yrkeskvinnan

Ja, det är inte utan att jag börjar fundera på om inte det vore lämpligt.
Det finns skäl som talar för:

1. Jag har en rätt begränsad garderob och kan alltså hasa runt i vad som faller mig in.
2. Ekonomiskt fördelaktigt eftersom jag inte köper så mycket nya kläder.
3. Inget tjafs om vem som ska VABa...vilket det i o f s ändå inte är men ändå.
4. Jag gillar mitt hem.
5. Jag kan sticka och sticka och handarbeta mig blå (och alltså stävja min aversion och frustration över att det nu återigen för vilken j*kla gång under mitt korta liv är "trendigt" och "inne" med handarbete igen....)
6. Planera matinköp och matlagning och menyer och baka bröd etc etc etc.
7. Ha konstant kontakt med botten på tvättkorgen (här blir jag lite fuktig i ögonvrån...if only...)
8. Impeccable diskbänk. Jag har en skrämmande ... analretentiv hållning till diskbänken. Det är därför jag håller mig därifrån, och låter andra sköta den, annars skulle tvångssyndrom och svår angst följa inom kort.

Eh ja.

Och nu över till varför det är en rysligt dum idé att jag blir hemmafru.

1. Pöh? Hasa runt? Icke. Man kan vara himla spiffig i jeans och NÅGRA snygga kläder har jag faktiskt.
2. Ekonomiskt oförelaktigt eftersom jag dels inte skulle tjäna några pengar, dels för att jag skulle ha alldeles för mycket tid över till att hasa runt i affärer...
3. Det ska inte vara en självklarhet att jag VABar. Vilket det inte är men ändå.
4. Jag gillar mitt hem men är också known to drabbas av "jag står inte ut och jag måste bort från mitt" hem, once in a while.
5. Karpaltunnelsyndrom. Om jag stickar för mycket. Förspilld kvinnokraft är visserligen ett MYCKET dumt utryck men i alla fall.
6. HM. Välplanerad mat i all ära, men... tja. Det kanske förblir en positiv sak, denna enda.
7. Jag MÅSTE börja lära upp barnen till tvätt. Men det sitter så långt in. Jag är minst lika analretentiv i förhållande till min tvättkorg, men där har jag helt lösa tyglar och säpper knappt in NÅGON i tvättstugan. Om jag blev hemmafru kanske jag aldrig skulle komma ut därifrån?
8. Jag skulle ta över disken. Och det får bara inte ske. Jag gör redan MASSOR, jag har känsliga händer...etc etc.
9. Icke att förglömma; allt som påminner om Wisteria Lane ger mig...utslag.
10. Sviktande självkänsla och förvirring över att försöka inordna sig i en institution som idag är i princip utdöd i vårt land. Om vi bodde i USA - now that's another thing. Även om jag kan ha synpunkter även där. Sen när blev det ett jobb att vara mamma men inte pappa? Eh va?
11. Risk för att jag antingen går upp (mer) i vikt pga tristes-bakande, alternativt blir ett mat-vägrande kontrollfreak som lever på konstiga nutrilettprodukter, grönsaksjuice, billig whiskey (i stadigt ökande mängd) och seleri. Nej tack.



Det var dagens reflektion i list-form. Jag ska försöka att avhålla mig från stordåd i köket och tättstugan idag men det blir svårt. Ibland är det praktiskt med ett litet ryggont.

Och nu över till dagens ord.

TJA
Hur ska detta ords två betydelser (som i en hälsning: "Tja, din gamla benget" eller "Hon? Snygg? Tja, typ som en benget" särskiljas? Någon? Förslag?

STÄVJA
Bara ett sånt därarkaiskt ord som jag gärna plockar upp och använder. I samma kategori som "kysk" och "ety". Eller för den delen "understundom" och "veterligen".
Exempel: Jag måste stävja min drift att kasta mig ut i tvättstugan nu igen.

Imorgon tänkte jag gå igenom all den utbrändhetslitteratur jag tragglat igenom de senaste två åren. Det har blivit en del.

Och nu - VÄDRET.

Det snöar. Fortfarande. Man kan inte komma ut på altanen. Igårkväll skulle maken slänga lite skräp eller återvinningstjosan eller vad det nu var, och först fick han inte upp dörren pga den halva meter snö som ligger utför. När han till sist fick uppdörren och hade hivat ut vad-det-nu-var fick han inte igen den. Han fick gårunt huset, pulsa upp på altanen (50 cm snö, rajt?) och trycka igen dörren utifrån. Så nu är den låst och nyckeln är undanstoppad. Så att ingen ska försöka öppna (ta sig ut?) och sen inte kunna stänga dörren igen.

Jag är en inlåst hemmafru i Huddinge. Hjälp.