Yrkeskvinnan är inte tappad bakom en vagn
något hennes man tydligen tror. Pöh.
"Jag vaknar upp och finner att min man är min värsta fiende.. Jag har levt i en kokong i femton år."
(Direkt citaterat från min man när han sitter och gör sig lustig övr min blogg. )
Du sökte en dörrmatta men fann en amazon.
(Min dumma parafras på Edith.)
Ja, mannen och jag är osams igen. Han kravlar runt och stör när jag försöker skriva, och då och då citerar jag honom ordagrant när han gör sig lustig över mig. Knöl. Han var en timme sen hem idag, trots att han lovat dyrt och heligt att komma hem efter tre. Jag får nu gärna, säger han, skriva att han springer runt spritt språngande naken och gastar okvädningsord, men jag får inte skriva att vi är osams. Han är rolig han. Han får sån ångest när vi är osams. Kan han gärna ha.
Jag är egentligen alldeles för trött för det här. Och jag vet inte riktigt hur man gör, liksom. Hur gör man? Jag lyckas ju ändå skriva om det jag vill skriva om. För det kommer alltid nåt emellan.
Jag får berätta om min dag i punktform istället. Det börjar jag bli bra på...eller njaää, inte så värst.
1. Inledde med fikonbröd.
1 liter vatten
50 g jäst
blötlagda fikon 3 dl (påstår dom ja, jag tar kanske 1,5 annars blir det så hemskt mycket)
lika mycket russin
1 dl krossat linfrö
4,5 dl graham
2 dl rågmjöl (grovt eller fint antar jag)
16-17 dl vetemjöl.
Blötlägg fikon. Skär sen i mindre bitar. Blanda allt (vattnet bör vara lite ljummet) utom vetemjölet. Det blir löst. Jäs under bakduk ca 20 min. Blanda i vetemjöl. Bearbete ordentligt men inte för länge. Jäs 20 minuter. Forma 4 st runda bullar. Jäs på plåt ca 30 mintuer. SÄtt ugnen på 250 grader. In med plåten, sänk sedan genast till 200. Grädda 25-30 minuter. Blir mycket gott.
De sista två momenten fick äldsta dotter Divan ta eftersom jag skulle med bussen till kyrkan och hon var förkyld och hemme från skolan. Hon klarade det utmärkt.
2. Var i kyrkan. Oljevigningsmässa. Vår biskop är bäst. I love my bishop. Han skämtade om Sigge Fürst, vilket var mycket lustigt om man nu vet vem Sigge Fürst var. Han pratade om att ha ett förkrossat hjärta...
3. Jag åt lunch med min man på fem röda. Yakiniku som bara var så där. Mannen for i väg som ett skott. Gammal kollega till mannen dök upp. VI pratade länge om döden. Det var roligt...eh ja.
4. Det ringde en journalist från SR och - nu ni - vill komma hem till oss imorgon och ta reda på vad vi gör för nånting så där på Långfredagen...jisses. Jaha, då får det väl bli så då.
5. Handlade äpplen, morötter och en STOR chokladask i guld. Slurp. Fast den är undanlagd till på lörd...söndag. *suck*
6. Kom hem, duttade, frankerade och hann bli rejält sur på han mannen som fastat i jobbiga jobbgrejer något bortom hans kontroll vilket nästan gör det värre eftersom då kan jag ju inte vara så där arg som jag "borde". Jag la ner. (Temporärt.) Jag packade bilen full med merchandise (=tygblöjor) och så hämtade vi upp min partner in crime accompanied av männen i hennes liv. Nu har dessa män, alltså inklusive min, sett vårt fiiina kontor. Vi har dängt in en hurts, en del piffig litteratur samt pärmar och block. Ytterligare en gardin åkte upp. Jag blev så till mig att jag glömde fota.
