Yrkeskvinnan är inte alls ensam hemma
Vi hade nån slags tjejmiddag igår hemma. Jag trodde verkligen inte att jag skulle orka nåt alls, men det gick rätt bra. Det var min vän, den klockarkatts-kära i förskingringen, den snart färdiga sjuksköterskan och den snart färdiga tant doktorn som bara ska bli klar m att vara på smällen först. Well. OCh så var det ju jag, blek och ämlig och dan. Fan trot, men snart går jag nästan med på att det är en sjukdom i sig att vara kvinna.... Måste man hålla på och blö som ett såll varenda j*kla månad och bli en patetisk disktrasa??? Va? *morr* Och min piffiga medicin kan jag ju inte ta längre eftersom den gav anafylaktisk chock (tror jag) sist. Alltså, chocken var ett faktum, vad som orsakade den är höljt i dunkel... Måste ringa doktorn.
Vilket jag är ERBARMLIGT trött på att behöva göra.
Det är mycket partajande att ge sig i kast med nästa vecka om man orkar. HUR kan jag droga mig bäst? FÖr att orka alltså?? Jag tror det enklaste är väl typ att - öh - gå och lägga sig i tid ikväll och imorgon. (I övermorgon är det tv-inspelning - jag har ställt till det för mig nu igen...men jag får återkomma när katastrofen är ett faktum eller jag alt gjort succé...hjälp.)
Det är ju nästan tur att jag inte hade råd/ork att gå på nån slemmig välgörenhetsbal ikväll. Dels för att jag känner mig knubbig (inte bästa bal-känslan) och dels för att jag ska partaja så mycket nästa vecka.
Som grädde på moset (dumt uttryck, låter äckligt) ska mannen och jag på kryssning! Jiho!! Maybe I'll get a facial, the second one in my entire life...weehee! *fjoll*
Jag fyller ju 34 nästa vecka. Det är ju inte klokt. Jag kan numera (sen förra födelsedan faktiskt) säga att jag blev tonåring för 20 år sen. Det är rätt obehagligt. Eller bara ett faktum, som BORDE vara neutralt. Ålder är väl aldrig neutralt antar jag. Eller?
En bebis kanske? Funderar på det där med bebisar. De är rätt kul. Och jag gillar ju folk, det blir ju folk av bebisar till slut...oftast. Dessutom sa en man till mig härom dagen att det var rätt kul och nyttigt att få barn runt fyrtio. Jaha? Ska han säga som är karl...(nu vaknade feministen inom mig till igen). Men...jaja, vi får se. Som jag har det med hälso-kraffs vet man ju inte alls om det kommer några bebisar.
Nu pratar vi inte mer om bebisar. Jag måste hänga tvätt. Så olikt mig...
Vilket jag är ERBARMLIGT trött på att behöva göra.
Det är mycket partajande att ge sig i kast med nästa vecka om man orkar. HUR kan jag droga mig bäst? FÖr att orka alltså?? Jag tror det enklaste är väl typ att - öh - gå och lägga sig i tid ikväll och imorgon. (I övermorgon är det tv-inspelning - jag har ställt till det för mig nu igen...men jag får återkomma när katastrofen är ett faktum eller jag alt gjort succé...hjälp.)
Det är ju nästan tur att jag inte hade råd/ork att gå på nån slemmig välgörenhetsbal ikväll. Dels för att jag känner mig knubbig (inte bästa bal-känslan) och dels för att jag ska partaja så mycket nästa vecka.
Som grädde på moset (dumt uttryck, låter äckligt) ska mannen och jag på kryssning! Jiho!! Maybe I'll get a facial, the second one in my entire life...weehee! *fjoll*
Jag fyller ju 34 nästa vecka. Det är ju inte klokt. Jag kan numera (sen förra födelsedan faktiskt) säga att jag blev tonåring för 20 år sen. Det är rätt obehagligt. Eller bara ett faktum, som BORDE vara neutralt. Ålder är väl aldrig neutralt antar jag. Eller?
En bebis kanske? Funderar på det där med bebisar. De är rätt kul. Och jag gillar ju folk, det blir ju folk av bebisar till slut...oftast. Dessutom sa en man till mig härom dagen att det var rätt kul och nyttigt att få barn runt fyrtio. Jaha? Ska han säga som är karl...(nu vaknade feministen inom mig till igen). Men...jaja, vi får se. Som jag har det med hälso-kraffs vet man ju inte alls om det kommer några bebisar.
Nu pratar vi inte mer om bebisar. Jag måste hänga tvätt. Så olikt mig...
Kommentarer
Trackback
