Yrkeskvinnan och stoftet

Jag ska sänka en urna idag.

Det är en rätt märklig historia. Knappt bisarr, bara lite udda, men  som sagt: märklig.

En dam dog tidigt i höstas, i september. Hon hade inga efterlevande överhuvudtaget, hon var änka sen säkert 50 år, inga barn, ingen ALLS. Av olika anledningar ordnade jag med hennes begravning. Det var i november. Sen har det bara inte blivit av att sänka hennes urna - det heter så på fackspråk. Man sänker kistor och urnor, sörrni.

Och det ska jag göra idag.


Sen ska jag företaga mig lite.

Jag vill ha visitkort NU!
Och jag vill beställa varor NU!
Och jag vill fakturera NYSS!!!

(Hm, en lätt vanvördig vändning här i sammanhangen...jaja.)

Nu hade jag en så dum vinkel på armen när jag skrev att jag fick kramp ända upp i skulderbladet. Det var korkat.
Det börjar bli dags att samla ihop sig och kliva på bussen.



Kommentarer
Postat av: Mona

Hua, jag blir så tårig och allt blir så grått och blä när jag får svart på vitt att det finns riktigt ensamma människor. Hua, jag måste nog skaffa några barn till.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0