Yrkeskvinnan morrar och svär

Jag blev tillfrågad att hålla ett föredrag. Jag sa ja. Jag erbjöd mig alltså. Och tro nu inte att det är särskilt lukrativt för det är det INTE. (Vad jag vet, policies kan ju förändras, VAD VET JAG SOM SAGT.

Så blir det lite pressat med tid, både start och slut och allt däremellan. Jag är bortbjuden på middag med trevliga grannar. Det blir lite tajt mellan föredrag och middag. Jag undrar om detta går att justera lite?

Men nej. Ety det är krångligt och svårt, och programansvariga blir oroliga och nervösa av flexibilitet.

Jag får spader. Jag ställer ALDRIG mer upp på nånting. Kändes det som. Jag får ont i magen. Jag blir arg. Jag blir gråtmild. Jag vill be hela världen fara och flyga. 

Jag samlar mig. Jag tvingar mig själv att lyssna på Dolly Parton och He's alive för att få lite perspektiv. Jag får stöd. 
Det känns lite bättre.  

Jag är fortfarande inte övertygad om att det här kommer att bli lätt eller enkelt. Men jag håller på mig och mitt. Jag är huvudperson i mitt liv och även om jag avskyr att ställa till det för andra så ser jag till min egen sinnesro i första hand.


Jag måste det.


Kommentarer
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)

Vad skönt att någon annan får spader lika lätt som jag. Själv går jag och morrar över förslaget att få fler i arbete genom att avgiftsbelägga studier - trots att jag bara har hunnit läsa rubriken om det i DN. Jag skulle kunna skriva en hel roman om varför studier ska vara avgiftsfria, men helst vill jag bara bita någon (till exempel utredaren som la förslaget). Dessutom målar de vårt trapphus grått!



Fortsätt håll föredrag och skicka saftiga räkningar. Det fungerar (konstigt nog) som reklam i sig.

2008-11-28 @ 13:32:52
URL: http://parkettodlaren.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0