Yrkeskvinnan och smärtorna

Jag har ont lite mest hela tiden. Fast jag tror det har att göra med att hela kroppen fortfarande är i så fenomenalt dålig form efter operation. Allt ger träningsvärk liksom. Det känns som hela systemet är fullt med små ojande gummor som säger "ojojojoj" hela tiden. Alternativt "ujujuj".

Jag pratade med min bror igår, han som nu har två små barn. Han var väldigt nöjd med allting, särskilt med att det var en "little lady" som han uttryckte det. Hihi.
Sen var han imponerade av sina barns mor som födde barn som en...hjältinna. (Mitt ord men i alla fall, han var impad.)
Och så var han impad av barnmorkan som tog övet vid sju på morgonen, klev in och pekade med hela handen (fast på ett trevligt, positivt och humoristiskt sätt) och meddelade att nu skulle här födas barn. "Det blir inga snitt här inte, ska ni se", sa hon. Och det verkar ju samtliga inblandade ha köpt, särskilt då min svägerska och min brorsdotter (de var ju så att säga mest involverade) för två timmar senare eller så föddes det mycket riktigt barn. Ibland är det helt RÄTT med bestämda barnmorskor tyckte bror och svägerska. Det var det nu.

Jag fick två bilder till telefonen. En där hon, lillan, är typ fem minuter gammal. Hon ser mest arg ut. Sen är hon några timmar, påklädd och så otroligt söt att jag nästan började lipa. Det är lite härligt att bli faster...

Jag överväger att åka och simma eftersom maken plötsligt meddelade att han kunde vara hemma med de småskruttiga sönerna på fömiddagen. (Jag fick ställa in ett fika möte för andra gången pga hostande stor kille och snorande liten kille....) Sen skulle han, maken, åka och jobba. Så då får jag hålla mig hemma. Elva måste jag vara hemma så jag får ta och raska på lite här.

Min äldsta diva, kvasitonåringen hällde ut juice på mig i morse. Inte med flit utan pga ev mutter-attack av sällan skådad dignitet. Jag undrar om det där muttrandet är så himla bra egentligen. Tala ut, människa vill man säga. Eller - jag gastade en hel del annat otrevligt medan juicen rann ner över bordet, mig och min pyjamas samt ner i tofflorna...usch. Sen bad jag om ursäkt. Divan muttrade (nähä?) och hasade ut ur köket. Fast en halvtimme senare sa hon också förlåt.

Simma var det ja...var är min necessär?

Kommentarer
Postat av: förlagsmamman

Hej Lisa! Hoppas att de envisa smärtorna snart går över. Det tär så att ha ont! Har du och din HHÄM sett att Michael O´Brien har "landat" i Sverige? www.fredestadforlag.se

2008-09-17 @ 10:57:32
URL: http://bockerochstok.blogspot.com
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)

Grattis till refastrandet! (Jodå, jag älskar att hitta på nya ord - du skulle sett min kompis svensklärarinnans min när hon sa "Det finns inget som heter 'kuligt'" och jag svarade "Jo, nu gör det det.")



Var rädd om de små gummorna - de är förmodligen släkt med verkmästarn i magen och har ett drygt jobb just nu. Jag hoppas du ger dem en tur i bastun - eller måhända bubbelpoolen om det finns en sån på ditt simhak :)

2008-09-17 @ 14:20:47
URL: http://parkettodlaren.blogspot.com/
Postat av: Julia

Skicka gärna vidare bilderna!

2008-09-17 @ 15:31:45
URL: http://juliaskott.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0