Yrkeskvinnan och åskan
Det håller eventuellt på att börja åska igen. Oj. Precis som jag skrev det - verkligen PRECIS - började det det knattra ett regn mot fönster och plåttak. Plåttaket under balkongen. Det hänger en blygrå himmel över skogen över vägen. Åska är ett slags väder som jag också är väldigt förtjust i men som jag också får mer och mer respekt för.
Åska. Regnbågar. Sju grader kallt och gnistrande snö. Krispiga klara höstdagar med kyla och blek sol och många röda löv. Det är fint.
Jag såg just ett rött ensamt löv i toppen på vårt spattiga körsbärsträd. Vårt och vårt, det står på allmänningen så det är väl inte vårt egentligen men det står i vart fall väldigt nära vår tomt.
Jag får små andliga ord i mailen varje dag. Det har jag fått varje dag i flera års tid. Jag läser dom nästan alltid och ofta är de så där plågsamt rätt i tiden. Eller - ofta och ofta, de är det ibland i alla fall. Som idag. Det var den odödliga klassikern ur predikaren 3:1-9:
Allt har sin tid
det finns en tid för allt som sker under himlen
en tid för födelse, entid för död
en tid att plantera, en tid att rycka upp
wn tid att dräpa, en tid att läka
en tid att riva ner, en tid att bygga upp
enid att gråta, en tid att le
en tid att sörja, en tid att dansa
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag
en tid att skaffa, en tid att mista
en tid att spara, en tid att kasta
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop
en tid att tiga, en tid att tala
en tid att älska, en tid att hata
en tid för krig, en tid för fred
Vad får då den strävsamme ut av all sin möda?
Och så hör jag ändå i huvet den där 60-talspopversionen Turn turn turn...som jag också baske mig tror att DOLLY har spelat in... fast här är nåt slags original med The Byrds: "To everything turn turn turn..."
Jaha, och vad var hela poängen med allt det här då? Mer än att jag har mina vanliga "sommaren är slut och vart är jag på väg med mitt liv"-blues just nu.
Asch. Det får - som vanligt - ge sig. Jag behöver inte lösa allting idag - vilken insikt va? Jag tar en dag, timme och minut i taget. Jag låter mig inte stressas...jag accepterar och försöker inse mina begränsningar. (Så URBOTA tråkigt och präktigt ... men ändå så sant. Profound.
Det får finnas en tid för allting. Och ett och annat kan vänta. Kan det inte? Vart är jag på väg? Vad vill jag?
Jag vill orka.
Jag vill gärna vara frisk.
Jag vill gärna vara stark.
Jag måste prioritera min hälsa och min familj.
Det är inte konstigare än så. Egentligen.
Åska. Regnbågar. Sju grader kallt och gnistrande snö. Krispiga klara höstdagar med kyla och blek sol och många röda löv. Det är fint.
Jag såg just ett rött ensamt löv i toppen på vårt spattiga körsbärsträd. Vårt och vårt, det står på allmänningen så det är väl inte vårt egentligen men det står i vart fall väldigt nära vår tomt.
Jag får små andliga ord i mailen varje dag. Det har jag fått varje dag i flera års tid. Jag läser dom nästan alltid och ofta är de så där plågsamt rätt i tiden. Eller - ofta och ofta, de är det ibland i alla fall. Som idag. Det var den odödliga klassikern ur predikaren 3:1-9:
Allt har sin tid
det finns en tid för allt som sker under himlen
en tid för födelse, entid för död
en tid att plantera, en tid att rycka upp
wn tid att dräpa, en tid att läka
en tid att riva ner, en tid att bygga upp
enid att gråta, en tid att le
en tid att sörja, en tid att dansa
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag
en tid att skaffa, en tid att mista
en tid att spara, en tid att kasta
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop
en tid att tiga, en tid att tala
en tid att älska, en tid att hata
en tid för krig, en tid för fred
Vad får då den strävsamme ut av all sin möda?
Och så hör jag ändå i huvet den där 60-talspopversionen Turn turn turn...som jag också baske mig tror att DOLLY har spelat in... fast här är nåt slags original med The Byrds: "To everything turn turn turn..."
Jaha, och vad var hela poängen med allt det här då? Mer än att jag har mina vanliga "sommaren är slut och vart är jag på väg med mitt liv"-blues just nu.
Asch. Det får - som vanligt - ge sig. Jag behöver inte lösa allting idag - vilken insikt va? Jag tar en dag, timme och minut i taget. Jag låter mig inte stressas...jag accepterar och försöker inse mina begränsningar. (Så URBOTA tråkigt och präktigt ... men ändå så sant. Profound.
Det får finnas en tid för allting. Och ett och annat kan vänta. Kan det inte? Vart är jag på väg? Vad vill jag?
Jag vill orka.
Jag vill gärna vara frisk.
Jag vill gärna vara stark.
Jag måste prioritera min hälsa och min familj.
Det är inte konstigare än så. Egentligen.
Kommentarer
Trackback
