yrkeskvinnan

Jamen förstås.
Så här såg det ut vid frukostbordet i morse:

         

Tydligen var det inte så många barn i skolan som var röda, men VI var det mangrannt i alla fall. Ha!
Lillkillen som fortfarande har sina armar att dras med



fick tillbringa några timmar hos morfar. VIlket skedde först under protest, dvs innan han kom dit. Sen var det ok. Det blev nästan okej redan på vägen; han hade dock ryggsäck och nån turtle-gubbe med sig. Eller om det var en plastdrake, oklart...
Anledningen till lillkillen var hos morfar var att jag var tvungen att åka till jobbet - eller snarare jag ville verkligen. Det var avtackning idag och de kan varkligen partaja på mitt nya jobb. Snittar och vin, kaffe och tårta och fina tal och presenter. Fantastiskt kul.

Well, det var det för nu, som svengelskamagistern sa. Jag måste inventera middagsutbudet så ska jag återkomma med mer klokskap.