mycket jag orkat och förmått. Jag har mailat vänner i tron och bett dem att be för mig och mitt ynkliga tillstånd. Jag har gnällt på facebook och talat om hur apa jag mår och hur synd jag tycker om mig själv samt inbjudit dem som vill att också tycka synd om mig. Och det är ju helt fantastiskt, det som då händer. Det trillar in små krya-på-dig-tillrop, och vi-tänker-på-dig-tankar och vi-ber-för-dig-böner.
Och hatar jag inte internet alls. Då tycker jag det är väldigt trevligt att det finns internet och att människor hälsar till mig och bryr sig om mig den vägen också.
Jag sov illa inatt och hade sprängande huvudvärk när jag vaknade. Öken. Och det gjorde det också märkbart svårare att försöka känna efter om jag mår bättre. "Öh, vänta lite nu här...jo, liiiite lite, kanske. Eller nä. Eller ... *host-rossel-h-h-hhosst* nä. Jo. Var inte den hsotan lite mindre ..."hostig" än i går?"
Jag har ingen aning.
Men jag har inte legat i sängen på hela dagen. Inte ens i soffan. Vi tolkar det som ett litet litet bättreingstecken tycker jag.
Sen jag fick veta att det är lunginflammation som gör mitt liv surt och inte särskilt jullikt har jag gnällt i cyberrymden så mycket jag orkat och förmått. Jag har mailat vänner i tron och bett dem att be för mig och mitt ynkliga tillstånd. Jag har gnällt på facebook och talat om hur apa jag mår och hur synd jag tycker om mig själv samt inbjudit dem som vill att också tycka synd om mig. Och det är ju helt fantastiskt, det som då händer. Det trillar in små krya-på-dig-tillrop, och vi-tänker-på-dig-tankar och vi-ber-för-dig-böner.
Och hatar jag inte internet alls. Då tycker jag det är väldigt trevligt att det finns internet och att människor hälsar till mig och bryr sig om mig den vägen också.
Jag sov illa inatt och hade sprängande huvudvärk när jag vaknade. Öken. Och det gjorde det också märkbart svårare att försöka känna efter om jag mår bättre. "Öh, vänta lite nu här...jo, liiiite lite, kanske. Eller nä. Eller ... *host-rossel-h-h-hhosst* nä. Jo. Var inte den hsotan lite mindre ..."hostig" än i går?"
Jag har ingen aning.
Men jag har inte legat i sängen på hela dagen. Inte ens i soffan. Vi tolkar det som ett litet litet bättreingstecken tycker jag.
Kommentarer
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)
Hade lunginflammation förra hösten, inte speciellt kul, men man blir frisk. Räkna med att förkylningar hugger snabbare och att vara trött (dvs. konvalesent) i minst ett år efteråt. Du blir förmodligen frisk snabbare, men det är så lätt att överskatta sig i detta stressade samhälle, så det kan vara bra att ha det jag skrivit i bakhuvudet. Tillåt dig extra vila i ett år mao :)
Postat av: ylva
Du får många signaler om att du måste ta det lugnt men verkar inte riktigt köpa konceptet. Ta det lugnt för bövelen kvinna! Och ha en god, lugn och skön jul i kärlekens och hoppets tecken. Det har varit vintersolstånd. Det har vänt!
Trackback
