yrkeskvinnan

Jag vaktar barn idag. Ett som inte är mitt, ett som ÄR mitt och ett barn är så hemskt stort att det absolut inte behöver vaktas. Det är min 12-åring, Divan, som är en klippa i barnvaktarsammanhang. Eftersom jag fortfarande inte får lyfta nånting (egentligen - jag fuskade inte alls första veckorna, nu har jag börjat småfuskaoch får skäll av nämnade Diva) får jag assistans när en blöja ska bytas eller min brorsön Plutten måste upp i barnstolen. Pluttens far hade f ö lämnat låda med risotto till oss, så vi behövde bara värma på den...

*paus - nån slog sig*

Min lill-kille drattade på nästan, men det gick bra.

Jag är trött igen.

Jag är trött på att det är så kaosartat i mitt hem.

Jag är trött på att vi har för mycket saker.

Jag är trött på att jag inte hinner eller hittar tid att sitta vid symaskinen.

Jag har trött på att ha lite för lite pengar...fast det är nog inte så farligt vid närmare eftertanke.

Jag är trött på att behöva handla bröd och inte få baka.

Jag är trött på att inta kunna träna än.

Jag är trött ... jag är trött på fabriiiiken...

   Hemlängtan
text: Dan Andersson

Jag är trött, jag är led på fabriken,
jag vill hem till jordhöljt bo,
till min koja vid Blodstensmyren,
i de gröna gömmenas ro.
Jag vill leva på bröd och vatten,
om endast jag strax får byta
allt gasljus och larm mot natten
där timmarna tysta flyta.

Nä...jag föredrar Milrök fast den där är bra den med.
MILRÖK

Oj oj, nu måste vi leta upp Alfons Åberg som har gått å gömt sig...och folk i min familj letar...inte helt 100.