7. Kom hem och lagade grön ärtsoppa samt rotsaker och aubergine i ugnen, samt barnsoppa (=buljong m lite grönsaker och makaroner i, och det enda yngsta sonen Pashan äter i soppväg). Maken gjorde pannkakor. VI har svullat soppa och pannkakor samt grönsaks... "pytten".. När rotsakerna och auberginen kom ut ur ugnen blandade jag i gröna linser samt avocado i bitar. Och massor med vitlök. Så nu stinker vi lite.
8. Har hållit rådslag med familjen hur vi ska uppföra oss i morgon när vi hamnar lajv i radion. Med betoning på uppföra sig. Det räcker kanske. Om alla uppför sig menar jag. Anyhoo, det blir nog bara ingen skriker.
9. Sjunget vesper med barnen - ack så fromt - samt övat lite på körstyckena. Pashan håller för öronen och hävdar att han får ont i huvet. Sabla unge.
10. Dängt barn i säng.
11. Satt mig här och surat.
Det är långfredag imorgon. Vi äter bara en gång på hela dan (så att vi blir mätta), och vi försöker hålla oss i stillhet.
Sen blir det liturgi i kyrkan, sen hem och kanske se Prinsen av Egypten. Och - som mannen säger - sen går vi och lägger oss itdigt så att den här långa tråkiga dan tar slut så snabbt som möjligt.
Men det där låter ju så ... trist. Och det är det. Men jag vet att det handlar om att hitta igen. Att hitta mitt varför. Varför jag lever som jag gör, varför jag bekänner som jag gör, varför jag vill att de mina ska göra sammalunda. Jo, någon älskar mig, och älskade mig tillräckligt för att dö för mig så att jag kan får leva för evigt och komma hem.
Who's your hero? Would he die for you?
(Det stod så på en tröja som jag fortfarande ångrar att jag inte köpte för 100 år sen..)
Jag har ingen dödslängtan men ibland längtar jag hem.
Have mercy on me God in your kindness
In your compassion blot out my offence
(PS 51)
Stanna här och vaka med mig.
"Jag vaknar upp och finner att min man är min värsta fiende.. Jag har levt i en kokong i femton år."
(Direkt citaterat från min man när han sitter och gör sig lustig övr min blogg. )
Du sökte en dörrmatta men fann en amazon.
(Min dumma parafras på Edith.)
Ja, mannen och jag är osams igen. Han kravlar runt och stör när jag försöker skriva, och då och då citerar jag honom ordagrant när han gör sig lustig över mig. Knöl. Han var en timme sen hem idag, trots att han lovat dyrt och heligt att komma hem efter tre. Jag får nu gärna, säger han, skriva att han springer runt spritt språngande naken och gastar okvädningsord, men jag får inte skriva att vi är osams. Han är rolig han. Han får sån ångest när vi är osams. Kan han gärna ha.
Jag är egentligen alldeles för trött för det här. Och jag vet inte riktigt hur man gör, liksom. Hur gör man? Jag lyckas ju ändå skriva om det jag vill skriva om. För det kommer alltid nåt emellan.
Jag får berätta om min dag i punktform istället. Det börjar jag bli bra på...eller njaää, inte så värst.
1. Inledde med fikonbröd.
1 liter vatten
50 g jäst
blötlagda fikon 3 dl (påstår dom ja, jag tar kanske 1,5 annars blir det så hemskt mycket)
lika mycket russin
1 dl krossat linfrö
4,5 dl graham
2 dl rågmjöl (grovt eller fint antar jag)
16-17 dl vetemjöl.
Blötlägg fikon. Skär sen i mindre bitar. Blanda allt (vattnet bör vara lite ljummet) utom vetemjölet. Det blir löst. Jäs under bakduk ca 20 min. Blanda i vetemjöl. Bearbete ordentligt men inte för länge. Jäs 20 minuter. Forma 4 st runda bullar. Jäs på plåt ca 30 mintuer. SÄtt ugnen på 250 grader. In med plåten, sänk sedan genast till 200. Grädda 25-30 minuter. Blir mycket gott.
