yrkeskvinnan

Stickandet är på G. Jag har pyttelite kvar på fin-fina tröjan, och igår insåg jag att jag bara inte kunde låta bli att påbörja en knallorange vintermösa till herr Minst. Han är mycket nöjd. Den kommer få svart kant och svart toffs vilket bara gör det hela ännu coolare, ansåg han och jag. Han kommer se ut som en liten garn-kon (ni vet, oranga traffik-koner). Piffus!

Jag läste DN i morse (som jag plägar göra) och lät bli korsordet ety det var 4 prickar = ap-svårt. Det fick vara. Jag löste gårdagens 3-prickars med visst besvär, till i alla fall en 97%. Typ. Jag hade dock ingen lust att ringa min mor ang detta eftersom...ja, jag hade inte det. Jag brukar ringa min mamma när jag har korsordsbekymmer och då gastar jag "MAMMMAAAAAAAAAAAA!! Korsordet!!!!!!!!!!!!" i luren och sen får jag hjälp. Men av nån anlednig - nej. Inte igår. Jag är inte på humör. Jag har nån liten avvog inställning till en och annan del av mina dagars upphov just nu. So sue me. Och jag är så icke-diskriminerande att det gäller båda delarna av mina dagars upphov. Puäh, liksom. Man blir trött på sina på päron ibland - det kan också ha att göra med det faktum att min förstfödda och jag knappt kan vara i samma rum just nu. Och jag har VERKLIGEN ingen lust att få några putslustiga kommentarer av typen "där ser du" alt "förstår du nu hur jag hade det?" eller varför inte "äpplen som inte faller långt ifrån... " Och så vidare.

I alla fall.
Jag läste som sagt DN. Far skrev - det var lite lattjo, han sjöng portvinets lov. Jag är också mycket svag för portvin men ville helst inta det med färska bär och glass. Annars är jag också svag för sherry, gärna halvtorr (det är snobberi att gasta TORR!!! sherry så fort det handlar om sherry). Det är nåt med den underliggande kopplingen till begravningar, tror jag. Jag hade en brittisk kollega en gång, när jag jobbade som lärare. Han var alldeles för söt och ung för sitt eget bästa och använda makalösa uttryck av typen "that obnoxious lady had the most offensive handbag". Fantastiskt. Han bodde temporärt i Sverige eftersom han hade svensk flickvän och undervisade otacksam förortsungdom i engelska. Förstås. Hans far gick bort under våren 2000 och han blev tvungen att resa hem. Sen berättade han om denna och många andra brittiska begravningar och hur det alltid är milt absurda tillställningar. "We DO enjoy a good funeral. And then everyone get's really pissed." (As in drunk, inte förbannad.) Och det dracks kopiöst med sherry.

But I digress. För andra gången dessutom.

Det var hemskt vad jag drar ut på det. I DN ser jag plötsligt min gamle gymnasiekompis R. Som visar sig ha förverkligat allt det där som jag undrade om han nånsin skulle göra. Han designar kläder och har jobbat på jättehypade ställen och verkar vara helt otroligt i ropet. Wow. Jag blev så impad och glad. Och lite stolt över honom. Vilken snubbe. Sen hade han ett skumt, men antagligen väldigt trendigt skägg som jag inte riktigt förstod, men man kan ju inte förstå allt.

Nu har jag slutat digress-a, det var dit jag skulle. Och nu ska jag återigen lista saker jag bara inte kan eller förstår mig på.

1. Mode. Hur gör man? Vad är jag snygg i? Vad är hippt? Vad är inne? Jag orkar inte. Det är för svårt. Jag vill inte, kan inte, törs inte... Har framför allt inte råd. Jag smyger mig runt på KappAhl och låtsas att det är helt ok. Framför allt affordable.
2. Hemredning. Se ovan. Med följande ändringar "Vad är snyggt?" samt "IKEA" istället för KappAhl.
3. Musik, film, Meeeeeedia...allt det där. Hjälp. Svårt. Hur gör man?

Jag håller mig inom min lilla sfär och sitter där inne och muttrar. Och stickar på min tröja och den fina oranga mössan.