yrkeskvinnan

Jag tål knappt min familj idag, och det står jag för. Jag önskar dem (alt mig  själv, det är trots allt lättare att flytta på en person än fem) ditt pepparn växer. Bara det är varmt, tyst och lugnt.

Det är mycket nära "mor övergav man och 4 barn i Stockholmsförort". Snart så...

Från det ena till det andra.

Maken oljar i ett ambitiöst överryck in trädgårdsmöbler. Det luktade först gott över hela bygden, men nu har det förvärrat min allergi och gjort mig ännu surare.

Jag var sur redan igår. Min man och jag skulle ut och äta Meze vilket är bra för äktenskapet tror vi. SKitsamma, det var i alla fall gott.
Det griniga började dock redan på bussen och pendeltågsstationen, och det var inte bara för att pendeltåget var sent. Nä, jag vet helt enkelt väldigt missnöjd med och obekväm i min outfit. Jag är världens mest mode-slöa människa...nästan i alla fall. Så det borde kräva ganska mycket för att jag skulle känna mig bekväm i mina kläder. Nu kände jga mig extremt obekväm. Det kan ha haft orsaker som mer hade att göra med hormoner, skoskav och företagsrelaterad frustration - i vilket fall höll jag på att krypa ur skinnet av obehag.
Jag har aldrig läst eller följt en blogg där det visas kläder och "dagens outfit" och sånt. Det är så förtvivlat orintressant tycker i varje fall jag. Var finns dessutom bloggen med alla misslyckade outfits? Finns det såna? Va? Där man visar en sprättig bild på sig själv med en undertext i stil med: "en mycket misslyckad outfit". Det finns inga såna va? Eller? Eller så går det inte, för så fort man poserat i en outfit blir den per automatik hipp åtminstone för någon, eller så blir den ett ironiskt statement. Kanske. 
Nä, det som krävs är antagligen att man liksom fotar folk i smyg. För då finns där genast en air av "avslöjande" - typ: "här är någon som verkligen inte haft vet att se över sin outfit - HUR kan man se ut så där???"

Så kände jag mig i går. Och NEJ, jag har ingen bild, i alla fall inte på hela ensemblen.

Och jag är jättefin i den fin gula klänningen (när det fisig uppladdningsverktyget börjr funka igen ska jag lägga upp bilden), men det blev fel ändå och jag hade fel skor, fel jacka, fel strumpyxor...och skoskav. 
Jag ville åka hem. Nästan.

Vi gick på vernissage och jag orkade inte alls hålla på och romansa kring det faktum att vi träffats på vernissage för 15 år sen. Det är vekrligen 15 år sen, våren 1993. Hjälp. MEN - så fick jag syn på både en och två tavlor som jag vill HA. Jag kom på mig själv med att vilja köpa konst. Hä. Det var kul.

Här var vi:

Slututställning på Galleri Kocks

Materialism, javisst. Men ändå. Strunt i det.

Sen gick vi på Sahara som har mycket god libanesisk mat och jag blev lite mer uppiggad av meze i kubik samt jättegott vin och gott grillat kött och HIMMELSK choklad till efterätt.
Hepp.
Men - sen blev det en väldigt lång promenad till Södra - nåja, egentligen inte, men jag har FAKTISKT skavsår. Tåget var sent (IGEN) och det gjorde att vi missade skit-bussen från centrum som inte väntade in oss. PRUTT. VI tog en annan buss och så blev det ytterligare en promenad på ca 20 minuter. MED SKAVSÅR. *gnnnnnh*

Det är ett sånt förfall. Skavsår och svullna vrister - shit, jag borde nog gå ner en fem kilo i alla fall.
Jag är på så dåligt humör och det tänker jga fortsätta vara. Man kan inte fjutta och skutta runt dagarna i ända och tycka allt är toppen, det är ju osunt. Och inte måste man vara glad jämt heller.

PISS OFF everyone.

Tydligen anser han maken att vi skall till IKEA också. Hm. LIte mer materialism och konusmism kanske piggar upp?

Snart kräks jag av möbelinoljningen och astma får jag också. Det luktar starkt och kemiskt i hela huset och i vanliga fall tycker jag sånt är smaskens men just idag...näe.

Det är väldigt mycket NÄE idag.
GRRR...