De sista två momenten fick äldsta dotter Divan ta eftersom jag skulle med bussen till kyrkan och hon var förkyld och hemme från skolan. Hon klarade det utmärkt.
2. Var i kyrkan. Oljevigningsmässa. Vår biskop är bäst. I love my bishop. Han skämtade om Sigge Fürst, vilket var mycket lustigt om man nu vet vem Sigge Fürst var. Han pratade om att ha ett förkrossat hjärta...
3. Jag åt lunch med min man på fem röda. Yakiniku som bara var så där. Mannen for i väg som ett skott. Gammal kollega till mannen dök upp. VI pratade länge om döden. Det var roligt...eh ja.
4. Det ringde en journalist från SR och - nu ni - vill komma hem till oss imorgon och ta reda på vad vi gör för nånting så där på Långfredagen...jisses. Jaha, då får det väl bli så då.
5. Handlade äpplen, morötter och en STOR chokladask i guld. Slurp. Fast den är undanlagd till på lörd...söndag. *suck*
6. Kom hem, duttade, frankerade och hann bli rejält sur på han mannen som fastat i jobbiga jobbgrejer något bortom hans kontroll vilket nästan gör det värre eftersom då kan jag ju inte vara så där arg som jag "borde". Jag la ner. (Temporärt.) Jag packade bilen full med merchandise (=tygblöjor) och så hämtade vi upp min partner in crime accompanied av männen i hennes liv. Nu har dessa män, alltså inklusive min, sett vårt fiiina kontor. Vi har dängt in en hurts, en del piffig litteratur samt pärmar och block. Ytterligare en gardin åkte upp. Jag blev så till mig att jag glömde fota.
7. Kom hem och lagade grön ärtsoppa samt rotsaker och aubergine i ugnen, samt barnsoppa (=buljong m lite grönsaker och makaroner i, och det enda yngsta sonen Pashan äter i soppväg). Maken gjorde pannkakor. VI har svullat soppa och pannkakor samt grönsaks... "pytten".. När rotsakerna och auberginen kom ut ur ugnen blandade jag i gröna linser samt avocado i bitar. Och massor med vitlök. Så nu stinker vi lite.
8. Har hållit rådslag med familjen hur vi ska uppföra oss i morgon när vi hamnar lajv i radion. Med betoning på uppföra sig. Det räcker kanske. Om alla uppför sig menar jag. Anyhoo, det blir nog bara ingen skriker.
9. Sjunget vesper med barnen - ack så fromt - samt övat lite på körstyckena. Pashan håller för öronen och hävdar att han får ont i huvet. Sabla unge.
10. Dängt barn i säng.
11. Satt mig här och surat.
Det är långfredag imorgon. Vi äter bara en gång på hela dan (så att vi blir mätta), och vi försöker hålla oss i stillhet.
Sen blir det liturgi i kyrkan, sen hem och kanske se Prinsen av Egypten. Och - som mannen säger - sen går vi och lägger oss itdigt så att den här långa tråkiga dan tar slut så snabbt som möjligt.
Men det där låter ju så ... trist. Och det är det. Men jag vet att det handlar om att hitta igen. Att hitta mitt varför. Varför jag lever som jag gör, varför jag bekänner som jag gör, varför jag vill att de mina ska göra sammalunda. Jo, någon älskar mig, och älskade mig tillräckligt för att dö för mig så att jag kan får leva för evigt och komma hem.
Who's your hero? Would he die for you?
(Det stod så på en tröja som jag fortfarande ångrar att jag inte köpte för 100 år sen..)
Jag har ingen dödslängtan men ibland längtar jag hem.
Have mercy on me God in your kindness
In your compassion blot out my offence
(PS 51)
Stanna här och vaka med mig.
Kommentarer
Trackback
