yrkeskvinnan

Vem tror jag att jag lurar? Jag har inget hemmakontor. Jag har en laptop, uppsmäckad bland smulor och parmesanriv, drivor med näsdukar och vissnade vitsippor.
Jag är hunsad av min tax vilket bara är SÅ löjligt.
Jag har ont i kroppen, antagligen är det INTE svininfluensa men man vet ju aldrig.
Jag svarar på tröttsamt likadana frågor om blomsterhandlar, vattenkannor, vattenkranar, grässådd och "ska-det-verkligen-se-ut-på-det-här-sättet?" i min omkopplade telefon som jag överväger att slänga ut genom fönstret.
Jag ordnar, trixar och fixar. Och tycker ena sekunden att det inte är mer än rätt att de betalar mig hutlös lön (den är verkligen inte hutlös men i dessa sammanhang är den ... bra). Nästa sekund vill jag bara Robin Hood-a mig själv - jag är bara DYR och en belastning för min kyrkogård. 
Måste allt vara så extremt jämt? Jag vill ha JÄMNVIKT!

Men jämnvikt är tråkigt, har jag hört. Fan då. Som syrran säger.

Jag måste gå på kvartsamtal också. Men åååh....ska jag? I mitt tillstånd? Jaja, med lite tur får hela Divans klass svininfluensa dom också. HA!
(Jag menar verkligen inte det.)

Det är bara att kliva ur mysbrallan, på med jeans, svälja iprenen och hoppas på det bästa. VIlket i mitt fall är:
- Att jag inte kör av vägen den korta bit jag ska köra. Dvs till barnens skola typ 1,5 km härifrån och som jag i vanliga fall skulle skutta fram likt en hind. Dock ej idag. Eftersom jag blev alldeles darrig och lätt illamående av att gå runt kvarteret med hunden, så tar jag bilen. Det är LITE löjligt men vadårå, liksom. 
- Att jag inte börja kallsvettas som nån avtändande tjack-morsa.
- Att jag inte svimmar.
- Att jag inte plötligt kräks eller får diarrée för då är det antagligen svininfluensa och DÅ blir det ju jobbigt på ALLVAR.

Jaja. 

Nu ska jag dricka mer vatten och sen vila. Kanske fila lite på ett inlägg om det här med barn och barnlängtan och sånt. Det var bara nåt som kom över mig. Att det är rätt intressanta mekanismer det där.