Yrkeskvinnan reflekterar över orden och tingen

Det finns ett ord som jag AVSKYR. Jag spontan-brölar högt och ogillande när detta ord dyker upp i texter. Jag läste ju
Ur vulkanenes mun

None

härom sistens och det var en bra bok, en sjyst roman men det där j*la ordet dök upp säkert tre-fyra gånger och det förtog hur mkt som helst av intrycket. Sen tror jag det dök upp i ytterligare nån eller några böcker som jag tuggat i mig här under sommaren och URK säger jag bara...

Vilket är då det vidriga ord?Det fulaste av alla fula. Usch - jag kan nästan inte skriva det...det är:

S L Ä N T R A

Gaaaaaaaaaaaaah. Det är så hemskt! FULT! Hemskt! Det gick väl an när ungdomar hos Kalle Blomkvist släntrade fram genom Småstad och sprätta grus omkring sig. Men nä vuxna människor i moderna romare börjar släntra ner till bryggor och kajer, eller släntrar över hit eller dit...f*n, det är ett under att de inte gör tummen upp och säger "tjenare tjenare, tji fick duh, din lurifax" eller nåt annat idiotiskt. Gaaaaaaaaaaaaah!! Fruktansvärt ord. Grrrrrrr. Det känns som det hänger lite löst, det ordet. Det betyder att man förflyttar sig lite så där vagt och oplanerat gående, så långt är det väl ok, men det är nåt med...tonen, att de hängs och slängs med pubertet-iga armar och ben, att gruset sprätter och att Åsa-Nisse eller Nils Poppe står bakom ett hörn ochhotar att hoppa fram och gasta nåt hurt-frejdigt, söder-kis-igt...USCH. USCH säger jag bara. Är det så att andra läser in nåt annat i det ordet? Är det så? Jag är helt och fullt allergisk mot detta vedervärdiga ord och jag överväger att kontakta Fredrik Lindström - kanske kan jag få gå i lite ord-terapi hos honom eller så?

På landet låg jag i soffan och läste Skugga av Karin Alvtegen - fruktansvärt bra.



Alla Camilla Läckbergare och Mari Jungstedtar, t o m Helen Turstenar och Anna Jansonar BLEKNAR till ingenting jämfört med den lysande Karin Alvtegen. ÅÅÅÅH, vad hon är bra (och ÅÅÅÅHH vad jag missbrukar versaler)...
Anyhoo, där låg jag och läste och läste och så dök väl det där vidriga ordet upp (fast självklart hade hon vett att använda klart bättre än alla andra miffon som låter sina huvudpersoner lite planlöst släntra (huörg, jag gag-ade just) ner till Konsum i Fjällbacka)... Jag lät höra nåt guturalt ogillande...och vad händer? Han den skäggige som jag lever med kom hasande över golvet, slängande med armarna som en gorilla... Vad håller du på med, gastade jag.
Han svarade nåt flöjtigt om att han kom bara gående här, med armarna slängande...

Och då fattade jag. Han S L Ä N T R A D E!!! Med FLIT!! Jag kastade mig över honom och skrek "Du släntrar! Du släntrar med flit, din typ!!!" Han skrattade så han höll på att ramla ur sängen (jag brottade lämpligen ner honom där, så att han inte skulle slå sig, och eventuellt kunde man ju kanske smyghångla lite sen)...och jag älskar när han skrattar.
Så nu har det där ordet liksom antagit ett liv alldeles av sig själv. Lika mycket som jag avskyr det ordet älskar jag tvätt som hänger och fläktar och flaxar sig torr i vinden och sen luktar frikst och vädrat och underbart. Det är lite härligt med sommar ändå....

Kommentarer
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)

Heh, då kan jag dela med mig av min egen favorithatis "unna sig". Allergin blev akut sedan jag läst första numret av Passion for business (rekommendabel tidning i övrigt) där någon berättar om att man ska ta rejält betalt för sina uppdrag. Efter ett sådant välbetalt uppdrag hade hon själv "unnat sig" en Luis Vuttonväska för tiotusen kronor. Detta störde mig på så många plan; vad är det för poäng att unna sig något som är så piratkopierat att man genast ser ut som man köpt något billigt på Hötorget? Och vad lever man för liv om man kan kasta ut tiotusen spänn på en väska - finns det inget viktigare man kan lägga de pengarna på? Lever man på knäckebröd och vatten vanligtvis? Då borde man kanske se över sin privatekonomi och fördela guldkanterna litet mer jämnt över sin tillvaro...



Hm, jag måste sluta nu innan jag tuggar fradga på tangentbordet eftersom det kommer att kortsluta hela min lapptopp.



Var försiktig med vad du säger till maken, fö, annars kanske han släntrar med flit fler gånger ;-)

2008-07-21 @ 14:22:55
URL: http://parkettodlaren.blogspot.com/
Postat av: Staffan (fader)

Ur Nationalencyklopedin:



"slän`tra verb ~de ~t

ORDLED: släntr-ar

SUBST.: släntrande

• gå långsamt och till synes utan mål: ungdomarna ~de nedför gatan

KONSTR.: ~ (ADVL)

HIST.: sedan 1702; trol. av lågty. slentern med samma bet.; besl. med slentrian"





2008-07-22 @ 16:21:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0